Stress
Sjalvklart fick jag hundra sms och samtal bara for att jag var zombie. Orkade inte svara pa nagot av dem.
Vaknar igen strax innan midnatt av att brandlarmet gatt och att min flatmate ropar pa mig (vilket gor mig irri – ok hon har bara bott i lagenheten i en manad men hon ber mig hela tiden gora allt och jag ar less pa det). Eh. Det ar inte direkt sa att jag kan gora mer an hon at att brandlarmet haller pa att gora bade oss och grannarna dova. Maintenance-killarna kom upp men de kunde inte gora ngt heller. GREAT. Jag var sa trott att jag funderade pa att bara ga och lagga mig anda. Oftast ar jag sjukt lattvackt (Rob skrattar at att jag vaknade av att han tittar pa mig) men ar jag zombie kan jag somna no matter what noise is going on. Till slut tystnade skiten iaf. Jag dackade igen till en natt full av stressmardrommar.
T ex dromde jag att alla blev arga pa mig for att jag inte lyckats hyra ut parkeringsplatsen for mer an €120 per manad. Sen fick jag reda pa att de fick in €180 i manaden pa nagon sorts skatt som de valde att inte beratta for mig om. Jag var sur och stolpade snabbt ut fran bokbutiken vi var i och de brydde sig inte ens om att kolla att jag var ok. Sen ringde E upp pa min lysande klocka (eh?) och jag grinade och var arg, men de brydde sig inte. La bara pa i orat pa mig. Sen var jag i nagon trappa och dar fanns en kille som skadat benen men klattrade pa utsidan av trappan med en kundvagn. Nar han kom upp pa trappan igen borjade han grata for att hans pappa dott i cancer och jag ville trosta honom men kunde inte och kande mig sa hjalplos.
Do nothing-day
En tanke jag burit på ganska länge är att jag inte har så jättemånga tjejkompisar (men de växer sakta men säkert i antal. Kvalitet före kvantitet) dock är inte det tanken.
Tanken är att jag som inte riktigt ser ut som en swamp donkey faktiskt är fulast av alla mina underbara tjejkompisar.
Vilket bara får mig att bli bitter lite ibland, andra gånger blir jag bubbligt lycklig. Fatta snygga vänner jag har! Inte bara intressanta smarta underbara omtänksamma. Snygga också. What are the odds?
Ibland hatar jag att bo med folk
Bråkar med en kärring på jobbet (alla ogillar henne och hon hade inget med saken att göra men försvårade mitt jobb hundrafalt genom att lägga sig i och bjäbba) och kommer hem sur … till avstängningsvarningar på både el och bredband. Men vad BRA!
Cigdem var ju här i onsdags och hämtade post etc och försäkrade mig att både elen och bredbandet gått på autogiro och var betalda. Jaha. Genom banken hade hon stängt av autogirot på elen så nej den hade INTE dragits. Och bredbandet har aldrig gått via autogiro!!!! Alltså… Jag är så less på oorganiserade människor.
Ringde och betalade bredbandet med kortet och beställde en ny faktura för elen som jag måste betala nästa vecka. Så jävla IRRI. Lycka till att få pengar från Cigdem för det???
Helgen
Helgen var mkt chill. I fredags kom jag hem, somnade, vaknade, ut till parken och da ringde Sideshow. Medan jag pratade med honom skrek ett gang femtonaringar att jag hade ”a tight ass” och Sideshow skrattade och holl med. Sen gick jag hem, laste en liten bok av Bret Easton Ellis eller vad han nu heter som skrev American Psycho (pallar inte googla) som jag ska droppa i Sverige och sen duschade jag lange.
Sideshow kom over vid halv nio (sa javla sen hela tiden!) och jag krop upp och hanglade nar han forsokte hitta en bra restaurang vilket kanske inte var sa smart med tanke pa hur hungrig jag var. Han tog med mig till fint stalle i D4 som hette itsa4. Supergod mat och supergott vin. Han korde bil och drack bara ett och ett halvt glas och jag drack resten. Blev tipsy. Fick inte betala vilket ar trevligt men jobbigt pa samma gang.
Hem till honom prata kla av sig hangla och sen blev det ligga for forsta gangen. Haha. Det var mkt mkt mkt mkt MKT trevligt aven om jag tyckte att han var lite langsam pa att bli klar. Men det ar ett jefligt bra problem att ha.
Pa morgonen var vi bada torstiga men det var roligare att knulla igen an att hamta dricka. Kande mig helt uttorkad nar vi var klara. Helt rodflammig av hans skaggstubb. Det borjade pa kinden och gick hela vagen ned. Sag ratt lustigt ut.
Han skjutsade hem mig for han skulle golfa och jag at frukost, vilade en stund packade en liten pase med saker att ta med till stan: en liten pase trojor (som ar snygga men glider upp och visar magen och det ar sa SJUKT irriterande att jag inte vill ha kvar dem), kameran redan omnamnd, en bok jag lanat av Sandris och ett paket till syrri. Alltid massa missions nar jag och Sandra shoppar. Haha.
Sandras bh gick sonder sa vi gick till LaSenza sa hon kunde kopa en ny. Jag hittade en BH!!!!!!!!!!!! Yay. Sandra kunde min BH strl trots att inte jag hade koll. Det ar inte sa smart. haha. 80E ar det iaf. Ska forsoka lara mig det nu. Skulle kunna ha 75, men da blir kupan lite for liten och de hade inga i 75F jag kunde prova. Jag provade iaf 6 st BH:ar och det var tva som faktiskt inte var granny-style (Definition granny-style: axelband som ar tio cm tjocka och kupor som tacker HELA brosten vilket innebar att det ser ut som att man ar helt felbyggd och det gar inte att ha ngt annat an polotrojor over och till och med da ar det fult. Oftast ar de hudfargade.) dock var den ena gul och det ar inte direkt min favoritfarg. Jag vill inte se ut som en kyckling.
Kopte iaf den svarta for €23 (ar van vid att betala MKT for fina BH:ar i min strl) och har bestamt mig for att ga tillbaka och kopa samma i vitt. Man maste ju passa pa. Med den jag kopte i lordags ager jag tre BH:ar. Det ar inte riktigt ok. Den ena ar for ovrigt ”bara” DD sa brostvartorna liksom tittar ut. Haha. Inte under vita trojor alltsa. ;)
Kopte ett par fina svarta shorts ocksa. Och fler fina strumpor till Sideshow + harwax till honom trots att han ar rakad. Eh. I know; weird. Och tva stolar till balkongen for bara €10 each. MKT nojd med shoppingskorden och mkt nojd med att jag fick skjuts hem fran Tony. Fick massa berom fran ”nya” flatmaten over stolarna.
Dackade nar jag kom hem sen ett par timmar senare vaknade jag. Packade upp mina fynd och packade en kasse med saker jag vill ha med till Sverige. Kandes bra att kassen nastan ar full och det enda som jag ska spara ar lite cd-skivor och en och en halv bok (den ena ar minipocket). Gillar att ge presenter! Skulle kunnat skicka presenterna till brorsan men den ar SA perfekt att jag fan vill se hans min. Yay. Anyways. Gjorde inte mkt nytta efter det.
Sondag vaknade jag galet tidigt och drog pa mig joggkladerna och gick till parken. Som var jattestangd. Och skylten med oppettider sitter pa fucking INSIDAN av grinden. SMAAAAAAAART. Ibland blir man less pa det har landet.
Bestamde mig for att ga till stranden trots att jag inte riktigt vet var den ligger. Men hur svart kan det vara, man foljer val bara vattnet bort? Naha, dar var det stort industriomrande man inte kan ga igenom. Hela tiden tankte jag att det maste vara runt nasta horn… Men det var det inte. Hade troja och hoodie pa mig och i den stralande solen blev det minst sagt varmt. 35 minuter senare hittade jag iaf stranden och det var SA vart det. Underbar havsbris trots att det var ebb och man bara sag vattnet langt bort i horisonten. Totalt var jag ute i nastan tva timmar. Mkt mys.
Sideshow smsade att det varit amazing bade fredag kvall och lordag morgon. Jag log at mobilen.
Fick deposit fran tjejen som flyttar in pa torsdag. Jag byter rum pa onsdag. Yay, stor sang!!
Scotland i helgen. Superkul. Heidi & Niclas leaving due den 9. Darcy & daphnee kommer den 19 och stannar i en vecka. Z, en gammal klassis jag tagit upp kontakten med pa FB kommer och halsar pa i slutet av Maj.
Mkt saker att se fram emot. :)
Förväntningar
Så jag googlade fuji centre på min chefs inrådan och hittade en fotoaffär som hade ett lab på plats.
Gick in nervöst med en skrattande Sandra. Fotokillen var en rar farbror och han erkände att jo, liiiite måste han skratta åt min IKEA-kamera och han sa att han skulle göra sitt bästa för att rädda mina nio år gamla bilder och om han inte lyckades var det gratis. Han frågade hur rullen gått sönder inuti kameran och jag försökte förklara bäst jag kunde.
Jag kunde inte slå bort tankarna om hur jag gick omkring i lägenheten mitt i kaoset då min kära mor slängt ut oss och fotade för jag ville kunna minnas hur det var att ha ett hem. Kände på mig att det skulle gå åt helvete. Jag ville minnas utsikten från mitt rum och jag ville minnas utsikten över trädplantaget från vardagsrummet. Egentligen ville jag minnas lukten och ljudet från vattenspridaren under evighetslånga sommarnätter men en bild på utsikten var the next best thing.
Jag minns hur jag skulle ta ut rullen for safekeeping och hur jag glömde hålla in knappen när jag spolade tillbaka och hur jag stressad och gråtfärdig tog i med våld och sen äntligen klickade det till. Och jag öppnade luckan. Där låg rullen med film inte alls ihopvirad fint i behållaren utan avsliten och nu skadad av dagsljus. Jag minns hur jag tänkte att jag får lösa det sedan för nu måste jag packa, måste leta upp något att packa i.
Kameran låg nedpackad tills jag hittade en egen lägenhet flera år senare. Sen låg den i skräplådan i bra många år. Sen packades den ned när jag skulle lämna landet.
Minns inte när men under någon av mina hemvisiter som ägnades åt att gå igenom och göra mig av med saker hittade jag kameran igen. Beslutade för att ta med den för att äntligen försöka framkalla den. Få svar.
Hela tiden under alla dessa år har jag tänkt att rullen är utan räddning och att det inte tjänar något till att lämna in den. Jag öppnade ju luckan! Men samtidigt har jag i bakhuvudet någon sorts hopp att jag ska framkalla rullen och massa bilder är oskadade. Bilder från en lycklig tid trots att jag inte var speciellt lycklig då. Har inbillat mig att kanske finns det bilder på Nico (R.I.P) där och det har varit en hemlig skatt. En överraskning jag hade att se fram emot. Det där hoppet ville inte dö trots att all logik säger att det inte finns något att rädda.
Jag pladdrar oavbrutet på till Sandra om hur rar mannen i butiken var och hur han bara var borta med kameran i fem minuter men fått ut rullen och lovade att han skulle göra sitt bästa. Någon timme senare erkänner jag att det är bilder från innan mamma slängde ut oss och att jag kanske idiotiskt nog hoppas på bilder på Nico och hon förstår och låter mig pladdra på nervöst.
Flera timmars shopping senare går vi jättehungriga förbi fotoaffären innan vi ska till matstället. Det kostar €6 vilket är jättebilligt men jag reagerar inte. För jag får ett stort kuvert i handen och inte ett negativt besked om att inget kunde räddas. Vi går till det orangea crepes-stället på South Williams Street och jag sätter mig ned på det enda lediga bordet medan hon beställer åt oss båda.
Jag tittar på kuvertet och kroppen är överfylld av förväntan. Tar ut fotofickan och blir förvånad över att den är så lätt. Första fotot är en fotokarta över alla bilder.
Sex små bilder är på kartan. Väldigt gråa bilder. Jag försöker att inte bli besviken för jag VISSTE ju att rullen var skadad men det där hoppet jag hade och mina orealistiska förväntningar skjuter taggar inuti.
Jag hade varnat Sandra att jag skulle grina men jag känner mig bara tom. Samtidigt som att förväntningarna dog infann sig ändå något sorts lugn. För nu vet jag. Nu slipper jag stirra på kameran och tänka what if.
Jag tittar på grå suddig bild av ett vardagsrum och jag blir förvånad över att det är så städat så fint. Hade glömt hur det såg ut. Ser en suddig bild av ett kök och tänker växte jag verkligen upp här? En grå närbild av min syster. Det är svårt att se om det är hon, men det måste det vara. Suddiga bilder av människor som var mina vänner då och jag förstår att jag inte förstört några bilder av Nico för på den där festen var det bara vi tjejer. På den där festen insåg jag att vi inte skulle förbli vänner för den var absolut inte lika kul som vi brukade ha. Vi hade vuxit ifrån varandra.
En bild på mig själv i annan tappning. Är säker på att jag har en kopia från samma ögonblick från någon annans kamera vilket innebär att det nästan är ok att jag råkade förstöra mina kopior. På bilden tittar jag in i kameran och lipar. Jag tror den är tagen 1998 för jag vet att det är innan jag blev utslängd vilket var innan Nico dog vilket alltså hände typ Februari 1999. Tio år senare sitter jag på ett fik i ett nytt hemland och försöker känna tillbaka i tiden. Känner knappt igen mig själv på bilden precis som att hon på bilden inte skulle tro mig om hon såg mig nu.
Sandra skrattar åt att mitt hår är så lockigt och rödlätt trots att jag förklarat massa gånger att jag saknar mina korkskruvar. Hon säger att hon aldrig förstått HUR lockigt det var. Jag lägger undan bilderna även om de finns kvar i tanken. Är orolig att jag kommer känna MER helt plötsligt. Men nej. Det är inte kul att det inte fanns mer att rädda, men det är ok.
Nu vet jag.
Outlook
Ska gå hem om 20 min och tills dess rensar jag mailen. Mitt jobbmailsystem är att ha saker jag jobbar på i inboxen, utöver det har jag tre foldrar.
En för ”Queries” vilket är sånt som jag vet inte kommer lösas direkt snart och det är inte helt viktigt heller. Sånt jag jobbar på under lugna dagar helt enkelt. En annan är för ”Pending approvals” vilket är precis vad det låter som. Tredje mappen heter ”Done” och är allt som inte behöver åtgärdas eller redan är klart.
Eftersom min inbox fylls upp rätt snabbt har jag en arkiveringsmapp där de tre mapparna ovan har sina kopior. Allt som är äldre än en månad flyttas ned till arkiveringen vilket gör det superlätt att hitta saker. Utöver de mapparna finns även ”Other done” för filer jag inte använder men måste spara pga audit. Typ Cash receipts och PO approvals. Jag ligger som cc men behöver inte göra annat än att spara skiten. Jag har två foldrar för två pågående Queries som känns som evighetsprojekt (de ändrar sig i var och varannat mail så det är lättast att ha all korrespondens i samma mapp).
Sen har vi mappen som heter Private.
När jag slutade mitt förra jobb var det ett evighetsprojekt att rensa ur den foldern och jag LOVADE mig själv att det inte skulle bli likadant här.
Heh. Gissa hur bra det gick?
Förra veckan var dock Sandra sjuk och Miguel har ju flyttat hem till Frankernas rike och Sideshow hade så mycket att göra att jag inte mailade speciellt mycket. Och inte hade jag mycket arbete att sköta heller. Det är alltid lugnt efter quarter end. Så jag började rensa private-foldern. Dels för att det måste göras och dels för att jag var så GALET uttråkad.
Nu är jag nere på 39 mail. Jag är ganska stolt över mig själv!
Läser just nu ett mail som Sandra skrev i Oktober där hon säger att det är skönt för mig att allt strul med lägenheterna kommer vara löst snart.
Nu är det April.
Haha.
Jag tog tid
Min kollega rorde precis i sin kopp i sex minuter. SEX MINUTER!
Det ar sjukt irriterande.
(väldigt gamla) Tips
Ok det här inlägget har legat i mina drafts jag vet inte hur länge så det är dags att posta skiten. Har dubbelkollat och fört in de satans länkarna så de funkar, men de är som sagt old news. :) Here it goes:
I bloglines har jag ca 100 st items kept new och det börjar irritera mig sa jag tänkte att jag kan tipsa lite här om mkt läsvärda inlägg. Helt utan inbördes ordning:
- Om feminism
- Om Ica-kaoset ”Men det är också förjävligt att slänga saker som fortfarande går att äta. Hur många av oss tillagar verkligen köttfärsen samma dag som man köper den? Och blir man verkligen sjuk? Jag är skeptisk till om hållbarhetsdatumet är helt vettigt. Kanske bör det undersökas på nytt, kanske har vi för stränga regler. Regler som innebär att man slänger fullkomligt ätbar mat.”
Word!! Att ingen tidning nappat på detta i hela debatten forvanar mig. Men sa ar jag ju inte sa superinsatt harifran utlandet.
- Om kvinnlig onani – mest gillar jag stycket: ”Det är helt normalt att onanera och när man börjar är helt upp till en själv. Det är alldeles normalt och man ska inte känna sig konstig för det. Det är heeeeelt natuuuuuuurligt och heeeeelt noooormaaaalt och iiiiiinte feeeeeel. Bååååde tjejer och kiiiilllar gör det och det är heeeeelt natuuuurligt och nåååårmaaaalt.”Ja. Okej. Tack för att ni upprepar hundra gånger att det är normalt i en väldigt skrämmande och psykotisk röst. Uppmuntrar säkert flera. Säkert. Tror jag nog. Folk blir säkert uppmuntrade. Eller, eh, inte.”
Sen hade jag här en kommentar om ett av hennes personligare inlägg som handlade om hennes familj men då hon verkar ha raderat inlägget vill hon nog inte att jag har citat etc här så jag raderade dem. Slutsatsen var iaf att jag kände igen mig.
Hon formulerar sig sa otroligt roligt. Som till exempel i denna text: ”jag funderade också lite över det här fenomenet att killar tror man älskar dem mer än livet självt och vill gifta sig imorgon, om man råkar träffa dem mer än två gånger eller yppa nånting om att man tycker det är soft att hänga med dem. seriöst, första gången detta hände var typ i sjuan. gillade en kille lite, nån läckte om det, och plötsligt skydde han mig som pesten, som om jag skulle kasta mig över honom som en brunstig hynda och slita ögonen ur honom under nån vild parningslek om han så bara sa ”hej” till mig i skolan. fattade inget, jag hade typ sagt att ”tjaa, ja han är ju schysst… ja, jag gillar nog honom lite”. och så har det varit och är fortfarande och jag blir så TRÖTT. typ hej, jag har legat med dig en gång och det var nice, nu hör jag av mig och vill ligga igen, vad händer då? jo, killen kastar vid blotta åsynen av smset bort mobilen som om den varit giftig, skriker ut sin ångest så den ekar över hela orten och vågar sedan aldrig mer hälsa på stan eller svara på sms/facebookmeddelanden.
min vän fick häromsistens höra från en snubbe hon hängt (läs knullat) med några gånger att ”asså… jag vill ju inte SÅRA dig eller så… det känns som jag utnyttjar dig”. vännen såg ut som en fågelholk, ursäkta? som om HON brydde sig mer än honom? som om HON var dödligt förälskad och smygtittade på förlovningsringar i varje guldfyndkatalog. hon fattade inget, hon var ju där för att knulla och inget annat, precis som honom. hur kan de med? hur har de mage? jag har varit kär-kär typ EN (ok, kanske två) gånger i mitt liv, varför skulle tjejer vara några jävla våp som går och kärar ner sig i var och varenda kille de kysser på fyllan? omg omg, chilla liksom.”
Sa underbart!! Klockrent helt enkelt. Cred till henne.
För att han ar sa underbart bitter.
- taxiåkande på fyllan ”Varför står man vid zinkensdamms tunnelbanestation och vinkar in en taxi och åker till t-centralen, när man lika gärna hade kunnat ta en gratis tunnelbana till exakt samma ställe? Svaret är: För att man är ett fittnylle när man har druckit och man förtjänar att få stryk. ”
- Ica-kaoset ”Jag tycker att ICA ska köpa in mindre köttfärs för att undvika såna här incidenter, men om det trots allt händer så tycker jag att dom ska märka om fräsch köttfärs istället för att slänga den. Någonstans måste det vara slut på detta jävla lyx-larv och bräckliga trams och gnäll från mätta svenskars sida. Ät och håll käften!”
- klimathotet ”Sen rullar du ner rutan och så att dina äckligt själviska och dumma idéer trängs med den varma luften om att få komma ut till bilavgaserna som är ett bättre sällskap än vad du är. Sträck ut handen genom det öppna fönstret och konstatera att det regnar igen. Tyck att det är synd och lite konstigt och ta en mun kaffe latte ur din papperskopp från seven eleven samtidigt som du rullar fram en meter i bilkön. Kolla på tunnelbanan som smidigt åker förbi brevid vägen och tänk att det är tur att du slipper åka kommunalt för det finns ju så mycket konstiga typer nuförtiden.”
Det första inlägget jag läste som fick mig att skratta! ”I love the internet but it doesn’t really love me back, and now I’m thinking I should turn to real people (newsflash!). ‘Cause despite my creative and challenging job, and my stunning skills, looks and wits, I still lack friends. Let’s cut the bullshit and see if we connect.”
- fulspegeln ”väljer att basera min mentala bild på hemmaspegeln, och undviker på pin kiv att se jobbspegeln i ögonen nästa gång.”
- svårigheterna att känna sig som en tjej – HÖG igenkänningsfaktor för mig.
”Och det har hållt i sig, trots att jag nu kan lika mycket som vem som helst om allt det där. Trots att jag nuförtiden sminkar mig varje dag, rakar och ansar, har bröst (newsflash!) och snygg frisyr, ligger och får ångest, trots det känner jag mig alltid så osäker när jag ska lära känna tjejer. Vissa av dem är enkla; de som är lite som jag, de som inte är tjej-tjejer, de som också är lite rädda för brudarna. Men annars är det ett faktum att jag väldigt sällan lyckas skaffa nya tjejkompisar.
Igår skulle jag träffa en kompis till Fargo som är här i stan, en amerikansk halvegyptiska som är hiphopjournalist och enligt utsago skitsöt. Fantastiskt – och så jäkla läskigt. Hon var ju tjej och verkade hur cool som helst. Jag kan känna så här när jag nojar: träffar du killar, eller tjejer som gillar tjejer, har du alltid den sista utposten av latent sexuell spänning att falla tillbaka på. De dömer dig inte lika hårt eftersom du trots allt är fuckable. Hos straighta tjejer byts den lilla impulsen av mercy ut mot rivalitet, som ligger dold djupt under allt annat. Och så inbillar jag mig vidare att hur ska jag kunna leva upp till den “tjejgemenskap” som vi liksom förväntas ha, jag med mitt färglösa ansikte och blodfattiga läppar, nersjunkna ögonbryn och halvdana hy (ja, utseendet blir i slutändan blir symbolen för kvinnlighet).”
Precis så bittert att jag inte kan låta bli att älska.
- MKT tänkvärt om att läsa nyheter. Tänker inte citera, ni måste läsa allt!!!
- God Jul.
- Feminism.
- För ngt mindre allvarligt: datorproblem ”Mitt internet roar sig med att driva mig till vansinne.” ”Sidan är offline, internet är inte anslutet, internet är anslutet, internet är inte anslutet, nu gick internet till grannen och drack öl och skiter fullständigt i dig.”
För att han skriver så vackert.
Det sägs i bibeln att djävulen tog Jesus med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge
dig om du faller ner och tillber mig.” (Vänder sig om.) Fast så sa djävulen aldrig till mig. Jag fick inget sådant anbud. Jag fick ingenting. Han tog min själ i alla fall. (Mörker.)”
Allt var som det brukade vid fem på morgonen. Hela världen sov utom jag. Låg i sängen och åts av oro en stund. Det dåliga självförtroendet knaprade förnöjt på själen // Jag vände mig och vred mig och till slut tänkte jag att nu struntar jag i den här natten. Nätterna är fiender.
Sifs minne hade börjat suddas ut. Hon hade börjat glömma. Raderas bakifrån. // Det är så det är. Vi är tillfälliga gäster i varandras liv, och ibland när vi ser upp från vår vardag och vårt gnet ser vi att stolen där någon brukade sitta är tom. Som i kyrkan där jag går. Det finns bänkplatser där som är tomma. Det sitter andra där nu. Men ändå är de tomma.
Hela det oändliga löftesrika livet väntade på mig. // Allt jag visste var att jag brann, och om jag inte rörde mig så brann jag upp. Om jag inte skrev sprängdes jag i bitar. Undergången var hela tiden så nära. // Inget annat ska jag minnas än din hud.
Det sägs att det bara finns två orsaker till allt.
Kärlek och rädsla.
Det du gör, gör du antingen i kärlek eller av rädsla.
Inget annat finns.
Av kärlek växer du och dem du handlar mot i kärlek.
Av rädsla krymper du och din nästa.
Det är just så enkelt och just så svårt. Sedan är det upp till dig.
Även hon för att hon skriver så vackert. Detta är mitt favoritinlägg.
Hon skriver också jättefint. Inlägget om vad som är typiskt svenskt fick mig att le.
…
Näsan över vattenlinjen.
Ett snabbt andetag.
Och sen ner igen.
Hittar en ångestframkallande World Clock genom det här inlägget.
Hittar även en helt UNDERBAR bild för oss med glasögon i det här inlägget.
Jag är ett fan även om jag inte alltid håller med om allt hon skriver. Denna om analblekning fick mig både att le och tänka lite allvar.
När man kommer över deras brist på versaler och stavning (ja, jag är anal) är de faktiskt ruskigt roliga. Deras omgivning också.
Läs kommentarerna till detta inlägg! Haha!
Allvarligt om kvinnokulturen i vissa länder. Kommentaren ”jag vill liksom hitta nån ansvarig och ba ÅH jag vet inte men typ SLÅ DENNE PÅ KÄFTEN!” känns träffande hur barnsligt man vill hämnas och frustrationen över att det inte är en specifik person man KAN hämnas på!
Walk-by!! Jag skrattar ihjäl mig!
”- i princip alla vagar i dubai ar avstangda imorrn, och det har helt plotsligt blivit utropat som ”public holiday”
- bush ar pa besok
ser vi nagot samband har? ja, tydligen sa maste hela dubai stangas av for att usas president ska ga saker har. ringer det nagon klocka, bush? typ, folk hatar dig? du kan inte besoka lander utan att vagar ska stangas av, for att inte riskera att folk skjuter ner dig? fattar ni vad jobbigt det ar att vagarna ar avstangda?!?! det betyder att man inte kan aka BIL, TAXI (JA DET AR EN BIL OCKSA MEN NI HAJAR), BUSS, MOTORCYKEL, MOPED-INGENTING! aha, sa om jag vill ta mig nagonstans imorgon da? luftballong? javla skit det har alltsa. kan ju trosta sig med att man fick ledigt fran jobbet.
p.s jag ska skjuta ner bush i en walk-by! underskatta inte fotgangare.”
Går igenom mail
Vissa är ju lättare att utesluta som ny flatmate än andra…
”Hi Maria,
