Awake is the new sleep

Alltså tro inte att jag inte skriver för att jag lever ett sånt upptaget och flärdfullt liv. (nu vill jag skriva rena motsatsen på franska men jag vet inte hur man stavar det. Så jag låter bli.)

Anyways. Veckan har sett ut:
Måndag: Jobbade. Åkte hem, åt mackor till middag, läste bloggar. Fick någon sorts ryck och mailade den där kursen jag tänkt ta. Somnade halv elva!! Drömde mardrömmar att finaste mormor dog. :C
Tisdag: Jobbade. Fick svar från kursen en plats kvar och vips hade jag betalat och bokat. Utan att tänka mig för. Antar att det är sån jag är. Inte tänker efter före. Kommer ju ändå tänka sönder det efteråt så man behöver ju inte överdriva, right?
Kom hem helt slut i skallen. Mitt första month end och jag vill skina (ja engelskt ordspråk direktöversatt, det är så jag rullar nuförtiden) vill bli sponsrad (Jag har tidigt känt att jag vill stanna här längre än det år VISAt gäller. Visum på svenska. Lär mig aldrig. Orkar inte sudda. För övrigt känns det mindre allvarligt om man skriver lite halvt livsavgörande saker inom parantes. Typ som att det bara ÄR en parantes, inte så där viktigt som det egentligen är.). Äcklig huvudvärk jag sammaknippade med att jag tydligen blivit kaffeberoende sen jag kom hit men nu hållt mig borta från kaffet två dagar. Jag som ALDRIG dricker kaffe. Som blir helt hyper av det. Som blev tillsagd av min fd chef att jag inte FICK dricka kaffe på arbetstid för att jag blev så ”jobbig”. Huvudvärken kan även bero på den korg kakor/godis en av våra leverantörer skickade oss och som står på mitt skrivbord = sockeröverdos. Somnade vid elva.
Onsdag: Drack en kaffe. Inte för att jag kände behov, bara för att baristan på jobbet gör världens godaste kaffe och med mina stämlar fick jag en gratis. Jobbade som en liten iller. Börjar äntligen få koll på saker och måste inte ställa en miljard dumma frågor hela tiden. Är nere på kanske en miljon frågor om dagen. Framsteg. Sakta.

Pratade med payroll-killarna och de frågade ”are you still contracting?” helt förvånat trots att jag knappt varit där en månad. Hoppas det är bra.

Köpte nya träningsbrallor tills imorn (behöver ett par som inte är hellånga… vad fan heter det? Typ knälånga brallor. Finns det ett ord för det?) och en lampa på K-mart (superbillig affär) Miriam (min flatmate) tipsat om och jag letat efter tre dagar i rad men äntligen hittade. Gotta love google maps street view. Köpte en lampa med clips tänkte kan sätta den på min sänggavel.

Kommer hem. Nähä, jag HAR ju ingen sänggavel. Var det i förra lägenheten? Näe… Det stör mig i flera timmar innan jag inser att jag tänker på min säng i Dublin som hade smal sänggavel i ljust trä. SMRT! Anyways. Hade givetvis köpt fel glödlampor för E27 var inte alls de omärkta (trots att jag frågade!) så det kvittar ju, kan ju inte läsa i sängen ändå.

Lite mysigare i mitt rum nu dock eftersom Anthony letade upp lampkåpan (alltså är jag exeptionellt dålig på svenska eller finns det faktiskt inga ord för det jag försöker säga?) till min taklampa så nu har jag iaf inte en naken glödlampa ur en silverställning i taket längre. Framsteg! (eh, säger man naken glödlampa eller direktöversätter jag nu igen?)

Max retades med mig förut att jag inte är ngn backpacker. Men hell no, jag ÄR ju inte det. Kom hit med resväska. TVÅ resväskor till och med. Och en liten annan väska. Alldeles för mkt saker för att kunna backpacka. Vill inte backpacka heller. Är alldeles för bekväm. Just nu vill jag jobba bli sponsrad skaffa någon sorts liv. Har köpt en lampa. Rotar mig. Funderar på att köpa gardiner (vilket btw är lika efterblivet som ”kompletta bäddset” då gardiner säljs en och en. Alltså, vill man ha gardiner på båda sidorna av fönstret måste man köpa TVÅ. W T F.)

Läste precis ut The Beach och nu läser jag en bok som jag tror heter Backpack och är SJUUUUKT rolig. Men nej, det är inte jag. Lika mkt som hon i backpack försöker förneka det. Jag BOR ju på de ställen jag besöker, hattar inte omkring. Bara med några års mellanrum. Är jag en ”traveller”? Finns det svenskt ord för det som inte är zigenare? Och nej, jag är ingen jävla ”utlandssvensk”. Fuck that. FUCK IT. Jag är bara… en traveller.

På bussen imorse tänkte jag på det. Hur fan hamnade jag här? Lämnade Sverige 2005. Det är ju HELT GALET. Brukade roa mig med tanken på bakfyllan i Dub. Fick svindel av tankarna jag inte kunde greppa liksom hur startade jag ett helt liv i en helt ny stad helt ensam? Hur fan hände allt. Hur fan kan en enda kväll på fyllan och rastlös dampighet leda till flera års utlandsvistelse? Spec nu i Australien. Helt jävla fucking solo. Är faktiskt lite imponerad av tanken av det även om det i verkligheten inte var så mycket typ. Det bara… hände? Tappade fokus i ett par minuter och vips har man bott i tre länder som inte är Sverige. Om man nu räknar ett halvår i Frankrike som att jag ”bott” där. Ibland känns det som att det var en lång semester. Inte på riktigt. Var ju inte oberoende där. Eller… tekniskt sett var jag det. Men både i Dub och här har jag liksom hookat allt SJÄLV och inte fått jobb genom någon annan eller kontakter utan helt på egen merit. På något sätt räknas det mer.

Tanken svindlar igen när jag försöker föreställa mig fem år framåt. Var är jag då? Jag säger hela tiden jag ska flytta hem till Sverige. Bara ett halvår i Frankrike, kanske ett år. Bara en sommar i Dublin. Bara ett år. Ett år till. Ett år till. Men nej, bara ett år i Australien först. Sen ska jag flytta hem.

Men vad är hemma nu? Hem är där jag lägger mitt huvud för natten. Jag lägger det lite varstans. Tydligen.

Mitt eviga sökande efter någon sorts trygghet i mig själv och inte en fysisk plats har gått framåt. Kanske lite för bra i vissa avseenden. Fortfarande väldigt efter i andra.

Jag är inte vidare sugen på Sverige. Been there, done that liksom. Om det inte vore för att de flesta av mina favoritmänniskor bor där vet jag inte när jag skulle komma tillbaka. If ever. Misstolka inte nu, Sverige är ett helt underbart land. Det finns bara så många ställen i världen som är outforskade för mig. Spännande. Det finns folk där som älskar mig. Har bara inte mött dem än. Åh det är så sant!! På bussen imorse tittade jag på alla hus och förbi dem på utsikten och hisnar lite över hur platt Dublin är och hur Sydney är motsatsen överallt långa backar upp och ner och hur kunde jag leva utan detta? Tittar på ett vitt hus med svart snirkligt staket och blir ledsen över att jag kunde ha missat det här. Hur kunde jag?

Tänker overkligt att om något år kommer jag skriva om mitt CV och lägga till K och tänka på Tina, Sameeka, Gwen, Mac, Ajay och alla andra kollegor jag redan tycker så mycket om. För övrigt gillar jag mitt jobb. På stora mötet häromveckan visade ett team hur det går till att ta beslut om nya produkter som ska ut på marknaden. Mitt jobb är ett välkänt företag som sysslar med mat kanske jag ska säga innan jag går vidare. Det var massa punkter som skulle stämma innan en produkt lanseras på marknaden. Det var en hel sida full typ hur den ska smaka, lukta, hur den ska lanseras, är den ens möjlig att producera, var ska vi skaffa råvarorna, massa tester för att se om den är nyttig eller inte. Sist på listan stod frågan: Kan vi tjäna pengar på det? Är inte det så jävla fint? Att den frågan kommer SIST och inte först. Att det är en sista tröskel, inte första steget. Jag blev så… STOLT över företaget. Faktiskt. Ja, jag är dorky, är alltid ett engagerat arbetarbi. Men det är kul att förstå sig på något av vad de pratar om. Först jobbade jag ju på konsult/finansbolag typ och sen mjukvaruföretag där man inte följde med en sekund av vad de pratade om. Mat fattar jag ju iaf. :)

Nej, nu måste jag fan sova. Vi stänger AP imorn (månadsslut och JAG ska göra det iiiiih har aldrig gjort förut) och sen ska jag kila tidigt från jobbet till den där grejen jag kastat mig in i och jag är sjukt nervös vill inte riktigt prata om det än. Men det kommer mina darlings, ni känner ju mig. Är usel på att hålla mina egna hemligheter. Privacy zero yadda yadda. Tycker bara det är lite pinsamt innan jag testat och typ… vet vad det handlar om.

Anyways. Måste sova.

Puss!