Awake is the new sleep

Vaknade och kände mig sådär bakisseg då hjärnan känns som smält ost. Väldigt oförtjänt efter min lugna fredag!

Hämtade ut mina nya brillor idag. Elisabeth sa att jag verkligen ser ut som en accountant i dem… vilket jag INTE tror är en komplimang. Haha. Är nöjd med att jag valde slim down på vänsterglaset (ja mina ögon är ju helt olika – min optiker benämnde min syn som ”lite konstig” av en anledning) för det är fortfarande tjockare än högerglaset även om det är marginellt. Tänk hur det skulle sett ut utan. Yikes. Fick ett jättefult glasögonetui och en asful duk så det lutar åt att jag behåller de gamla som är finare och skänker de nya till välgörenhet.

Tänkte shoppa någon snygg top men orkade inte med alla sega människor så jag köpte en smoothie och gick omkring i min egen seghet inne på Dunnes (typ Åhlens). Hittade världens tuffaste julklapp till Katten! En sovpåse som jag länge funderat på att sy eftersom jag aldrig hittat ngn, men här fanns den! Det är som en hård cirkel av metall som är öppningen på en påse i tyg. Som en liten lektunnel men ihopsydd i ena änden ungefär. Gosigt vadd inuti och svart tåligt tyg med ett enkelt tryck av en katt utanpå. Helt perfekt! Tydligen var det rea också så istället för €10 kostade den €7! Katten kommer älska den med tanke på den påsfetisch han har. hehe. Kanske borde klargöra att jag inte BRUKAR köpa julklappar till djuren, speciellt med tanke på att mina småsyskon har två hundar en katt en papegoja och en fisk men nu råkade jag ju bara hitta den precis som jag råkade hitta en hundfilt på euroshoppen och då kan man ju inte låta bli!

Orkade inte shoppa annat alls… har blivit avtänd på shopping av den kommersiella julen. Säger jag som har TRE KASSAR julklappar stående på mitt rum. Ehm. Men det har gjort att jag inte vill köpa saker till mig själv. Det och att jag nog måste göra mig av med lite saker eller köpa mer förvaringsutrymme till mitt lilla rum.

Köpte grönsaker på vägen hem eftersom jag känner att jag lider av näringsbrist. Gjorde fyllda pitas med tomater och paprika och kyckling… Köpte sallad också men det fanns ingen plats kvar för det. Yum. Hängde med Elisabeth tills hon var tvungen att jobba lite och då styrde jag upp mitt rum. FINALLY! Ok en hög kläder ligger lite osorterade i garderoben, men det är iaf helt uppackat nu i garderoben istället för på golvet. Nästa vecka måste jag packa inför Sverige. Haha. Ah well. I stort sett allt är organiserat inför resan; har sorterat ut vilka papper, sladdar och böcker som ska med till Sverige för ”arkivering” - ska bara tvätta lite imorn sen är jag klar. Köpte två tennisbollar så jag äntligen kan tvätta duntofflorna sen är det slut på kassar i mitt rum. No more baglady!

Ser typ fram emot att gå igenom alla saker hos papi. Vet att typ ALLA papper kan ryka. Yay. Eh… jag är lite skadad, jag vet. Men jag vill verkligen känna mig fri från alla saker för det känns som att jag fysiskt bär omkring på dem jämt. De finns sorterade i mitt huvud och allt som ligger på skräpsidan måste faktiskt bort, så enkelt är det. Plus att pappa min behöver all plats till sitt eget skräp. Haha. Han har också börjat rensa lite men med tanke på att han har drygt 260 kvm fullt med saker är det ett större projekt än mitt. Brukar smygslänga saker när jag är där. Sen berättar jag det några månader senare och han blir sur tills jag påpekar att han inte ens märkt något och då flinar han och säger att han kanske faktiskt kommer behöva det där skräpet någon gång till någonting. Han är rolig min far.

Jerkface som smsade halva natten i söndags om hur lycklig han är med sin flickvän och hur han ville att jag ska sluta smsa honom och att jag borde radera hans nummer (vilket jag gjort för lääänge sen, smsar bara om han smsat först i stort sett) ringde i fredags. Säger att han inser att vi inte pratat på ett tag så han ville höra hur det är med mig. Jag blev förvånad trots att jag inte borde bli det med tanke på att det är såhär det varit sen vi gjorde slut. Att han bara fyra nätter tidigare förklarade utförligt i massa sms hur han inte ville ha någon som helst kontakt med mig nämner han inte med ett ord.

Jag försökte fråga saker jag tänkt på men han förklarar att han inte har några skyldigheter gentemot mig och att den enda han måste vara ärlig mot är sin flickvän. Respektlöst även om jag kan se hans logik. Den är puckad – men jag kan se den. När jag säger att han alltid sa att han inte träffade någon annan då vi sågs svarar han att jag då måste lita på att han talade sanning då är det för mycket otydligheter för mig. Säger att jag inte har någon lust att prata alls längre. Om vi inte har ärlighet har vi inte ens någon form av vänskap och vad är det då för mening med att ens prata? Han tyckte att jag var larvig men jag har ingen aning om att jag måste lita på att han då talade sanning betyder att han erkänner att han ljög då med tanke på att han vägrar svara på den frågan idag eller om han förklarar att jag borde lita på honom då det var sanningen. Det finns givetvis massa exempel på hur han säger en sak, sen en annan innan han återgår till den första för att sen komma med en tredje version… Ofta har jag avskrivit det som att han försöker save face men jag vet inte längre. Det är för mkt skitsnack för att jag ska orka med människan. Jag har vetat det länge och varenda gång han är full och ringer bubblar ömhetsförklaringar erkänner han det. Men jag är trött på ytan som fortfarande finns där. Det leder ingenstans ens som en vänskap – måste bara minnas det då jag som vanligt i mitt mönster får panik när någon inte finns där längre. Har problem med att släppa taget om det mesta vilket säkert har sina rötter i min barndom bladihbladihblah.

Jag lät honom inte komma över när jag var sjuk för att jag verkligen verkligen ville vara med honom, jag lät honom komma över för att jag behövde någon som känner mig såpass bra att de förstår min moodyness ger sympati för sjukdomen någon som klappar snällt på mig pussar i nacken håller handen. Han var tillgänglig. Availability var den största faktorn och även om det låter krasst var det ju precis det jag ville ha vilket gör det till en ultimat situation just då. Jag låg ihoprullad som en boll trots att min kropp är asful då och han tittade på mig och sa come here and kiss me! med glittriga ögon och det var medicin just då.

Han är nu väldigt nyfiken på var jag bor men jag vet ju inte var han bor så varför ska jag dela saker om mitt liv som han inte delar av sitt. Jag pallar inte längre. Vägrar. Han sov hos mig tre-fyra ggr för bara två veckor sen men nu har han flickvän?? Jag vet att jag är/var dum i huvudet men jag var sjuk och kände mig ensammast i världen och han kommer över håller om mig och allt är liksom välbekant hemma tryggt på något sätt. Kunde inte låta bli. Skrattade fortfarande åt honom när han trodde han skulle få ligga för riktigt SÅ pucko är jag inte men lite halvdum och desperat är jag minsann så det blev ju snuskhångel (no oral alltså vill jag klargöra).

 När jag ställer ”jobbiga” frågor jag vet att han inte kommer svara på säger han ”What difference does it make now?” och det är lite av en klarhetssekund för mig. För det gör ju ingen skillnad. Vad han än säger vet jag att jag just nu inte litar på honom och då finns det ju ingenting alls kvar att hålla fast vid. Även om han försäkrar mig att han hookade med henne efter mig – kommer jag verkligen tro honom? Gör det någon skillnad? Nej. Det gör ju inte det.

Frågar något mer (minns inte var) och han måste som vanligt lägga på när samtalet blir lite för allvarligt. Utsäktar sig med att wifey blir sur om han stannar på jobbet hela kvällen… Måste få in henne i meningen. Kallar henne wifey vilket är ett skämt från när vi började träffas som jag sen drog upp igen när han snackar om andra tjejer. Lite lustigt att han tar mitt skämt och försöker använda det ”mot” mig. Jag måste ge upp. Måste sluta lyssna när han vill prata om allt som går snett i hans liv bla bla bla för han får faktiskt ta det med sin flickvän nu. Om han är så lycklig som han hela tiden påpekar borde han verkligen sluta kontakta mig på det här sättet. För det är ingen vänskap vi har… En gång i tiden skulle vi säkert kunna haft det. Han har förtroende för mig. Men nu känns det rätt utslitet.

 Ikväll efter att jag glott lite på TV med Elisabeth bestämmer jag mig för att sova. Sms. ”Are the girls gettin much action?” Hah. Tänker inte svara. So much for a happy relationship huh? Kan ju tillägga att smsen i söndags även innehöll meningar om att han inte längre bryr sig om the girls, vill inte att jag ska skicka bilder på dem (eh, as if! Vadå önsketänkande?) han saknar dem inte alls för hans flickvän har minsann perfekt kropp tio poäng av tio och jag har ju bara stora bröst men det räcker liksom inte alltid. Håller inte riktigt med där, men ok. Hm. Det höll i knappt fem dagar alltså?

(The girls får ingen action alls kanske jag ska tillägga. Det är mkt tråkigt. Tycker nästan lite synd om dem.)

Har iaf tänkt mkt på situationen med honom och vad jag vill ha svar på och har velat skriva ned rätt mkt men inte kunnat formulera mig så saker läggs på hög och hela huvudet är fullt av bludder och bla bla bla ält ält ält. Men det gör ingen skillnad. Jag måste minnas det. Det gör ingen skillnad! Måste sluta älta. Det är iofs inte så farligt mkt, bara typ när jag är övertrött och känner att jag måste ge mig själv lite ångest. Eh. Borde sluta med det, jag vet.

Nej, nu blir det sova. Klockan är fan nästan tre. Varför kan jag inte gå och lägga mig tidigt???

 Ps. Fick svar från Londonhånglet ang raderingen av hela hooked up-grejen – för ni trodde väl inte att jag kunde släppa det? Nej nej, skickade ett haha, oj sorry visste inte att det skulle vara hemligt *ful smiley*-mail. Han svarade typ haha, nej nej, vill bara inte att alla ska veta vad jag har för mig. Har ingen hang up på honom längre men skulle inte alls tycka att det var tråkigt om han kom över och hånglade upp mig. Inte alls faktiskt. The girls protesterar inte heller. Ds.