Your daytime friends are of no help in the dark

Tröttnade lite på mitt tjat så raderade typ hela blöggy. Tog även bort ett tiotal länkar härifrån och gick in och raderade alla bilder som låg kvar i admin efter jag raderat alla inlägg. Känns fräscht! Yay me. Kul också att den rss jag använder (the old reader) egentligen kostar pengar men eftersom jag har under 100 feeds (23 för att vara exakt) så får jag gratis. Woop woop. Minimalism is the shiet.

Något som inte är så yay är ju att jag dragit på mig magkatarr. Sån tantsjuka att jag nästan tycker det är lite pinsamt. Förförra helgen hade jag nackspärr. Och en månads hosta på det. Nackspärr och hosta är en exceptionellt dålig kombo. Värmeplåster från apoteket (fattar verkligen inte hur de funkar!?!?!) och receptfri hostmedicin gjorde susen. Sen tog jag även årets influensavaccin för mitt imunförsvar är ungefär jättesämst och vi fick gratis på jobbet… så ja. För ett par veckor sen var jag på Karolinska för ännu fler roliga blodprover. Och alltså… Jag mår inte bra. Ända sen i somras då mina armar gick bananas (röda, jättesvullna och oh my gosh the PAIN) har jag haft kanske en handful dagar då jag kännt mig pigg och frisk. På nitton veckor. Det är energikrävande och det är rätt deppigt. Läkarna säger hela tiden att jag ”borde vara frisk nu”. Eh… Jaha? Men jag är ju inte det!? Då säger de att jag ska ha tålamod. Men hela min sommar försvann. Hela min höst. Jag orkar ingenting. Är detta verkligen hur jag ska leva?

Anyhow. Senaste blodproven var ”jättebra” och det är inom citationstecken då det är min läkares ord och inte mina. I somras låg min sänka på långt över hundra men nu är den nere på 41. En frisk person ska ligga på 20. Så ett värde som är mer än dubbel så högt som det ska vara kanske inte är ”jättebra”. Det är helt klart en förbättring som jag givetvis är glad över… Men jag vill ju vara helt frisk. :( Vita blodkropparna (som tyder på infektion i kroppen) har gått ner frånn 140 till 50. Så svart på vitt är jag inte frisk. Något står inte helt rätt till. Och dessa tester gjorde jag alltså innan nackspärr/hosta/magkatarr. En av mina ”bra” dagar. Jag har även dåliga dagar… Vill inte ens fundera över hur mina värden ser ut då. :/

Jobbet går väl bra. Det är mycket hela tiden och vissa personer är inte speciellt trevliga. Får se om det blir bättre. Min chef är iaf på min sida och det känns bra. Vi hade vårat första one-to-one förra veckan och hon hade bara beröm. Jag är hennes bästa rekrytering säger hon (men tror jag är typ den enda?? Iaf på detta företaget. Haha) och den enda kritik jag fick var att jag inte sa själv (då hon frågade vilka mina styrkor i min yrkesroll är) sa att jag är driven för hon tycker jag är oerhört driven. Jag tycker mest jag känner mig sjuk och uschlig hela tiden. :( Men fint att hon iaf är nöjd. Och bra med fast anställning när jag blir hemlös och förmodligen måste köpa en bostadsrätt för att slippa bo i pappas arbetsrum med noll privacy. Been there, done that. Never again.

Privatlivet… Ptja… Man orkar ju inte så mycket när man konstant känner sig achey och pokey. Men jag försöker. Och fan vad jag mår bra med mina vänner. :) Drog med AW på Atmosphere-konserten. Sa åt Ant att han har ”lost it” (han var jättejättefull, kom inte ihåg mig, svamlade, och så raggade han på ngn liten nittonårig groupie de haft med sig från USA ba ew… du har sambo och är 45 bast. Yuck. Hatar när mina idoler beter sig uschligt för jag tappar respekten och musiken blir liksom en förlänging av deras beteende and I want it to be good.) och sen sprang vi in i Slug på gatan och jag blev lite starstruck och pratade om att man inte skulle accept candy from strangers (han hade godis som han fått av ngn tjej på gatan) och AW tog en ful bild på oss. Eller, Slug gjorde sin fotofeja men jag ser ut som en miffotjockis. Det är synd. Hade velat att bilden blev fin. :C Borde typ berättat hur mycket deras music betyder för mig hur jag efter jag blev drogad på krogen och hade sepemongoångest och varenda natt efter jag jobbat GICK hem helt ensam och tänkte fuck livet blir jag våldtagen så blir jag väl det och FUCK YOU försök för jag bryr mig inte om vad som händer med mig längre och jag var arg arg arg i min ångest och tror det syntes för inte ens fulla killer kom fram och pratade och hela tiden Atmosphere på min iRiver mp3-spelare Gotta lotta walls på repeat. Men nä. Don’t accept candy from strangers är ju lika mycket värt? Ungefär. Älskar AW dock. Får alltid sån bra energi av honom. Han är en stjärna!

Bad mitt ligg M dra åt helvete också i tisdags när jag åkt tidigare från jobbet för att träffa honom men då ställde han in. Gah. Han har sagt att han ska gottgöra mig men vi hörs typ aldrig längre och har inte setts på en månad så jag tror det är slut på det snart. Eller kanske redan är? Jag vet inte. Det är inte direkt deppigt, mest synd för the sex was ZOMGGOOD. Har fått vara precis så slynig som jag är och han älskade det. Försökte snacka sex med en killkompis AK men han blev typ sur när jag berättade ngt jag och M gjort. Hahaha. Orkar inte. Oftast tänker jag att alla egentligen är lite dirrrrty men man inte pratar om det men jag nämnde en ball gag och han freakade ur. Så jävla perverst är det väl inte? Eller ja, tydligen är det det. Vid rätt tillfällen med rätt person tycker jag det är hett. Har inte vågat snacka med mina tjejkompisar om det. De vågar liksom inte suga av sina egna pojkvänner (true story) så känner att vi inte riktigt är samma lika där. Jag kanske är lite ocharmig men när jag har kille och vill sexa säger jag bara det. Finns typ inga killar som inte blir jätteglada om man frågar om de vill ha ett BJ. ;) Oh well.

I ren protest hörde jag av mig till polisen istället och tänkte ligga med honom (vi har bara hånglat en gång och det var nice även om jag AVSKYR när snubben typ ber en suga av en précis när man börjat hångla… Eh… Ta det lilla lugna va? Och vill jag det gör jag det, det är inget man kan tjata sig till damnit!) men han svarade bara på första smset men inte andra så jag raderade honom ur telefonen. Heh. Jag är så mogen. Oh well där med.

Tänker på Valentino bara för att jag inte kan go there. Eller alltså, jag KAN ju. Men vill inte för han har flickvän. Big no-no. Antar att jag konstant behöver en liten hang-up att fördriva tiden med. :)

Mina roomies är äntligen rätt människor. Älskar dem båda. Vi har kul hemma men måste inte umgås. Det är så jävla bra nu bara. Jippie för det. Och vi får bo kvar till April så jag känner mig något mindre stressed nu. Dock stressad över alla mina jefla prylar fortfarande. Går inte att vara baglady med tio flyttkartonger. Haha. Positivt dock: April känns långt bort. Pappa har köpt ny bil som faktiskt rymmer 11 flyttkartonger så min flytt är ju CHECK och brorsan + hans tjej har köpt hus (!!) så jag har någonstans att ställa grejerna när jag blir hemlös. Alla tre grejerna är rätt nya så min hjärna har inte hunnit stressa ner än, men snart så.

Utökar aktivt min snygga underklädessamling. Det är en liten hoard. Har fått obsession på bodys, har väl ca tio nu. SÅ FINA. Känner mig fin i dem trots att jag är sjukling fetto tröttmössa. Har rensat bort en del kläder och prylar i utbyte. Känns rätt bra. Bara böckerna kvar. I någon sorts stress klarar jag inte av att läsa längre… Ska bli bättre på det. Men har bara köpt EN bok på hela 2014 så jag har inte gjort saken värre iaf. Har kanske gjort mig av med tio böcker eller så… Men böcker är tunga och även om det inte ens är nära de 54 jag avverkade förra året så är det framsteg. Måste tänka på vad jag åstadkommit och inte bara vad jag har kvar. Dålig på det.

Har äntligen bokat medicinsk fotvård åt mina stackars trasfötter. När magen slutar göra ont så blir det massage också. Har ju 1700 i friskvårdsbidrag kvar att använda upp innan nyår så ska verkligen passa på. Ska boka frisörtid också. Detta barr är inte okej längre. Är så missnöjd med mig själv att jag fasiken måste göra det jag KAN för att jag inte ska känna sån avsmak inför mig själv. Kan ju typ inte träna pga alla sjukdomar men ska försöka gå fler promenader. Magen börjar bli bättre och idag tog jag bara EN alvedon (och en kort halvtimmesprommis) så borde kunna ta promenader nu i veckan. Att min magkatarr gör att min mage är en degig utåtstående ballong gör inte direkt underverk för självkänslan. Men ja. Ska göra vad jag kan iaf.

Sorry för alla felstavningar, har råkat slå på engelsk spell check så wordpress autocorrectar lite galet. Ska fixa det när jag har lite mer tid men nu är det dags för jobb.

Puss!

Annonser

2 thoughts on “Your daytime friends are of no help in the dark

  1. Maria Alanie skriver:

    Fy vad jobbigt att aldrig få vara frisk. Bra med goa roomies! Försöker komma på hur jag ska formulera mig utan att det låter som en självhjälpsbok men ehm.. fan. Krya på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s