Helgen
Minne fredag:
1. Stå på ett ben i köket och försöka blunda samtidigt som man nuddar näsan med ena fingret utan att ramla. Det går inte.
2. Diskutera mkt sex som alltid när Kim är med (hehe) och bröderna säger att alla deras kompisar vill träffa mig och att jag får välja vem jag vill när jag kommer till Italien för ALLA är intresserade. Hehe. Låter trevligt.
3. Bli attackupphånglad av Giannis lillebror tills jag säger åt honom att lägga av (instant bakisångest trots fortf full).
4. Diskutera bröst och de säger att alla bröst ser fina ut med bh varpå jag och Kim tar av oss våra bh:ar (under tröjorna alltså – inte näckade) och konstaterar att vi båda har sjukt snygga bröst.
Min kommentar till allt detta: HAHAHAHHAHA.
Lördag: Bakfull och osocial vilket kändes helt perfekt. F kom över när han hade lunchrast (ja, han jobbar som sagt jämt) vilket raderade bakisångesten. Kollade The Pursuit of happiness och City of God på kvällen. Mkt bra. Sms från lillebrodern som vill träffas nästa gång han kommer till Dublin (han måste fått nr av ngn annan) men jag svarar inte. Hehe.
Söndag: Vaknade långsamt skönt. Det är verkligen höst i Dublin och lägenheten känns rå och kall. Konstigt att äta lunch i t-shirt i Sthlm på måndagen för att sedan hänga undan vår-jackan i Dublin på tisdagen och börja använda vinterjackan.
Försöker radera hela dagboken på diaryland men fan vilken tid det tar. Man måste gå in i arkiv – välja typ hundra senaste – välja en inlägg och klicka sig in i det – DÄR kan man radera. Minst sagt tidsdödande. Dock har jag kommit en bit på vägen. Klickar man 50 senaste inläggen hamnar man i slutet på 2005, så de senaste två åren är nästan klara. Jippie.
Gillar verligen wordpress mer eftersom jag kan skriva både hemligt och öppet på samma ställe. Har raderat hela båda de andra bloggarna så mitt älskade diaryland är det sista som ryker. Känns väldigt organiserat att sen ha allt på samma ställe. Nöjd.
Projekt för dagen är att städa, tvätta, gå igenom jobbpapper (har inte fått alla pengar från förra jobbet vilket gör mig grr), skriva det där brevet till WJ, skriva brev till mormor, skriva brev till moster, sy om ärmarna på långa skjortan, göra rent ugnen och leta i den där katalogen efter födelsedagspresenten till yngsta systern som jag kan plocka upp nästa helg. Det kanske låter som värsta tråkiga dagen men jag är pedant och gillar att ha det rent och fint. Under veckodagarna är jag fortf helt slut av jobbet så det blir liksom inget vettigt gjort så jag GILLAR att göra allt på söndagen. Hehe, Im weird.
Nu blir det iaf frukost.
oengagemang
Känner mig ganska oengagerad i mitt eget liv för tillfället.
Det kan väl inte vara bra?
Segt
Man hamnar alltid lite i koma efter att ha varit hemma och sen komma hem igen. For sa ar det. Stockholm OCH Dublin ar hemma. Och jag har saker har och jag har saker dar. Har ett liv har och ett liv dar. Man blir forvirrad.
Allt det har med lagenheten gor en ju annu mer forvirrad. Varfor kampar jag sa hart for att stanna har – varfor inte bara flytta hem? Nar SKA jag flytta hem? Vad vill jag med mitt liv?
Packade iaf upp nastan allt igar, men sen hade jag ju tvatt som vantade sa jag orkade helt enkelt inte. Idag jobbar jag som en liten iller och forsoker fa allt gjort. LITE stressigt ar det just nu. I dont like. Det kanns fortfarande som att jag inte riktigt har koll pa vad jag gor och vad som hander… aven om det gar framat kanns det inte som det gar snabbt nog. Ar en otalig person.
Forsokte ata en nyttig frukost och kopte inte ens hem brod och ost. 2 agg blev det och jag blev faktiskt inte hungrig forran strax efter halv tolv. Mkt bra.
Ikvall ska jag forsoka settle in lite hemma och fa ordning pa all stress som ror sig i huvudet. Gick igenom en tredjedel av papprena jag fick med mig fran Sverige och slangde allt. Bra bra. Maste ga igenom det sista idag, lagga in de rena kladerna i garderoben + tvatta nya, fixa med fotona sa de inte ligger losa overallt, leta fram papper att scanna imorn pa jobbet ang lagenheten (ok trakigt att lasa men jag maste skriva lista nu medan jag kommer ihag som jag sen kan lasa ikvall om internet funkar) och allmant landa mentalt.
Pratade med bror ang mailet fr Eva… klockan halv fem pa morgonen pa labet. Hehe. Kanske inte varldens basta ide. Han tittade pa mig med en road blick och sa att han inte vill bli inblandad och full och emotionell blev jag jattefornarmad. Vill ju att han ska vara pa min sida (och ja, jag beter mig ratt ofta som att jag vore tre ar gammal) samtidigt som jag kan forsta att han ar trott pa allt tjat. Vet inte hur mkt Eva snackar skit om mig liksom. Men samtidigt maste ju JAG alltid lyssna pa hans historier ang pappa (dramafamilj aven om det inte alls ar lika seriost som mellan mig och Eva). Jag vet inte… ville bara ha lite medhall.
Berattade iaf att jag inte ar valkommen pa julafton och han skrattade och sa fan vad skont for dig att du slipper! Haha. Lite medhall har man anda. ;)
Nej, nu maste jag skicka ivag payments och sen ga pa lunch. Hungrig.
Nyknullad
Nu har jag precis knullat.
Haha.
Fan vilken dampig dag.
Och nej, var inte slampa. Han fick minsann kämpa för det och PRATA med mig först och mkt reddes ut samtidigt som det fortf är lite sådär. Sa till honom att jag inte litar på honom och att det har mer att göra med mig än honom – men att jag vill veta var vi står. Att jag inte riktigt vet vad jag vill, men att jag vill ha lite mer än inga svar alls… Jag frågade om det var ok att knulla andra och han sa att jag får göra vad jag vill och att han aldrig kommer hindra mig från att göra något jag vill. Jag frågade honom om HAN kommer knulla andra och han svarade nej. Frågade om vi skulle GÖRA saker tillsammans nu och han undrade vad. Jag sa typ dinner, movie, something? I like movies and I like dinner, so thats fine – if I have the time. För han jobbar ju mkt. Egentligen passar det mig eftersom jag blir mongo av att ses för mkt (hej tråkförhållande från när jag var arton nitton tjugo) men jag vill ändå känna att jag är lite prio. Fick honom iaf att erkänna att han saknat mig i veckan och att jag är en jävligt bra tjej och att han VILL träffa mig.
Sen LÄT jag honom gå ner på mig… eftersom han tjatade. Haha, jag är så snäll. ;)
Visade honom min nya jacka och frågade hur snygg den var och han sa tio av tio! Så nöjd.
Borde typ sova… ska ju flyga till sthlm imorn och jag har inte packat för väskan är redan full av presenter.
Men wtf, jag är rik – kan köpa nya kläder! ;)
oj
Shoppade sjukt mkt BRA BRA BRA idag fiiiiin jacka…
.. men nu är F på väg över för att hämta sina grejer och jag vet inte hur jag ska känna så jag slutar nu.
Hej alskling hur mar du
Hahahahaha sjuuukt roligt samtal nyss.
*mobilen ringer*
Jag: Maria?
Ngn: Hej, hur mar du?
Jag: Eh… jag mar bra… vem ar det?
Ngn: Haha, what?
Jag: *forvirrad*
Han: Its Aaron!
Hahaha, sa underbart att min Irlandska van nyss hemkommen fran Indien ringer hemifran - dvs Frankrike, och pratar svenska. Love this life! Han gjorde mig glad iaf. :)
Fick lon idag! Jippie. Javla emergency tax pa 42% men med min overtid fran forra jobbet far jag ut drygt 35k den har manaden. Whoopdedoo!
Funderar just nu pa om jag ska orka ga in till stan eller inte och gora lite last minute shopping innan det blir hem och packa och forsoka sova lite tidigt infor flyget imorn… Hmm…
Detta var val intressant?
Annars sitter jag idag och lyssnar pa Fergie. Kanner mig poppig.
*sjunger*
I hope you know, I hope you know
That this has nothing to do with you
It’s personal, Myself and I
We’ve got some straightenin’ out to do
And I’m gonna miss you like a child misses their blanket
But Ive got to get a move on with my life
Its time to be a big girl now
And big girls don’t cry
The path that I’m walking
I must go alone
I must take the baby steps until I’m full grown
Fairytales don’t always have a happy ending, do they
And I foresee the dark ahead if I stay
Sen for att muntra upp mig sjalv lite blir det FERGALISCIOUS! Yeah…
Hade nagon poang med att skriva men kanner mig sa splittrad… och jag kan inte bestamma mig for om jag ska fora over pengar till kreditkortet och ta ut i Sverige eller om det ar billigare att ta ut euro har och vaxla nar jag val kommer dit? Ah, the choices… Blir nog cash tror jag. Kommer gora av med typ 8000 pa trakiga saker sana dar masten bla bla, men skont att fa det gjort.
Formodligen London borjan pa November, Holland i slutet av Nov och sen hem till Sverige ngn vecka i jul. Hehe. Fnissar fortf at att jag inte ar valkommen pa julafton. Haha.
Idag ar jag tasty och glad och inget kan krascha nar saker gar ratt… eh… Ok, pissig borjan pa veckan men life goes on och jag ORKAR verkligen inte halla pa att grava ned mig.
Ser fram emot att traffa mina VARLDSBASTA vanner for de rockar sa javla hart. Jacob Niklas Dennis Sagar Jeffrey Malin Maria Lena David Tuva Oscar I could go on forever… Alskar dem.
Har dock insett att om det loser sig med lagenheten… well… jag kan inte fortsatta bo i tva lander. Maste liksom valja. Och av nagon anledning tanker jag pa Gibraltar dar jag aldrig varit. Haha. Idag ar en san dag nar allt ar mojligt typ. Nej, det blir nog shoppa (och ignorera att F inte ringt pa hela veckan trots att han maste hamta sina boxers som ar hemma hos mig och jag ar barnslig vill saga typ du far inte hamta dem, men vad fan ska jag med dem till men anyhow sa jag INNAN Sverige vilket typ innebar idag men jag maste tanka pa att han tydligen ar mongo och inte alls sager vad han menar menar vad han sager tanker som normala eh… jag gor).
(jag forsoker verkligen att inte alta och det gar ratt bra men jag ar en besatt manniska och sana har saker blir latt maniska gar i overstyr for nar jag bestammer mig for ngt vagrar jag ge upp hur destruktivt och idiotiskt det an ma vara och jag vill egentligen inte skriva om honom vill inte tanka pa honom vill inte i hemlighet tanka att han angrar sig – bara for det skjuter bara upp besvikelsen och fan hall kaften idiotjavel dvs jag sjalv for jag orkar inte vara fjorton ar langre. Och wtf, inbillar jag mig att jag INTE altar om jag skriver i parantes? Haha, VALDIGT moget.)
Jag har en blinddate pa sondag med en myrsloksapa. Har sett bilder och han ar snygg. Jag hoppas pa hangel for jag behover hangla ut han jag inte alls altar ur huvudet. Plus att myrsloksapan ar snygg, sa jag det? Snygg. Och ja Rikard, han ar rakad. Och deffad. Haha. Men han heter INTE Micke! Framsteg… :) Jag foreslog drinkar och han foreslog fika. Ar det ok att kasta sig over bordet och hangla upp nagon over bordet? Haha, jag har ju bara helgen pa mig liksom sa det galler att carpe diem och all that shit. Bra ursakt for att jag egentligen bara ar javligt kat. Haha. KATT!
I helgen ska jag vara Fergiliscious sa nu blir det shoppa sexeh time clothes. Mmmmyeah.
Oj vilken damp man har.
Det blir alltid sahar efter ett low… ar ju SA glad over att inte vara LOW langre att jag blir dubbelt upp glad och sen blir jag glad for att jag ar glad och herregud jag ar typ tre ar gammal. hihi.
T-A-S-T-Y
Mr Gardell
Läser Jonas Gardells dagbok och han beskriver vad jag vill ha sagt så bra:
”Att försonas är att acceptera att något som har hänt har hänt och inse att man måste ha en relation till det.Förutsättningen för försoning är att få bli sedd, att få ett erkännande för vad som har hänt. Därefter kan man släppa taget om det.Att däremot stanna kvar vid det när det är dags att gå vidare är att älta och bli bitter och småsint. Man ska aldrig resa ett altare åt den oförrätt som begåtts mot en och offra där. Man ska aldrig göra oförrätten till centrum och mening med ens liv. Det är vad jag tror, och är det nån som är visare än jag så får hon eller han bevisa det.”
Det är precis så det är. Jag insett att jag MÅSTE ha en relation till det, jag kan inte välja bort det då det är mitt liv. Men jag har aldrig fått något erkännande för vad som hände från henne. Aldrig har hon erkänt att min uppväxt inte var … jag vet inte… normal? Trygg?
Men jag vägrar bli bitter vägrar fastna jag går vidare och försöker att inte titta bakåt i onödan… Har allt med mig i bagaget, men jag går vidare. Har släppt taget.
It’s ok to be sad
Somnade vid ett forsov mig imorse har inte kammat haret pa tre dagar ar fortfarande sa LESS pa allt. Men jag ar inte ledsen langre. Det ar bra. Det ar faktiskt mycket bra.
Pratade med Robban pa msn (fd jobbarkompis) och gav honom lanken hit sa han kunde lasa allt. Det var lite laskigt typ men det gick bra. Han var forstaende skrattar at Eva som leker martyr och det var da jag fattade… Jag ar alltid sa radd typ att folk inte ska tro mig. Att de ska saga att jag overdriver hittar pa och att HON har ratt och inte jag. For sa var det lange i min familj (typ mormor etc) for att de inte visste forstod och jag inte orkade forklara mig for allt var helt enkelt for jobbigt.
Men sa ar det inte i verkligheten. I verkligheten ar det sjalvklart att folk tror mig (mitt ord betyder nagot) det ar genomskinligt overtydligt att jag har ratt och jag blir inte domd.
Det var en stor lattnad.
Jag tanker fortfarande att allt jag nagonsin sager kommer anvandas mot mig – for sa brukade det vara, men jag jobbar pa att inte tanka sa.
Jag jobbar pa att fatta att folk inte domer mig for sakerna hon gjorde.
Robban sa precis som Kim sa igar – det ar ok att vara ledsen, det ar ok att ma daligt vilket ar precis vad den dar psykologen jag fick prata med den dar gangen nar jag brot ihop pa ungdomsmottagningen da de inte ville ge mig nya p-piller da det stod i deras papper att jag hamtat ut ett ars recept bara ett par manader tidigare. Jag borjade grina och skrika for jag var sa trott pa att ingenting bara funkade av sig sjalv i mitt liv – allt skulle man behova anstranga sig sa javla mycket for. Jag hade flera manaders p-piller… nagonstans. Kanske i lagenheten jag blivit utslangd fran, kanske i nagon av kartongerna eller ICA-kassarna som stod hos pappa, kanske hade syrran dem av misstag blandat ihop pasar, kanske var de hos nagon av de tre vanner jag sovit hos senaste tva veckorna jag vet inte. Det enda jag vet ar att de inte ar pa jourboendet jag ska kalla hem nu. Fick iaf prata med en psykolog da det var valdigt tydligt att jag inte riktigt var stabil (haha – underdrift) och jag minns hur hon sa att det var OK att ma daligt nar ngt sant har hander. Och jag blev forvanad.
Som barn blev jag ofta tillsagd att sluta tycka sa synd om mig sjalv nar jag var ledsen. Nar jag i ett desperat forsok att fa uppmarksamhet av min kara mor skar mig i armarna skrattade hon at mig och sa att jag skurit alldeles for langt upp (jag forsokte ju egentligen inte ta livet av mig – darav skar jag inte handlederna jag var ett smart barn i vissa avseenden) och sen nar jag borjade grata sa hon at mig att sluta tycka sa synd om mig sjalv.
Nar jag som tolv-trettonaring skrev dikter eller skrev av lattexter och rakade lamna dem uppe pa skrivbordet brukade min mamma skriva pa dem med blackpenna typ HAHA! eller ”Ah sa synd det ar om dig”.
Da jag insag att jag inte hade nagon hjalp att hamta nagonstans ifran (vilket inte riktigt var sant – men det kandes sa just da) blev det liksom nagon sorts mal. Jag ska visa dem! Jag ska vara stark. De ska fan inte se mig ledsen. Och det har gatt lite till overdrift…
Tycker ofta att visa mig ledsen = visa mig svag = patetiskt och larvigt.
Det har slappt med mina narmaste vanner och jag ar ingen robot (jag lovar Robban haha) men ibland gor jag tydligen sa fortfarande.
Kim sa till mig igar – you are superwoman, it is ok to be sad.
Och Robban idag att det ar ok att vara ledsen.
Nagon sorts monster…
Men jag jobbar pa det. Som med allt annat. :)
Jag HAR varit ledsen (as you can tell from my writing about this over and over and over again) men jag ar samtidigt sa javla glad att en san har sak inte gor att jag kraschar grinar angest. Jag ar ledsen, men inte forkrossad. Och det ar ju ett bevis pa att jag har gatt vidare. Och det gor mig glad. :)
tjat
Jag önskar jag kunde säga att allt är bakom mig men det river upp massa gamla dammiga känslor som legat nedpackade och jag blir arg barnslig vill hämnas för att hon fått mig att känna mig såhär. Vill bevisa hur hon ljuger spika upp plakat över stan med min ilska och det är så barnsligt idiotiskt att jag inte vet vad jag ska göra av det.
Jag ser beteendet klarare nu. Hur jag anklagar henne och hur hon inte kan hantera det utan kastar skit tillbaka. Försöker slå där det gör ondast. Peta på det här med gymnasiekompetens snudda vid saker hon hoppas ska rubba mig. Jag gör också så när jag bråkar och är riktigt arg. Syster med. Hennes pojkvän kallar henne Hitler när hon är arg för att hon är så elak… och efteråt ångrar man sig. För egentligen menade man ju inte alls allt det hemska man sa – man visste bara att det skulle göra ondast. Bita rakt i akilleshälen.
Hade hon istället mailat ett ödmjukt svar om att hon vet att hon gjort fel och bett om ursäkt utan att som vanligt försöka lägga över en stor skopa skuld på mig hade jag kanske trott hennes bs om att hon försöker ändra sig. Jag har bett om ursäkt för sakerna jag gjorde och har inga problem att göra det igen. Jag är inte stolt över beteendet – men jag är iaf medveten om det! Jag kan klart se vad jag gjorde fel och se till att inte göra det igen inte följa samma dumma mönster kliva ur bilden och gå vidare förbättra mig själv. Jag är inte som då (vilket kanske är rätt naturligt med tanke på hur ung jag var då).
En gång när jag konfronterade henne angående att hon slog oss försvarade hon sig med ”ja, men det är ju inte så att jag misshandlar er!” som att det skulle vara ok då? Och jag ser ju att jag använder de orden själv för att tona ned vad som hände (jag är normal jag är normal) jo hon slog oss men det var ju inte misshandel.
Minns när jag som sexåring inte städade tillräckligt snabbt och hon örfilade mig så hårt att det ringde i örat i flera timmar. Men det var ju inte misshandel, right?
Ibland ryggar jag fortfarande tillbaka om någon jag bråkar med rör sig lite för snabbt. Paul som jag bodde med i Frankrike och i början här i Dublin blev jättearg på mig över att jag reagerade så – att jag ens kunde tro att han skulle slå mig. Jag trodde det aldrig för han skulle ALDRIG, det var bara mitt undermedvetna som reagerade snabbt.
Hon skriver att hon inte kan förstå varför det inte fungerade att bo hos pappa när det fungerade några år senare. Nä. Kan tänka mig att hon har svårt att förstå något som händer i mitt liv. Och det är jag JÄVLIGT glad över.
Om hon menade för mig att bo hos min far – varför inte typ… jag vet inte – diskutera saken (hon skriver ju själv att vuxna PRATAR… varför gjorde/gör hon inte det då?) och komma överrens packa saker och så som en NORMAL jävla människa skulle göra. Just a thought.
Och jo… haha… Hon och Bosse gifte sig för något år sedan. Hon ringde och bjöd min syster ett par dagar innan – och frågade om hon kunde hjälpa till att servera på festen!!!! Brorsan fick sin inbjudan (via tele) typ dagen innan. Haha. Sane. :P
Ah well. Finns inte så mkt mer att säga om saken. Önskar att jag inte blev upprörd men det kanske hade varit lite robotvarning på mig isf.
En positiv sak med det hela är iaf att jag bara tänkt på F-mongot tre fyra fem gånger idag. Inte haft lust att ringa smsa alls. Mkt bra.
