Today is a good day
En morgon med en sjungande Anthony i köket.
Backupade de sista fotona jag pysslade med igår. 300 nya bilder på flickr. Mkt bra att veta de är safe. Raderar mappar och får ner antalet kvar att fippla med.
Mail från http://www.kiva.org som är så sjukt bra. En handfull nya kommentarer (love you guys!) och ett par nya mail. Fina.
Igår skrev jag ett försenat brev till mormor och den här morgonen skriver jag ett till mina småsyskon trots att jag vet att pappa uppdaterar dem från mina mail. Just för att jag vet att de är barn och kommer uppskatta brev på posten med roliga fakta som att jag ätit känguru och att det var gott och att det är vinter här nu på andra sidan jordklotet. Ska anstränga mig mer nästa gång (hade bara två papper) och skriva separata brev till dem.
Sen gick jag ner till stranden. Postade breven på väg ner. Sol och blå himmel med otroligt vackra moln i horisonten. Trots att det är lite kyligt i luften värmer solen mitt ansikte och jag har en god kaffe och vill inte ens lyssna på musiken för ljudet av havet. Jag har en sjukt bra spännande bok och allt känns bara lätt.
Möter Sobe och hans franska väninna med helt otroligt långt lockigt rött hår, vi går runt en stund innan vi lunchar på Ravesis.
Går hem på lätta steg. Skulle egentligen ta en kaffe med Deano (kompis till Neo) som jag bjudit på AFL-matchen men var lite för seg.
Börjar sy igen. Lyssnar på världens bästa radio (ej musik, bara reportage) och syr klart den där sjöstjärnan och syr klart tomaten broderar fint ansikte på en björn/kanin alla små tygdelar som legat på min säng i över en vecka sitter ihop är fina små saker så när Deano smsar är jag alldeles för inne i att skapa (hur flummigt det än låter) för att vilja gå ut och socialisera. Igår droppade jag lite ögonstenar. En nära där jag bor och den är kvar idag. Jag ler varenda gång jag får förbi den.
Det börjar regna och medan jag syr ramlar tankar runt i mitt huvud faller på plats. Sissy smsar säger vi kan gå ut ragga killar och jag har inte den där söndagsångesten jag kan få om jag inte ”gör” något på hela helgen… Detta ”gör” betyder ofta festa vilket även det är en tankegång jag vill låta vila i frid.
Den här helgen var precis vad jag behövde. Känner mig mer centrerad. Mindre stressad. Avslutade så många småprojekt som låg i bakhuvudet och skramlade.
Och nu när jag vill blögga ser jag att jag har ETT draft liggandes. Bara ett. Känns sjukt bra. Och en skrepmapp som jag visserligen borde rensa ur. But still. Ett. En. Ett. Bra.
Today is a good day.
musiker
Kollade på film med mina flatmates igår. Det var mysigt. Tidigt i säng. Mkt ansvarsfullt av mig. Men det var inte det jag ville skriva om.
Imorse när jag går ut för att fixa frulle har Anthony (äntligen) börjat röja ur skåpen i köket. Med fyra personer som delar kök känns det inte riktigt okej att hälften av skåpen är fulla av plastpåsar, pennor, mynt, tomma cdfodral, telefonkataloger och gamla kvitton. Och han är ju den som bott här fyra år eller så så vi nyinflyttade vill ju inte börja rota bland hans grejer.
Jag kliver in i köket som är FULLT av saker. Överallt. Lagar en supersnabb omelett och gör mitt bästa för att inte kliva på något eller så.
När jag ätit vill jag inte diska för det finns ingen plats i köket. När jag hör honom spela gitarr och sjunga antar jag att han gett upp köksstädandet.
Går ut i köket.
Där står han med ryggen mot dörröppningen, mitt i allt random skräp som är utdraget ur varenda skåp.
Där står han med gitarren och sjunger medan han tittar ut genom fönstret.
Ville ta en bild men det kändes för dorky.
Så vackert.
Sötast
Idag på väg hem från min joggingrunda såg jag en liten treåring som såg ut att komma från Mongoliet på en liten kick bike och på huvudet hade han en liten fyrkantig kartong som hatt.
I have a hard time acting normal
Draft från 21 Maj:
Jag samlar på ord och lösryckta meningar jag tror ha betydelse. Ska försöka sammanfoga dem här till något ärligt. Jag har tusen tankar utan ord; formuleringsproblem galore.
Jag vill vara någon jag skulle kunna älska. Jag vill vara en sådan jag skulle respektera och beundra. Det är en återkommande tanke i mitt lilla huvud. Visst, jag dömer mig själv hårdare än jag dömer andra. But still. Jag gör saker jag inte respekterar. Jag gör saker som jag vet inte är på något sätt beundransvärda. Jag gör dem ändå. På någon sorts barnslig trots som inte gynnar någon. Minst av allt mig själv. Jag vill vara sams med världen och hålla allt jag säger sanningar. Vill ärligt kunna känna att mitt sällskap fantastiskt jag vill vara bäst i världen att hänga med. Jag vill älska mig.
Jag vill respektera mig själv se upp till mig själv tycka jag är en bra person.
Vet ungefär vad jag kan göra för att komma dit.
Gör precis tvärtom.
Ofta tror jag att jag skulle kunna klara av precis vad som helst – dock att jag inte är värd någonting. Det är en ganska irriterande kombination och förmodligen jävligt vanlig. Jag vet att alla människor är fria att misslyckas med sina liv – blir bara besviken på mig själv. Sen hamnar jag i en nedåtgående spiral där jag klandrar mig själv för i stort sett allt hemskt som händer i hela världen. Allt är alltid mitt fel. Även om någon är elak mot mig så är det i mitt huvud mitt eget fel.
Jag har nästan alltid dåligt samvete och bär på någon sorts skam. Om någon i min närhet mår dåligt tar jag alltid på mig fullt ansvar för det och känner att jag ensam måste göra saken bra igen. Även om det inte var mitt fel från början. Det är därför jag alltid hamnar i undergivna situationer jag inte borde försatt mig i. Alltid den här skulden. Det är tröttsamt feltolkat jävligt kostsamt. Ofta VET jag att det inte är mitt fel eller ansvar, men precis som det står på Freuds gravsten ”Förnuftets röst är svag.” Så svag. Logiken kan stå där i skuggan och skrika sig hes. Det förändrar tydligen ingenting. Ett citat jag kopierat någonstans ifrån: ”I don’t want to be at the mercy of my emotions. I want to use them, to enjoy them, and to dominate them.” Precis så.
Jag vill ta steget från att SE att jag gör fel till att faktiskt sluta GÖRA fel!
Man kan tro att det borde vara enkelt nu när jag ser var jag hamnar snett. Men icke. Som med min ångest. Är livrädd över att förlora den. Som att ångesten är jag. Lever fortfarande i någon fjortisvärlds försvarsmekanism typ det SKA göra ont för hur ska man annars känna att man lever? Jag tror jag som tonåring såg någon sorts prestaion i att lida för att det betydde att jag fanns. Jag var någon. Jag var inte som alla de andra idioterna som är lyckliga i det lilla futtiga livet. I vardagen. Där de amöbar omkring. Alla de som inte förstår sig på världen som jag. Som att lidandet innebar någon sorts higher state of consiousness. Vilket det inte alls gör. Man blir låst och liten och handlingsförlamad. Och med allt jag gick igenom när jag var hemlös etc gör det att jag nu växlar mellan att känna att jag inte ORKAR mer fuckade saker det får fan vara nog och att eftersom jag gått igenom allt det där så ”får” jag liksom inte bli lika upprörd nu för det här är ju ingenting mot då.
Och jag måste helt enkelt lägga av med det. För jag orkar inte med såna felknullade tankegångar mer. Jag måste också lära mig att det inte finns något fel i att öppna sig blotta strupen visa sårbarhet. Det är personen som utnyttjar det som det är fel på och JAG måste sluta skämmas över såna personers beteende. Och absolut lägga av med att ta på mig skulden för det.
We can not change the cards we are dealt, just how we play them. (Randy Pausch)
Jag måste sluta gräma mig över kort jag readan spelat för det går inte att ta tillbaka. Måste bli bättre på att ”let go” (och jag vet att det heter släppa taget på svenska men jag tycker let go låter mer passande) och bara acceptera. Visst, jag kunde gjort saker jävligt annorlunda. Men det gjorde jag inte. Punkt.
Från P Coelho: What is the best way for anyone to move on? By not forgetting the road that has lead us there. But this memory should never be a stop sign in our path : it should be a reminder that most things can be overcome.
Jag tittar på mitt liv nu och ja, jag är rätt nöjd. Visst finns det saker som kunde vara annorlunda men nej, jag vill inte byta. Jag är lycklig i nuet. Det borde räcka för att skrämma bort alla if only should have could have-tankarna. Måste påminna mig själv om det. Allt som hänt har lett mig hit och här har jag ett bra liv. Nu menar jag inte fysiskt i Australien – jag menar helt enkelt nu.
Jag måste titta på hur långt jag kommit. Jämföra nu med då. Jag har ångest väldigt sällan nu. Och när jag har ångest är den väldigt låg jämfört med då. Känner mig oftast inte som ett piggsvin som vrängts ut och in. Känner inte längre att jag måste ursäkta min existens. Har inte haft panikångestattacker på jag minns inte hur länge (och vill inte kolla bakåt i dagboken för de är alltid närmre än jag vill minnas vill inte bli besviken för det känns som att det var flera år sen).
Insomnian ligger fortfarande kvar. Tror inte det har med ångest att göra (längre), har helt enkelt en uppfuckad sovklocka. Tror faktiskt inte att jag någonsin skulle kunna sova som en normal människa. Dock vet jag att jag kan bättre än såhär. Vill slippa de mörka ringarna under ögonen.
Pappa gav mig två sömntabletter innan jag åkte till Australien. Så jag kunde ta dem på planet.
Jag vågade inte ta dem.
Har aldrig tagit sömntabletter. Är rädd för att de skulle fungera. Är rädd för att de inte skulle fungera. Nu ligger de i min sminkväska.
De hånar mig.
Jag la dem under mina läppglans så jag skulle slippa se dem. Out of sight out of mind har aldrig låtit mer falskt. Jag är inte tre år gammal tror inte saker jag inte ser inte existerar. Jag ser dem ändå, vet att de ligger där.
Väger alternativen noga.
Tar varken ett steg framåt eller bakåt.
QandAs 2
Mitt bidrag får väl bli en lite mer trivial fråga, dårå: I vilket av de länder du hittills bott, är killarna snyggast och trevligast, och hur står vi svenska killar oss mot den internationella konkurrensen – vad gör vi bra och vad borde vi ta efter? Hm, det där lät som en seriös tentafråga; saknas bara tillägget “resonera och diskutera”… ;)
Ok det är ju JÄTTEsvårt att generalisera hela folkgrupper här. Speciellt eftersom jag anser att man datear ngn för personlighet och inte nationalitet, men det visste ni ju redan. Men generellt måste jag säga att svenska killar är sjukt bra! Jag menar, mina bröder är svenska killar. Hehe.
Antar att det inte är ett bra svar direkt.
Generalisering: Skandinaviska män står sig bättre då det är vad jag är van vid och har vuxit upp med. Jag tror att man alltid har lättare att datea folk från samma land då det är samma standard att utgå från liksom. I Sverige t ex skulle jag nog bli rätt lack om killen var sen medan jag faktiskt förväntar mig det med Irländska killar.
Jag vet från snack med andra tjejer att skandinaviska män har bra rykte men att de kan uppfattas som lite ”kalla” ibland. Precis som jag får höra. Jag ser det som att vara artig medan folk tycker jag är kylig. Kulturskillnader helt enkelt. Bilden av en skandinavisk man är lång snygg blond.
Franska killar ser rätt bra ut men där jag bodde uppe i alperna var det alldeles för lite folk för att jag ska kunna yttra mig mer om det landet än typ andra länder jag varit på kortare semester i. Svenska killar klär sig sjukt bra jämfört med många andra nationaliteter. På Irland är det liksom inte lika accepterat att bry sig om sitt utseende jämfört med svenska killar som kommer undan med att vara väldigt metro. Standardklädseln för Irländska killar är ju typ kortärmad rutig skorta och jeans. Båda med noll passform. Irländska killar är generellt mycket roliga, snackar mycket och dricker desto mer. De är happy drunks. Såg inte alls lika mkt slagsmål och bråk i Dublin som jag gjorde i Sthlm, vet inte om det beror på att jag jobbade på krogen och därför såg mer… men jag tror inte det. Inte en enda gång i Dublin såg jag ett krogslagsmål. Irländarna är lite tafatta när det gäller dateande men väger upp det genom att vara old school gentlemen ska alltid följa en till dörren (utan att det är ngn dålig ursäkt för att få följa med upp) och såna saker.
Som nyinflyttad i Australien måste jag dock säga generellt att killarna här är hetare än svenska killar. Mycket har nog med att göra att de alltid springer omkring halvnakna i Bondi. Haha. Ute och festar ser jag dock inte lika mkt heta killar, men gå omkring i området dagtid har hööög dreggelfaktor (kanske kollar jag mer på kroppar än ansikten iofs). Spec om man gillar gyllenbruna killar med rutmage, tatueringar, skateshorts och rufsigt hår. But who doesn’t? :)
Har ju inte dateat ngn Australiensk kille men enligt tjejerna här är de katastrof. Det återstår att se. Fina att titta på är de iaf. Det är svenska killar med, men här ser killarna lite mer avslappnade ut. Softar utan att se ut som lodare typ.
Jag har faktiskt funderat lite över det där… hur det kommer vara att datea svenska killar igen. Är nästan lite rädd för det, vet typ inte hur man gör. Haha. Har fan glömt hur jag brukade datea killar. Dock är jag ju så oseriös så jag kanske inte ens borde oroa mig för det…
Anyways. Let me know om det här typ var svaret du ville ha. Jag vet att det blev lite luddigt men det ÄR faktiskt jättesvårt att försöka vara konkret eftersom jag då måste tänka på specifika killar och inte generellt ett helt lands killar. :)
Avsluta
Vaknade tidigt med både mun och ögon som kändes som öken. Orkade inte sträcka mig efter vattenflaskan som låg mindre än en armslängd bort. Det är coolt att vara öken.
Unnade mig sovmorgon och efter lite slösurfande lyckades jag somna om. Försöker peppa mig själv till en springtur nu innan frukost.
Vill slutföra saker idag. Har redan börjat med skrepmapparna (e finare än ä i det här fallet) som växt på hög förökat sig spridit sig. Nu bara en kvar. Mkt mer organiserat.
Igår rastlös uttråkad. Färgade ögonfransarna efter jobbet på salong. Kostar under hundringen här. Det blev inte så mörkt som jag hoppades på, men nu kan man iaf SE att jag har lite ögonfransar även om jag inte har smink på mig. Vill sluta vardagssminka mig. Köpte även ett par nya trosor. Borde sluta med det. Har överflöd av underkläder. Dessa är fransk burlesque stil. Fina. Men borde ändå sluta. Really.
Återigen tankarna om alla dessa saker man har i överflöd. Allt man äger utan mening.
Fick present av Neo innan han drog. En anteckningsbok/scrapbook som har en tröja på sig. Boken har alltså en röd lifeguard hoodie på sig. Med luva. Vilket gör att den inte på något sätt får plats i bokhyllan. Och jag behöver inte en till bok. Fick fin dagbok av Louise från jobbet och hade en röd fin monsterbok jag köpte i London. Behöver inte fler böcker med tanke på att jag är väldigt digital. Neo sa jag kunde spara saker från min tid här och jag rös av obehag. Vill inte spara på ”saker” som minnen. Det är det jag har min dagbok till. Och min kamera. Vill inte spara mer saker än så för det är helt jävla onödigt. Nu ligger boken på mitt lilla bord och jag vet inte… är det otrevligt att ge den till Vinnies (typ stadsmissionen)? I vanliga fall har jag sjukt svårt att göra mig av med presenter men detta är ju ngt jag aldrig kommer använda ändå. Kanske hade gillat den om jag var femton typ. Funderar på att spara den och försöka ge bort den till ngn som kommer ha användning för den för det skulle kännas bättre än att ge direkt till välgörenhet… men orka?
I julklapp fick jag en banksybok av Sandra. Fin tanke men boken var en London tour där man kunde se Banksy pieces och inte vidare aktuell längre då den var från 2007. Jag läste hela och gav den sen till min bror som säkert ville läsa med uppmaningen att ”skicka vidare” när han tröttnat på den. På så sätt undankom jag mitt dåliga samvete över att inte spara presenter. Boken är uppskattad – men någon annanstans.
Vill avsluta saker i helgen. Mest för att jag inte har något bättre för mig.
Igår rastlös uttråkad. Smsade alla de där människorna jag kanske egentligen inte känner. Fick fina svar men ingen ville leka. Hängde med min flatmate som jag gillar mer och mer varenda dag. Hon är cool. Lite mammig och väl överseende med killar för min smak, but still. Cool. Hon bjöd över en tjejkompis som tog med en annan kompis. Kvällen var ypperligt trevlig. Bra överaskning liksom.
Idag vill jag avsluta saker. Vi får se hur det går.
Nu: springa.
Bli kallad zigenare av en zigenare
Från en kille jag hängde mkt med (kompis) men jag sedan blev rejält besviken på och det bröts… ”Satt och slösurfade idag och hittade den här sidan och tänkte på dig direkt. Du brukar alltid använda så roliga uttryck och så.. kanske därför.. anyways hoppas det är bra :) http://www.urbandictionary.com/” Jag tar det som enorm komplimang. Fint så.
Mail från franska teamleaden från Accenture som jag inte var vidare bra kompis med, men socialiserade på jobbet lite smått: ”How is Australia treating you ? And vice versa ? //You’ll be grand. Australia on the other hand … //I don’t know about Bulgarians but if their drinking habits are anywhere near those of Ukrainians, I know where you got yours from.//Enjoy (shouldn’t be a problem for you)” Alltså. LOL. Kanske ska tillägga att jag aldrig festat med den här snubben. Not once. Hm. Do I really come off as such a wild child?
Mail från långeman angående midsommar: ”Missade du att berätta om att vi smaksätter spriten med alla olika typer av ogräs och örter vi hittar, ställer oss i en sopsäck och har hopprace och tillverkar barn.” Haha. Själv är man ju så pass utvandrad att jag på fyllan försöker fira Sveriges nationaldag och är sjukt stolt över att jag minns men blir snabbt rättad att klockan är halv över midnatt så jag missat det. Midsommar trodde jag var söndagen men tydligen var det fredagen. Hoppsan. Glömde.
Men absolut LOLIGAST är mailet från min andra pojkvän. Inte en riktig, detta var på mellanstadiet. Var sjuuuukt kär i honom. Han kunde dansa som Michael Jackson. Vi var ihop typ sju månader innan min kompis dumpade honom åt mig. Utan att jag bett henne. Var för feg för att förklara det för honom. Under vårat förhållande kysstes vi: Noll gånger. Pussades: Noll gånger. Kramades: Räknas tryckare? Haha.
Anyhow. Hade tänkt ägna ett inlägg endast åt honom men det kändes så dissigt så jag blandade in lite andra. Till storyn.
Vi kan kalla honom … Jerry. Jerry är polsk zigenare. Enligt honom själv alltså. Det är inte någon sorts diss från min sida. Vi gick i samma klass till och med åttan tror jag, sen bytte han skola och ”alla” tappade kontakten med honom. Han gifte sig (arrangerat äktenskap) när han var arton och har en dotter som är lika gammal som min lillasyster. Nio år i år alltså. Killen är 28 nu.
2005 har vi en liten reunion för vår mellanstadieklass. Vi var ett jävligt tight gäng och de flesta av oss gick i samma skola i högstadiet också. De andra fortsatte upp i gymnasiet. Så ja, alla är jävligt softa och avslappnade med varann.
På den här reunionen blir det rätt tydligt att Jerry har ögonen på mig. En kompis säger att Jerrys fru frågat vem Dampig är och jag tror att de driver med mig (när folk från vår klass samlas regresserar vi genast till mentala nivån vi var på då och retas och gnabbas och är allmänt töntiga mot varann. Typ som syskon.) men när jag ska hälsa på henne och skakar hand utbrister hon ”Jaha, det är DU som är Dampig! Jag har hört så mycket om dig.” EEEeeeehhh. Liksom. Vad faaaan har Jerry snackat om med tanke på att jag inte ens sett honom på drygt tio år då vår reunion ägde rum. Har han snackat om mig som sin gamla flickvän eller? Detta trots att det var ett mellanstadieförhållande? Haha. Jag var för rädd för svaret för att fråga.
Varenda gång jag snackar med BM eller TJ från gamla klassen retar de mig att jag ska gifta mig med Jerry och ha arton barn. Om jag retar dem säger de att om jag inte är snäll kommer de ge mitt mobilnummer till Jerry. Haha.
AAAAnnnnyways. Jerry addar mig på fejjan och jag blir lite rädd men hör inget från honom. Sen någon dag är han online och skriver till i stort sett alla på sin vänlista. Jag svarar artigt. Han mailar ngt frågar typ hur jag hamnade i Australien men han har bytt namn till någon han definitivt inte heter och jag artighetssvarar då med men frågar what’s up med namnet. Hans presentationsbild… Alltså. Stereotypen jag har av zigenare är typ fula fejkkristallkronor i varenda rum och spetsdukar och plastblommor och krafs överallt. Hans presentationsbild: Han i kostym i ett kök. Check check check check på allt det andra. Haha.
Får detta svar. I caps lock.
”JAHA OK DU FLYTTA RUNT SOM EN ZIGENARE, HAHAH!!
NEJ LEKA HEMLIG GÖR INTE JAG, SKULLE VARA TREVLIGT ATT TRÄFFAS BARA DU OCH JAG ENSAMMA TYCKER INTE DU DE!?;) SYND PÅ ATT DU INTE VET NÄR DU KOMMER TILLBAKA TILL SVERIGE:(
MITT NAMN BETYDER BARA XXXX=GIPSY. XXXX=MANNEN!!
NÄR DU KOMMER TILLBAKA SKA JAG BJUDA UT DIG PÅ NOGON TREVLIG RESTAURANG KÄKA GOTT OCH MÅ BRA MED EN KALL BIRA.”
Alltså….
AHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA
HAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAH
AHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAH
AHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAH
AHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHA
HAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA
HHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHH
AHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHHAHAHAHAHAHHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAH…. NO!
- Bli kallad jävla cp av en cp-skadad kille. CHECK.
- Bli kallad zigenare av en zigenare. CHECK.
What’s next? Bli kallad hora av en hora? Hahaha. Alltså. Jag skrattade faktiskt högt för mig själv när jag läste hans mail. Och ”käka gott och må bra med en kall bira? Haha. Kan man bli mer svennig? PRATAR folk verkligen såhär???
Har läst ut Jack Kerouac – Big Sur
Inte en bok man ska (försöka) läsa på bussen.
Tog mig två veckor att läsa ut trots att den bara är 200 sidor.
And to corrobate all that about the too-much-ness of the wold, in fact…
Han skriver så träffsäkert om bakisångest att han framkallar ångest hos mig där jag sitter på bussen på väg till jobbet långt ifrån bakfull. Så bra var det. Boken i sig… fastnade inte.
Besides I can see from glancing at him that becoming a writer holds no interest for him because life is so holy for him there’s no need to do anything but live it.
Do everything with everybody!
krash
En snubbe som heter Krasimir har tagit mitt ffejjannamn. Damnit.
Det kanske förklarar lite om hur ”svenskt” mitt efternamn är.
Krasimir. Liksom. WTF?
Funderar på att adda honom som vän. Haha. NU MAILADE JAG KRASIMIR.
Åh, tröttdampig är lika smart som fylledampig.
Rätt kul.
Men jag är så trött så trött. Orkar inte ens gå och kissa trots att det är det enda som håller mig vaken. SMRT?
Anyways.
Min kollega var sjuk så jag fick styra och ställa idag. Det gick bra. Min chef kom över strax efter fem och var impad över att vi var klara med allt.
Lyckades även få bort ca 80,000 dollars från rapporten jag är ansvarig för. YAY ME. Sjukt bra ju. Dock är den totalt på 1.3 mille, men okej, detta är ett bra första steg. På bara ett par timmar liksom. I RULE.
Me and my homeboy Krasimir.
pms-monster
Det är så jävla irri att pms gör en kåt som en hynda samtidigt som att om någon skulle ens försöka röra mig nu skulle de få ett hårt jävla knytnävsslag i ansiktet.
Har då inte sovit vidare bra sen i fredags och ja, varit rätt orolig etc. Pms på det också. Livet känns inte helt underbart. Jag är givetvis glad för att papi efter omständigheterna mår bra, men jag har inte riktigt kunnat hantera det än. Orkar inte ens skriva om det.
Jävla PMS alltså. Det absolut värsta är att jag inte kan sluta äta. Min mage blir liksom aldrig full. Hade först tänkt radda upp allt jag ätit idag men mådde illa av tanken (trots att jag just nu äter chokladmuffin) så jag kan inte. Men det är mkt. Mer än random modebloggstjej påstår att hon ätit när hon svullat.
Min rygg värker också. Som fan. Alltså… hur fan överlevde jag i femtonårsåldern innan jag började äta p-piller då det blev pms-monster och ryggvärk och KRAMPER varenda jävla månad. Igår började jag nästan grina på bussen för att jag hade så ont i magen. Alltså, jag brukar alltid skoja om hur jag älskar mina hormoner i pillrena men nu gör jag det fan ännu mer. Jag grinollade mig lite över att priset gått upp som fan men det är värt en och en halv guldtacka MINST för att slippa den här skiten varenda månad. Minns hur jag i högstadiet på syslöjden var tvungen att lägga mig ner på golvet med benen upp över en stol för att det gjorde så ont. Där låg jag och sydde korsstygn. Haha.
Anyways. Lista på saker jag blivit kär i (orkar inte grotta ner mig mer):
- Liten pojke i spindelmannendräkt och batmanmask och batmancape. Adorable.
- Hasidic jew (vet ej stavning på engelska eller svenskt ord), man i 40års-åldern i kostym och hatt på skateboard som kryssar mellan människorna på strandpromenaden.
- Alla surfare som är ute innan jobbet. Våta fotspår på asfalten.
- Hur alla på busshållsplatsen står vända från gatan med ryggen mot det håll man ser bussen komma från pga utsikten över stranden och havet.
- Två pojkar i sexårsåldern, en klättrar i den andras händer för att nå godiset på högsta hyllan.
- En mamma som har en konversation med sin bäbis. Inte bäbisspråk snuttegulltjafs, utan pratar med bäbisen (som är max 4 månader gammal) medan hon promenerar på gräset ovanför stranden.
- En gammal man som kliar sin rygg mot ett gatuhörn likt en björn som kliar sig mot ett träd.
- Hur graffiti är så socialt integrerat. Min favorit är butiken Jews for Jesus som har Messiah skrivet utanför dörren. Random.
- Hur alla pratar med busschaufförer och kallar dem ”Driver” som att det är ett tilltalsnamn.
- Hur stjärnorna syns tydligt varenda natt. Så många. Så stort.
- Vit lite nördig joggare med blå t-shirt, på ryggen står det ”In my dreams I’m Kenyan.”
- Alla snygga killar på skateboards. Bakfull rufsig look men ändå liksom stylade man ser de inte är skitiga luffare. Uttänkt trashy utan att passera gränsen för fult.
- Hur alla säger Thank you till ”Driver” innan de går av bussen. Även om de går av bak. (jag säger det om jag går av fram, känns larvigt att säga det bak… det kanske kommer så småningom)
Nej, nu måste jag fånga lite sätan. Heh.
Puss!
