Awake is the new sleep

Jag vill dricka en flaska balsam.

Den ska lägga sig därinne och reda ut allt trassel.

Ska snart ut och dricka öl, är bara som vanligt uttråkad av hela fixa iordning sig-grejen och lika lättdistraherad som en tvååring.

Smsade nyss sideshow att jag romantiska killar bore me. Detta efter att han skickat ett väldigt klicheartat försök att vara sexig a la harlequin-bok. Alltså… jag kan inte ens skriva in det här – så pinsamt var det. Sen gjorde han ett nytt försök med massa ord staplade på varandra och det var bara skrattretande. Han är rar. Haha.

Nämnde jag förresten att LFB smsar varenda dag typ varenda gång han tror vi är vakna samtidigt. Oftast är det när jag sover. Ibland när jag är på lunch.

Häromdagen vaknade han klockan 05 och höll sig vaken till 06.30 för att kunna prata med mig.

Väldigt snabbt blev det hela snuskigt. När jag är kåt har jag ungefär lika mycket vett i skallen som fylleMaria.

Nämnde jag att jag skickade nakenbilder till honom? Eller snarare en hel serie bilder där jag klädde av mig. Nä, det nämnde jag inte va? Jag tror jag låter bli.

Eller här är de första bilderna:

Grrr darlings. Nu drar jag ut och super skallen av mig!

Ps. Hoppas jag inte gör ngt dumt. Ds.

Vet inte vad jag vill skriva. Eller jo, men det är för mkt.

Typ att jag nu står på kontraktet och vi nog har hittat en trevlig tjej som flyttar in i Cigdems rum. Mkt mkt mkt bra för jag är så JÄVLA trött på allt strul med boende.

Och att jag vänälskar Rikard för att han är så bra och förstår mig så galet bra att jag alltid känner mig bubbligt glad över att det inte är JAG som är konstig som reagerar som jag gör. Vill kopiera in hela msn-konvon men låter bli just nu. Bäst var dock att det inte handlar om att döma (knarkare) utan att ta avstånd från. Och brukar man knark är man knarkare. Kärlekar Rikard.

Och Maria också som mailar snälla bra perfekta ord och det är precis vad jag behöver höra och jag skulle kunna skicka uppsats tillbaka men det är alla tankar huller om buller makes no sense. Kärlekar Maria också.

Och jag kärlekar min paranoida pappa trots att han gör det lite besvärligt för mig att fixa med lägenheten hemma. Haha.

Och sen får jag ett par sms från LFB att han saknar mig tänkt på mig hela dagen vill att jag ska vara där brevid honom just nu. Hm. Sen msnar vi och klockan är ju halv fyra på morgonen där och han är packad och det kanske hade varit trevligare att höra de där sakerna från en nykter person, but still pretty funny att han tänker på mig in the land of the beach bunnies. Jag hade faktiskt glömt bort honom litegranna. Andra sidan jorden will do that. Ignore ignore ignore. Orka ha hangup på någon som är otillgänglig på riktigt?

Dean har för övrigt lagt in en bild på FB vilket jag upptäckte då jag rensade mail (raderade tre sidor mail och blev lite rädd när jag insåg hur många obesvarade jag har) och han var… ful. Haha. Det var kul att se. Han såg ut nästan som jag kom ihåg men fulare. Gammal typ. Värsta slemmobilden. Haha.

Och sen Sideshow… Ja. Jag vet inte. Han smsar finaste hela tiden och är bara perfekt mot mig hela tiden såpass mycket att det nästan creeps me out. Varenda natt smsar han godnatt gorgeous fastän jag inte svarar och varenda gång mobilen piper hoppas jag faktiskt att det är han. Jag antar att jag på något plan redan bestämt att fortsätta träffa honom för vi ska på bio imorgon han vill bjuda mig på middag på söndag då jag ställde in i söndags… och så vill han ta med mig på trettioårsfest för hans kompis på lördag och lät jätteledsen när jag sa att jag kanske inte vill följa med. Och jag vet inte. Jag tappar respekten för mig själv lite när jag inte håller mina egna regler. Samtidigt är väl mina regler ganska flexibla. Jag har ganska många vänner som ”partyknarkar”… Är det egentligen ok då? Eller är det att jag försöker förhindra att skaffa mig FLER såna vänner? Jag vet inte. Det är så mycket annat att tänka på fixa maila ringa hela tiden ang lägenheten så jag orkar inte ta tag i det nu. Tills vidare läser jag hans fina sms och ler.

Dock är smsminnet fullt nu och det är dags att sluta vara så sentimental blödig sparoman hela tiden. Skärpte till mig och raderade drygt 20 sms. Så nu har jag bara ungefär 140 kvar. Grattis. Det är bara så tråkigt att kolla igenom och jag klarar inte av att bara radera alla in one go för det är läskigt. Plus att jag måste skriva ned datum och shit på vissa saker och well… det är jobbigt. Har 520 bilder på datorn och kanske 60 i kameran och 45 i luren och 25 i webcamen (varav typ 20 är jag som gör grimaser åt mig själv) som ska sorteras också. 2 sidor facebookmail att svara på och drygt 15 hotmails att svara på.

Åh vad FUCKING kul att jag är obsessive och inte bara kan skita i allt. Haha.

Nej jag har inte fattat nagra beslut alls.

Sondagen grinade jag lite till innan jag skarpte till mig. Slog in hans presenter i Nalle Puh-papper och log lite for mig sjalv over att alla javla kassar skrap ar borta ur mitt rum. Dags att bygga nya hogar? Bli latt lattare lattast fri.

Orkade inte prata med folk och hade daligt samvete over att jag aldrig lyckades ta mig till Cigdems fest och nar jag holl pa att svalta ihjal och antligen lyckats smyga forbi hennes rum ut (ja, san ar jag) oppnade hon dorren nar jag vantade pa hissen. Doh!

Hon sa att jag sag trott ut men egentligen var det nog mest att jag grinat sa mycket som gjort mig ful. Givetvis forstod hon att jag inte kunnat lamna migranSandra osv, men jag hade anda daligt samvete. Hon sa att det var kul, but it would have been better if you were there. Awww. Blir helt ledsen over att hon flyttar till Turkiet nu. :(

Jag laste boken LFB tipsat om och ska nu tipsa vidare. The curious incident of the dog in night-time heter den och ar skriven ur en autistisk pojkes synvinkel. Mycket intressant och ni kan klicka for info och varldens fulaste oversattning av titel: svensk info.

Sideshow smsade finaste sakerna och jag ville att han skulle komma over och bara halla om mig for jag kande mig sa javla ensam men orkade liksom inte umgas. Det enda som hjalper mot tankar ar hud. Kan inte direkt be nagon av kill/tjej-kompisarna har komma over och stryka mig i haret da jag inte har en sadan relation till ngn har. Dock var Sideshow i Wicklow vilket ligger langt bort och han var full och jag blev irriterad over att han forsokte pressa mig pa svar jag inte har och ville inte att han skulle ta jattedyr taxi for att traffa mig for det kandes for allvarligt och sedan slutade det aterigen med att jag la pa luren i orat pa honom. Vi smsade lite till sen kollade jag Lost och Weeds innan jag trottnade pa TV. Fyllde och tomde diskmaskinen tva ganger och var less pa att det kanns som jag stadar hela tiden efter alla andra.

Gick och la mig internettade lite var sa javla less pa att jag skulle vakna dagen efter till annu en vardelos javla dag och orkade inte ens tanka pa vad fan jag skulle ta mig till for att orka.

Men mandagen kom och jag hade lyckats sova lite battre sa allt kandes inte lika vardelost utan jag stadade koket ordentligt vilket var mkt valbehovligt och dammsog mitt rum och rensade ur annu mer skit fran varmvattenberedarskapet och slangde en acklig gammal mopp och Cigdem sa att hon skulle slanga den andra ackliga moppen som star pa balkongen och hallde ut en acklig orange lask som var bast fore April 2007 och skrubbade ugnen med Mr Muscle. Helt sjukt vad bra det dar skummet var. Har aldrig kopt det for att jag hatade reklamen, men det funkade ju faktiskt.

Sen kom Sideshow over. Han gillade sina presenter (The Diceman samt tre par jattefula strumpor -ett par roda med hamburgare pa, ett par vit/grona med robotar pa och ett par gula/bla/rosa som Sandra valt- eftersom han bara har svarta med hal i och fargade kanter som aldrig matchar) och forsokte hela tiden kyssa mig men jag klarade inte av det.

Vi kollade lite pa TV och sen var jag tvungen att vila och det var ok att kramas och det kan vara ok att pussas men jag pallade inget annat. Sen hade vi visningar for Cigdems rum och spanska tjejen var trevlig men blyg och Hollandska killen var helt definitivt NEJ. Sideshow sov bakfullt i min sang. La mig brevid honom och efter ngn timme da vi pratade om ingenting alls akte vi till Fridays och kakade bakfyllemat och sen akte vi hem till mig igen for en tredje visning.

Hangde lite med tjejerna innan jag la mig i sangen med Sideshow igen. Vi lag och pratade men varenda gang jag ville saga ngt om droger el liknande ville jag grina sa jag lat bli.

Sen plotsligt var klockan natt och han akte hem efter att vi kramats lange i hallen och jag somnade nastan direkt. Han smsade fina saker igen men jag orkade inte svara. Idag mailar han ”I am prepared and want to do whatever it takes Maria, I can’t say it any more clearly than that. och jag vet fortfarande inte vad jag vill eller borde.

Jag vet hittills att nar jag ar med honom kanner jag mig ganska glad. Och nar jag tanker pa knark kanner jag mig ratt sa javla elandig.

Chefen skickar mail runt tre säger om ni är klara får ni gå hem och alla bara släpper vad de gör och går. Det ösregnade sekunderna innan men när jag går hem är det strålande sol på himlen Saul Williams i lurarna leende på läpparna.

Sideshow smsar säger han kommer över vid sex-halv sju och jag kommer hem och nya kontraktet till lägenheten har dykt upp. Ingen hyreshöjning! Jippie! Jag går ut med fyra säckar sopor och sen tar jag jättelång dusch rakar till och med benen somnar en stund.

Tjugo över sju ringer han ber om ursäkt han hade somnat men han åker nu nu nu. Jag ler för med Irländska killar tar man för givet att de dyker upp en timma senare än man avtalat. 40 minuter senare är han där jag försöker vakna till liv han beställer pizza vi kollar vänner på TV sitter intrasslade i varann.

När vi ätit känner jag mig lite mer mänsklig och lite mer flottig. Vi kollar Equilibrium som var bättre än jag trodde och Sideshow skrattar när jag frågar varför de sover på sängar för om de inte känner något borde de väl kunna sova direkt på golvet?

Vi hånglar men jag är lite halt oengagerad och kan inte sluta tänka. Sen tänker jag att det kanske är dåligt tecken att jag tänker ist för hånglar ihjäl mig sen tänker jag att jag kanske bara försvarsmekaniserar sen tänker jag att jag inte förstår mig själv.

Vi pratar mycket men vid tre måste han sova är jättetrött och jag somnar väl då också. Sover dåligt i trång säng.

På morgonen är jag grinig (hej sömnbrist!) och jag funderar om det är hans fel men vi pratar jag orkar ändå med honom vilket är bra då jag nästan inte tål någon when tired. Jag visar honom en rolig sida och han skrattar drar ett skämt om en kompis sen säger han som i förbifarten att han drar kokain ibland.

…

Jag blir tom på känslor orkar inte ens reagera går och dushar.

Klär på mig kan inte ens titta på honom. Vill inte alls åka äta frukost shoppa tillsammans alls. Vill bara att han ska gå så jag ska orka känna efter reagera kunna tänka.

Han sätter sig på sängkanten frågar ”Is this going to be a problem?”

Jag tittar på honom iskallt svarar ”I dont date guys who does drugs.”

Obv blir det massa tjafs och jag slänger ut honom lite fint säger I’ll walk you to the door och han frågar om jag kommer ringa honom senare jag säger att jag inte vet, men jag ringer någon gång. Stänger dörren rakt i ansiktet.

Jag tänker på Micke.G som genom sin styvfar hälsade så mycket till mig och hur styvfar skröt om hur bra det går för honom på behandlingshemmet och jag tänker på hur han sen dog där av en överdos. På behandlingshemmet. Där det gick så bra. Jag tänker på den blåa filofaxen han stal åt min syster som jag sen fick. Jag minns till och med när jag fick beskedet på väg till skolan och hur jävla ledsen jag blev trots att han inte ens var en nära vän. Det var så jävla onödigt.

Jag tänker på Mr 23 som var drogfri nykter så länge och vi träffades rätt mycket. Sen hur han började röka på. Hur han hävdade att han inte var beroende att det bara var ibland. Minns hur vi den där dagen åkte båt med Kaka och hur mysigt det var badade från en liten ö och hela dagen var en sån där perfekt sommardag och hur han sedan skakade av abstinens men sa att han skulle försöka låta bli. När Kaka droppade mig hemma för jag skulle på semester i tre veckor och skulle packa kramar jag Kaka hejdå och medan jag gör det tänder Mr 23 en spliff. Som han sa att han inte hade. Vi har inte ens sagt hejdå och han märker inte att jag går.

Jag minns hur jag förklarade att vi inte kan ses och hur han valde knarket över mig. Hur jag försökte vara en vän och försökte hjälpa med allt jag kunde och hur han pundade ned sig, blev drogfri jag hälsade på på behandlingshemmet (samma som första pojkvännen varit på ett par månader tidigare) sen pundade ned sig igen (ljög givetvis om det) sen blev drogfri igen. En natt då han kommit hem från hemmet kollade vi film drack lite vin och sen han sov hos mig igen och allt var liksom bra som det brukade vara innan han fick återfall. Vi somnar och han vaknar av ngn sorts flashback är hysterisk ut på gatan och klev rakt igenom fönsterrutan till trappen och jag yrvaken lite vinlullig lyckades få fatt på honom ute på gatan där han sprang och skrek som besatt i bara kalsonger. Jag lyckas få med honom tillbaka in i lägenheten genom att prata snällt men han är livrädd vågar inte åka hiss vågar inte att jag går för nära så jag går fem trappsteg framför tittar oroligt så han följer med vet inte ens var han blöder för han är så täckt i blod. Får med honom in i mitt lilla badrum och där när vi stängt dörren känner han sig säker håller om mig så hårt och skakar i hela kroppen. Han blöder mycket ur djupa sår på benet och jag får skölja bort blodet från knäna och neråt. Det är svårt eftersom han samtidigt håller i mig hårt hårt hårt men golvet antar sakta sin naturliga blå färg när blodet rinner ned i avloppet. Det tar mig tio evighetslånga minuter innan jag lyckas övertala honom att släppa mig så jag kan ringa ambulansen.

Jag får hämta telefonen han tittar skrämt på mig sen kommer jag tillbaka och han håller i mig så hårt att det gör ont och jag vill lägga på luren och prata lugnande med honom men SOS säger att jag måste prata med dem tills någon är där de kanske hör hur jävla rädd jag är. När det ringer på dörren tar det fem minuter innan jag övertalar honom att jag måste öppna och där står två poliser. Jag ger dem telefonen och går tillbaka till honom i badrummet försöker lugna ned honom förklara att vi måste till sjukhuset han är så blek har förlorat så mycket blod.

Sen kommer ambulanses och de är så snälla så fina. Mr 23 skäms jag får inte se honom panika över nålar och sånt jag packar hans kläder och ett äpple i en påse och sen så åker jag i framsätet med ambulansföraren. Inte förrän vi svänger ut från min gata släpper paniken och muren faller med tårarna som rinner över hela ansiktet. Föraren säger ingenting utan låter mig bara gråta. När vi är framme på sjukhuset lämnar de oss i ett rum efter att ha låst in alla droger tagit alla saker med sig ur rummet.

Jag håller handen pussar på och jag är så trött så trött. Väntar utanför medan de syr för han skäms så mycket. Jag tvingar med honom till psykakuten efteråt där de bara skriver ut droger han verkligen inte borde ta och jag sitter där i timmar och väntar är så trött att jag mår illa. Åker hem till en lägenhet full av blod och sjukhusmaterial. Somnar utan att städa.

En eller två månader senare börjar han knarka igen.

Ett par dagar innan jag lämnar landet förklarar han att vi inte får ses för hans (också pundande) flickvän.

För ett halvår sen tog jag reda på att han fortfarande lever. Han knarkar fortfarande.

Jag tänker på första pojkvännen som ”bara röker på ibland” nr vi träffades femton år gamla och hur han lovade inte röka under hela tiden vi var tillsammans men givetvis gjorde det de där helgerna vi inte sågs utan att jag visste. Tänker hur han ett par år senare inte klarade av att vara hemma då hans pappa hittat hans pipa och hur jag inte alls ville uppmuntra vad han gjorde men inte kunde neka honom att komma över och krasha. Minns hur jag försökte få honom att sluta men han var ju ingen knarkare. Han gjorde det bara för att han ville. Ibland. Det var inte så allvarligt. Alls. Minns hur jag ser honom i familjehotellet springer fram och tillbaka för de ska fånga folk med gelegodisar så de kan råna dem. Han är så hög att jag inte orkar se, drar för gardinerna.

Minns hur vi pratade minnen a la Jussi (RIP) på vattenfestivalen och hans hund som åt ballonger. Vi pratade strårom han brukade stjäla från sin mormor och den där gången de graffade vid johannelund efter att ha spillt färg på hela Nicos golv och Nico (RIP) var asfull så första pv:n försökte övertala honom där han låg på taket att INTE dra hans tag upp och ner för den skulle vara så risig. Vi pratar den där gången på tunnelbanestationen de lurade i den där gubben att jag var sjuk och inte fick röra mig. Vi pratar den där gången han fick jagen och ramlade i en buske inte kunde röra sig då de stod tre meter bort och sen inte kunde gå för allt blod försvunnit ur benen. Vi pratar den där sommaren när vi var tillsammans om hur alla ville testa det där med benen så sju killar i baggy jeans och märkeskläder ligger längst ett staket en sommardag med himmel blå och pratar och jag är dampig kan inte ligga så länge så jag går omkring sitter på staketet berättar för dem om alla förbipasserande de inte kan se.

Och jag tänker på hur jag tappade kontakten med honom inte klarade av hur mycket han pundade. Minns hur jag hörde rykten om att han var död. Hur till och med lillebror som började med graff pga honom för han var idol säger till mig att han är äcklig. Skabbig. Pundig.

Minns hur jag ett år senare tar upp kontakten och han är drogfri för första gången på jag vet inte hur många år. Minns hur han klarar det ett tag men sedan återfaller. Blir drogfri igen. Försöker verkligen.

Försöker prata alla våra minnen igen vill ha honom tillbaka men han minns ingenting. Jag återberättar om Nico om Jussi om hela den sommaren och han skrattar men han minns inte. Och det känns som jag förlorar allt igen för jag har ingen att dela mina minnen med. Han ursäktar sig flödderminne och förklarar hur jobbigt det är att vara ren för hjärnan tystnar liksom aldrig och han klarar inte av det.

Vi umgås hänger på stranden och han minns granen där vi kysstes första gången. Han berättar historiena om när han överdoserade första gången i en skabbig källare vaknade upp av ambulansmännens cpr och jag vill bara skrika gråta få honom att fatta att han kommer dö om han inte skärper sig. Vill säga att det är ok om han inte minns, jag ska minnas det åt honom och berätta allt så många gånger tills han kommer tro att han minns det själv. Han berättar om hur han överdoserade andra gången och nästan stolt förklarar han hur mycket en normal knarkardos är och att han hade tagit tre gånger så mycket.

Han frågar om han var bra kompis med Jussi för han minns inte riktigt och han vill inte gå och tro att de var jättebra kompisar om de kanske inte var det. Jag berättar de var nära försöker minnas deras vänskap åt honom men har bara små bitar ”jag ska baka dina muffins… eh… det där var inte så logiskt”.

Jag ringer honom från jobbet på hans födelsedag förra året han pratar släpigt går på benz-program vilket han tycker är soft för han slipper liksom punda. Men han fattar ju inte hur drogad han faktiskt är. Han är stolt har gått ner ett steg från det högsta de får ge lagligen. Han frågar varför jag är på jobbet så sent och jag berättar inte att jag ville vänta tills alla hade gått för att jag måste kunna prata knark det vet jag och jag kanske kommer grina det vet jag. Han säger att jag bara minns hans födelsedag för att den är två dagar efter Nicos och jag blir så glad över att han åtminstone minns det.

Jag lovade mig själv att aldrig aldrig aldrig datea ngn som knarkar. Med åren har jag blivit lite mer liberal med att röka kan vara ok så länge det inte sker i närheten av mig. När Mr H förklarar att han är efterhabbad bortser jag från det för jag vet att han bara är tidsfördriv i mitt liv. När jerkface erkänner han tagit massa kokain säger jag bara jaha, kul för dig, men jag kommer inte träffa dig i helgen. För han får göra vad fan han vill och the key är att jag kanske inte egentligen bryr mig om dem. De får knarka ihjäl sig bäst de vill så länge jag inte är i närheten, det kvittar. Men officiellt vill jag inte datea någon som knarkar.

Har inte pratat med första pojkvännen sen det där släpiga benzade samtalet på hans födelsedag. Och nästa vecka fyller han år igen.

Jag vill vara där för honom men jag orkar verkligen inte. jag saknar den roliga spralliga killen han brukade vara och jag sörjer honom för jag vet att han inte kommer tillbaka. Jag orkar inte med lögnerna då han börjar punda igen. Orkar inte höra erkännandet ännu en gång. Har inte energi nog att uppmuntra då han åker på hem och jag klarar inte av besvikelsen en gång till.

Jag har ofta dåligt samvete tänker jag borde vara en bättre vän men jag klarar inte av det känner mig så jävla hjälplös misslyckas ju bara gång på gång. Jag vet inte om jag orkar se dem knarka ihjäl sig. Vet inte om jag orkar att inte se det heller.

För jag vet ju att det kommer sluta så. För både Mr 23 och för första pojkvännen. And it breaks my heart.

Allt det där tänker jag medan jag ligger i min säng fullt påklädd tittar på molnen som flyter förbi utanför. En två tre fyra fem sex sju åtta flygplan tar det innan jag orkar göra lite frukost. En timme till innan jag kan sluta grina.

Jag smsar Sandra som ringer upp men jag orkar inte prata. Hon smsar sen vi bestämmer att ses en halvtimme senare i stan. Jag tar de tre kassarna saker jag tidigare samlat ihop från utrymmet där vi har varmvattenberedaren för jag måste göra något som får mig att känna mig produktiv efter att ha varit apatins spokesmodel hela dagen och tar en taxi till stan. Orkar egentligen inte umgås med någon men tänker att det är bättre för mig att iaf vara lite social en stund.

Sandra är på exakt samma humör och vi går och svär och bitchar och det får mig faktiskt gladare. Jag köper presenter till Sideshow utan att jag egentligen bestämt mig för vad fan jag ska göra. Efter vi varit tjejiga provat massa BH:ar i samma omklädningsrum där jag sitter på golvet och kollar på trasigaste skorna jag äger bestämmer vi oss för att dricka öl. Jag köper kräksgröna trosor med prickar och rosa med genomskinlig rosett. Sandra köper bl a trosor med flamingos på. De sitter vi med på bordet då servitören tar beställning på Dakota och vi river av tags bubblar ölar. Tony kommer dit också och vi skrattar det är samma bord där vi först träffade honom. Han tar oss båda på middag jag är väldigt full och där diskuterar vi knark efter att vi kollat hur mkt pengar vi skulle kräva för att hångla med den tjocka finniga snubben vid bordet brevid. Tony var billigast.

Kokain är väldigt väldigt vanligt på Irland. Skulle nästan säga det är vanligare än weed. Tony säger att sideshow inte är knarkare och det är stor skillnad… Men ingen av mina vänner var ju knarkare heller. Klart ingen aspirerar bli pundare överdosera. Men shit happens! Lättare än  man tror. Han frågar om Sideshow är bf material om jag kan överse och jag vet fortfarande inte vad jag vill.

Är packad vi är utanför Pravda men jag övertalar dem att åka till mig så jag kan byta trasigaste sneakers och baggy jeans till snyggt uppmärksamhetsgivande. Hemma kletar jag på eyeliner byter jeans men när vi ska åka får Sandra migrän så istället blir det en och en halv timmes sitting around medan Sandra är totaldäckad.

Sideshow smsar hela dagen hela kvällen natten att jag inte ska döma honom för hans förflutna (eh, senast han tog var helgen innan han träffade mig så så jävla förflutet är det inte!) att jag inte ska vara envis för sakens skull och att vad vi kan komma att ha skulle vara så jävla bra att jag inte bara kan slänga bort det. Han lovar gång på gång att inte ta alls mer att jag är mkt viktigare för honom.

Jag vet bara inte.

Har en helt annan bild av honom nu. Vi pratade knark en gång förut då jag sa att jag aldrig tagit någonting ever (mina vänner är ju som sagt ganska bra posterchilds för att knark inte är så jävla kul) och han sa då att han testat att röka men att han typ bara hostar inte var intresserad. Så jag tog för givet att han inte tagit ngt annat alls. Kanske dumt av mig. Jag vet inte.

Tony sitter i Sandras knä försöker väcka henne och jag tänker att jag vill ringa Sideshow. Varför vet jag inte. För att jag är full kanske?

När de går lägger jag mig i sängen och ringer. Han är på fest blir glad har tänkt på mig hela dagen säger att jag måste ge honom en andra chans att han vill regain my respect och jag balanserar på att fråga om han inte kan komma över och bara sova här hålla om mig men han säger något om att jag bara är envis för sakens skull och jag blir arg. Jag smsade tidigare på dagen berättade om Micke.G berättade om första pojkvännen. Och ändå säger han att jag är envis för sakens skull? Som att mina känslor för detta är något jag bara hittat på för att det är kul?

Han säger att han ska sluta för min skull säger något om addictions och snyfthistorier om hur han började på riktigt då hans pappa dog. Jag är full fattar inte riktigt om han är beroende eller inte. Men han försäkrar mig att det bara är litegrann då och då. Att han bara tog mkt då efter hans far dog men nu är det jättelite ibland. Han frågar ledset om han inte får ta ut mig på middag imorn (dvs idag) som vi planerat… bordet är bokat. Jag vet inte om jag orkar.

Samtalet går inte bra jag vill bara grina och det slutar med att jag lägger på i örat på honom. Han smsar en ledsen smiley och önskar mig godnatt.

Jag kanske överreagerar jag vet inte. Jag vet bara att efter att han sagt det ville jag inte låta honom kyssa mig. Vet bara att jag mår så illa när jag tänker på alla vänner som knarkat ned sig. Vet att jag inte gillar att hänga med människor som tar kokain när de festar. Jag har med åren lärt mig acceptera att folk röker på jävligt mycket men gränsen ska fan inte flyttas ut mer än så. Jag kan inte låta det vara ok helt enkelt.

Och hela tiden när jag tänker på allt det här blir jag så jävla olycklig.

Idag ar det langfredag vilket innebar att alla barer ar stangda och det saljs ingen alkohol i affarerna. Pa spar som ar min narmsta mataffar satter de upp sammetsrep framfor spriten som att det ar en exklusiv nattklubb ingen av oss kan komma in pa. Tills imorn that is. Det kvittar iofs for jag ar inte vidare sugen pa att dricka idag anda eftersom vi drack igar for att vi inte kan idag. Logik pa hogsta niva. Men kul var det.

Kom hem full bubblande och kollade daft pa varan annons. Endast tva svar hittills. :/ Vi maste nog ta battre bilder pa rummet… typ nar det ar stadat. Elisabeth satt pa mitt rum och skvallrade och till slut var jag sa trott att jag knappt pallade prata sa vi satt med varsin dator pa sangen. Haha.

Nar hon gick fros jag och la mig med langbyxor langarmad troja tacke filt och holl precis pa att somna nar jag fick sms Hey gorgeous, u still awake? Och klart jag ar. Sa han ringde och vi pratade massa strunt han hade haft en bra fodelsedag och sen fragade han vad jag ska gora idag och foreslog att vi kanske kan ses. Haha. Det kanns sa javla bra att han liksom vill umgas lika mkt som jag vill just nu! Love it. Han skrattade at att jag var lite full och jag skrattade at att han ar in his thirties och sen efter vi la pa sa smsade han Wish i was there 2 warm u up! Nite gorgeous! vilket var precis vad jag tankte och jag alskar att han kallar mig gorgeous sa jag somnade smiling.

Dromde skeva drommar om att jag var en haxa som var tvungen att forhindra the dark forces att ta over jorden. Eh? Jag som varken kollat pa Buffy eller den dar med de tre systrarna senaste aren. Skevt.

Ar galet seg idag och jobbar i slow mo vilket iofs ar ok med tanke pa att jag inte har vidare mkt att gora.

Ser fram emot ikvall. :)

Så jag dricker mer James och den finska tjejen och en spansk och en fransk. När jag kommer över det jobbiga att vara ny och känna mig utanför blir bubblig rolig glad kan jag fortf inte låta bli att kolla mobilen varenda fem minuter.

Oj vilken fin version av ”every five minutes”. Hm. Anyways.

När jag äntligen låter bli i en kvart har han givetvis ringt jag sliter mig hemåt (alla skulle hem ändå) efter diskussioner om 30-års presenter (och James mobbning he’s in his THIRTIES) a la Simpsonsstrumpor, blommor, choklad, parfym, (NSFW!) Ann Summers outfit, striptease, nyckelring eller nä, vi har bara träffats i 1.5 vecka so HE should still be fucking lucky he found you so he should still be impressing YOU!

Ringer upp men han ska på träning jag fnittrar lite full och han ska smsa senare och om jag är vaken då ska vi prata.

Jag är halvfull. Likamedtecken trött.

Jag råkade visst ge någon sorts liten kärleksförklaring till sideshow Rob igår. Hm. Vet inte riktigt vad som hände.

Först hade vi visning och det gick bra, men hon är fransk och JOBBIGT att bo med flera fransyskor som pratar franska med varann. Ah well. Duschade och drog på mig samma baggyjeans jag haft på mig VARENDA gång jag träffat R och ångrade mig och drog på mig kjol istället. Sen hoodie och alpacka-strumpor och duntofflor. Oh yeah! Sexy time. Haha.

R kom över och vi pratade i flera timmar och kysstes en del jag blev jättekåt sen pratade vi ännu mer. Killen han ska flytta ihop med ser fram emot att träffa mig och det visar sig att han har berättat för alla han känner om mig. Till och med sin MAMMA!! OMG! Scary. :/ Tvingade honom säga vad han berättat trots att han blev jättegenerad och han hade sagt att jag är rolig och väldigt direkt och att jag är pretty but stunning at the same time. Aww!

Sen när vi börjar kyssas igen säger han att han måste åka hem!?!?!?! SAY WHAT? Jag blev… eh… (moget) sur. Bad honom stanna och han skrattade åt mig sa att jag inte alltid kan få som jag vill och jag tittade surt på honom innan vi båda började skratta och han sa: ”- Who am I kidding? You only have to smile at me to get your way.” Sen hånglade vi igen jag hade inga trosor under min kjol och för andra gången började han skratta åt mig när han kände hur våt jag var. Skämdes gömde mig under hans arm sa att det är hans fel som hånglar upp mig i typ två timmar jag dör ju av kåthet. Sen bubblar jag att han sagt att han är blyg så jag anstränger mig jättehårt för att inte bara kasta mig på honom utan faktiskt hålla mig till hans takt och inte typ skrämma ihjäl honom och han skrattar ännu mer åt mig säger jag får kasta mig över honom allt jag vill. Vi leker lite och jag hinner komma innan han ens blivit naken. Alltså… det var amazing. Hans fingrar i mig samtidigt som han slickar mina bröst. Jag kunde typ inte andas normalt på en kvart efteråt. Han tittar på mig och suger på sina fingrar. Viskar i mitt öra att jag smakar gott. Jag kan typ inte röra mig. Säger att på en skala från ett till tio var det där femton. Minst. Han skrattar ser stolt ut. Killar mig på ryggen låter mig typ hämta andan. Sen hämtar jag raspberry oil och han verkar ha lika kul som jag nyss hade. Go raspberry! Haha. Efteråt ligger vi bara nära nära nära aldrig nära nog o pratar.

Så jag bekänner min relationsfobi och hur jag la på luren när jerkface sa love you och hur Mr Hångel ställde ultimatum och jag lät honom gå och hur lilla toyboy trodde att jag bara relationsfoberade för att jag var full och alla de där dumma grejerna jag gör och jag vill typ grina för han är så bra så bra och jag ser ju hur pucko jag är när det gäller killar vill verkligen inte förstöra ngt med honom. Jag sager att den enda jag egentligen kunde se mig sjalv med av alla killar jag dateat sen jag kom till Irland var han som drog till Australien. De andra var ju anda bara nagon sorts tidsfördriv. Som C ju. Jag använde jobbet som ursäkt för att gå public. Skämdes över honom hur kul vi än hade bakom stängda dörrar. Hm. R ser allvarlig ut och jag känner att jag borde hållit käften sen berättar han att om han ska vara med mig kommer han alltid vilja göra mig glad och lycklig och att jag måste säga till om jag freakar ur för han vill bara att jag ska vara glad. Jag viskar att jag menade var jag skrev i smset. I really really like you. Berättar hur Mialottan är glad för min skull att jag för en gångs skull träffar en BRA kille och berättar att även om jag gillade Australienkillen var det inte såhär som med honom… han ler stolt. Tittar på mig i mörkret stryker hår ur mitt ansikte och viskar ”I really really like you too!” och sen hånglar vi lite mer hans ben mellan mina och jag säger att han kommer bli våt om benet om han flyttar det längre upp och han skrattar säger det är ett kul problem att ha. Han måste gå klockan är mitt i natten han är jättetrött jag stakar mig på orden just five more minutes.

Hud mot hud är den bästa känslan av allt. Mage mot mage benen slingrade om varandra hans fingrar i mitt hår.

Till slut måste han hem han påpekar klockan är över midnatt jag ställer mig upp han är fullt påklädd jag har endast duntofflor på mig drar fleecefilten runt oss och hela kroppen liksom bultar min kalla hud mot hans adidas zip hans armar runt min midja mina armar runt hans hals kyssar kyssar kyssar och gatlyktornas sken från gatan därnere mot nattens mörker och jag vill inte att han ska gå någonsin. Vill ha honom som husdjur alltid där nära nära.

Känns som hundra dagar tills på söndag. Är så gullig att jag vill kräkas på mig själv litegrann. Men det är rätt ok.

… ville aldrig att han skulle gå.