mnmlsm

http://the-toast.net/2015/02/24/get-rid-clutter-live-abundantly/#YeIolejwfpEY2qB2.01

HAHAHAHAHAHAHAHAHHHA

 

It’s important to be very rich but have almost no items in your home. This will confuse vengeful spirits that come looking to destroy your possessions.

Also, if you have too many items in your home, helpful ghosts may be unable to find you, as clutter interferes with their echolocation.

Have you ever owned anything? This is why you cannot forgive any of your former lovers. Things like “having chairs” is preventing you from living your best life, and also you should throw away any item of clothing you’re not currently wearing. If it’s not on your skin, you don’t really love it, do you?

I am going to teach you how to get rid of clutter and live so abundantly that you will disgorge fruits and sheaves of wheat and minimalist mid-century furniture with clean lines every time you open your mouth. Urchins will caper after you in the street in a perfect spiral pattern. Your life will become so abundant, you’ll be like a human gift basket from Harry and David – the one with the spiral tower of chocolate-dipped pears.

  • How many of the spices lining your pantry have you ever actually used? “Most of them?” Get rid of them. Every one. If you’re not using a spice right now, it’s not important. Your lymph nodes should be covered in turmeric 100% of the time, but you don’t even know where the lids to your Tupperware containers are, do you? Look at the moon. That’s all of the spice you need.
  • How many of your spoons produce deep joy and fulfillment in you when you eat groats with them? Two, at most. Give the rest away on the street while dressed in strips of linen and crying hysterically. Hold the remaining two spoons against your belly and laugh as hard as you can. Harder than that. Spoons should make you laugh from your knees.
  • What’s in your kitchen cabinets? Pots and pans and handheld graters and hateful trash that’s preventing you from calling your estranged sister. Throw them all away. Replace them with a single sunflower seed.
  • Your kitchen floor should be a single bone from a roan-red veal calf that was struck by lightning. Anything less is unacceptable clutter. Get rid of it.
  • Possessions are 100% fatal. Turtles don’t keep anything they can’t use, and they helped Charles Darwin discover the Galápagos Islands. Throw away all of your grandmother’s jewelry. Now she can sleep in peace.
  • Only consume apples that really speak to you.
  • Thank every item in your refrigerator deeply – kiss each one of them softly and slowly with your mouth – then prepare for each item a small Viking funeral. Set them adrift on a blazing ship into the waters of a very cold lake. In the future, when you are hungry, eat your memories. The only thing that belongs in your refrigerator is mindfulness.
  • Place every cloth napkin you own in a sacred circle on the cleanest table you own (tables should be either a rock from the sea or a book that is enchanted by one or fewer spells). If the napkin does not rise up of its own volition and perform a flawless Japanese tea ceremony for you, you were not meant to be. You should burn it, along with all of your professional regrets.
  • Empty your cupboards. You are ready to nourish yourself now.
  • Chairs are rigid and static. Chairs lack suppleness. A chair is a frozen emotion. Every chair in your house is a locked-up resentment you sit on every day. Get rid of them. You don’t need them. Throw them out the window. You’ll find you’re now several inches taller, and that the chairs never even hit the sidewalk – they evaporated several stories down, even if you live in a first-floor apartment. They disappeared because you’re capable of forgiveness now.
  • Replace your couch with a pile of the least frustrated lentils you can find; no more than seven lentils.
  • The only furniture you need is a single smooth stone that reminds you of your mother.

– If you have ever used a lotion, even once, get rid of it. Messy applicator tips are preventing you from practicing forgiveness. From now on, the only lotion you need is total acceptance of life on life’s terms, and also a bottle of argan oil you have made yourself (you can produce argan oil by letting go of anger)

– If you’ve ever used them to hold a smartphone in bed, consider getting rid of your hands. They clutter up the arms.

Annonser

deppigheten

Nu när solen börjar komma tillbaka inser jag hur deppig jag varit hela vintern. Legat och stirrat I taket istället för att göra något. Träffa vänner. Leva. Det är fan inte okej.

Mår bättre nu. Helgen i London gjorde underverk för mitt inre trots att inget speciellt hände. Underbart att träffa Neil och kul att träffa James med. Minns roat allt drama i Frankrike pga honom och nu ba… eh… really? Men ja. Skitsamma. Askul att hänga iaf. Synd att jag aldrig hann träffa Aaron och kul att jag totalt glömt att mitt ex C bor där. Heh. Whoops? Oh well.

Ikväll borde jag jobba men har ingen lust. Alldeles för mycket jobb för alldeles för lite pengar senaste tiden. Inte okej. Måste börja tjäna pengar igen. Måste spara. Måste måste måste… något. Vet som vanligt inte vad jag vill med mitt liv. Men är kanske trött på Sverige. Vill kanske flytta utomlands igen. Saknar att vara någon annanstans. Saknar engelskan. Saknar att gå vilse på nya gator. Saknar det så in i helvete mycket. Och nu handlar det inte längre om att fly.

Men också. Ska bli gudmor till en av brorsans tvillingar och min brorsdotter blev nu senast blyg när jag kom dit. Vill jag vara någon som träffar dem en gång om året bara? Vill jag vara faster i en ruta på Skype? :(

Mina halvsyskon pratar fortfarande inte med mig. Det gör ont. Så jävla jätteont. Men samtidigt flyter livet liksom på oavsett om man vill eller inte. Mormor och morfar är döda men jag har fortfarande inte haft hjärta att radera deras telefonnummer. Låtsas om att det inte hänt. Min storasyster blev lite sur över att jag inte gtet henne mitt nya nummer… men liksom. Va? Vi har ju ändå ingen kontakt. Alls.

Trodde jag var stark så jag öppnade arkivet på fb och läste en handful av hennes mail som jag arkiverat där. Väldigt hårda ord. Och jag minns direkt varför vi inte har någon kontakt. Minns hur elak hon kan vara. Minns hur ont det gjorde. Hur ont det gör.

Och nu vill jag bara grina.

Borde jobba.

Vill spola tiden framåt. Vill inte vara ledsen. Vill inte gråta.

Har tänkt tillbaka också och har varit ganska deprimerad till och från. Det känner jag mig inte längre. Och det är så djävulskt fucking jätteskönt. Vet inte när det gick over eller hur… men jag uppskattar att jag numera är ledsen – och inte deprimerad. Kan vara deppig – men inte deprimerad. Inte manodepressiv. Inte ångest lika ofta. Det är bra. Oerhört bra.

Usch. Måste skaka av mig känslan som iglade sig fast av det där mailet. :C

Ska kola film eller ngt.

Puss!

Life. Oh life.

Jobbar sjukt mycket och känner mig oerhört oorganiserad och utspridd I privatlivet. Flyter med som en död fisk bara.

Tog mig i kragen och ringde hyresvärden och YAY det blir inte utflytt i vår. Känns skönt att ge mig själv tid att figure things out. Vill inte längre fly men undrar om jag verkligen vill stanna i Sverige. Måste mata sparkontot. Satte upp autogiro på 3k varje månad att dras två dagar efter lön. Borde satt på 5k men vågar inte. Beställde kopia på min sjukjournal från i somras men har ännu inte ringt och fått senaste testsvaren. Bleh. Vill inte mer. :( (och det oroar mig att jag beter mig som min kära sk mamma och bara ignorerar problemen och tror att jag kan skjuta dem på framtiden som att saker kommer bli BÄTTRE ju längre tid det går… Nej, det enda som händer är att jag går med ångest mycket längre än jag behövde om jag bara ringt och kollat upp det direkt. Kan jag bara lära mig det och komma ihåg det nästa gång???)

Måste fixa lånelöfte. Måste löneförhandla. Måste läsa fler böcker, göra mig av med fler saker. Avsluta projekt. Borde be Fia köra hit soffbordet. Måste kolla med Anneli om jag kan behålla klädstången, annars måste jag fixa ngn sorts garderob till mitt rum.

Måste även hitta ny roomie nu när Anneli köpt lägenhet. Buuu. Trivdes så bra med Linda och Anneli. Hoppas jag hittar ngn mer bra. La ut annonsen igår och har väl 50 vettiga svar hittills. Visningar nästa vecka. ORKAR INTE. Men ja. Bra är att jag gav Anneli sin deposition tillbaka från lönekontot så det är 5k extra på sparkontot. Bra det. La även in 10k på sparkontot nu i Februari. Det lönar sig att jobba satan och inte ha något liv. Heh.

Pappa har hjärtproblem och han skickar bild från sjukhuset och det gör så ont. Han ser så gammal ut. Det är så läskigt med alla sladdar och grejer. Åkte och träffade honom i eftermiddags trots att jag egentligen har massa jobb jag borde göra. Vi lunchade och pratade och sen var vi på Teliabutiken i typ en halvtimme för att ställa lite frågor och sen åkte han och köpte en ny kran till pannrummet och så köpte han upphängargrejer till min spegel. Vill eventuellt sätta upp den i hallen… Får se. Mysigt att spendera lite tid med honom iaf. Vi har roligt.

Måste göra upp en plan för möbler etc för när utflytt sker. Måste kolla med Anneli om hon ska ta med stolarna från vardagsrummet, isf måste jag skaffa fler. Damnit. Det är så mycket i mitt huvud och jag får ingen ordning.

Positivt är att jag ätit saker ur frysen och skafferiet eftersom jag inte tagit mig för att handla. När vi måste flytta ut kommer det vara en dryg månads notice så behöver inte ett förråd av sex månaders mat i frysen. Nu är fryslådan havlfull och det känns bättre.  Ska försöka äta lite mer därifrån så det ligger ännu mindre där. Lagar så sällan mat ur frysen så jag förstår inte varför jag kände att jag var tvungen att FYLLA den med mat. Gillar färska grönsaker och grejer mkt bättre. Ska bara frysa in färdiglagad mat framöver – det kommer jag ju iaf äta upp innan det får freezer burns. Antar att jag i stressen över att ständigt stå med ena benet i hemlöshet och osäkerhet vill typ gardera mig och i förskott se till att paniken blir enklare att hantera.

Har fotat en del sentimentala saker jag tror jag ska sälja. Har även börjat fundera över mina gamla dagböcker och om jag verkligen vill behålla dem. Maria sa för ett par år sen att hon skulle vara okej med att bli av med sina och jag var helt horrified men nu är jag också där. Hon har alltid varit ett par år före mig i sitt tänk, borde veta det by now. :P

Måste sluta köpa strumpbyxor. De får inte ens plats i lådan… Hittar oöppnde lite här och var. Måste sluta prokrastinera. Måste måste måste borde borde borde. Men gör ingenting. Sitter och kollar på dumma serier och läser bloggar och känner mig meningslös som inte gör någonting. Det är nästan skönt hur mycket jag har att göra på jobbet för då slipper jag tänka på mitt liv. Dock mindre bra när jag tar med mig job hem och sen sitter och gör annat oviktigt (som att skriva detta) och ger mig själv änu mer dåligt samvete. Oh well.

Diskade ett mindre berg den här helgen och tog med två kassar återvinning ut. Gav en påse pantflaskor till en av de Rumänska kvinnorna som sitter på Valhallavägen och lämnade en kasse grejer på Stadsmissionen. Min walk in ser ständigt ut som att det bor en baglady där. Måste påminna mig själv om att saker faktiskt rör på sig. Att det inte är ett ständigt tillstånd av kaos och för mycket. Det blir mindre. Jag är inte lika kaosig (utanpå och inuti alltså) längre. Året jag bode i Aspis går inte ens att jämför med hur mycket bättre jag är nu. Jag mår relativt bra. Jag vill inte bara gråta hela tiden. Vill inte dö.Vill inte fly. Visst är jag ibland deppig och apatisk men jag är nog inte deprimerad. Det är stort. Och det är OKEJ att vara ledsen. Jag behöver inte alltid vara gjord av stål, behöver inte låtsas att allt alltid är bra. Det är okej att berätta för folk att saker är jobbiga. Och då menar jag verkligen berätta – inte bar skriva i någon hemlig blog och sen låstas som att allt är bra när någon frågar.

Min lillasyster försöker rymma hemifrån och deras mamma är värre nere i alkisträsket än någonsin och soc försöker göra utredning men som pappa säger kommer det rinna ut i sanden IGEN. Jag oroar mig för dem. Min andra syrra kommer säkert bli preggo innan hon fyller 16 och min brorsa kommer vara 40 och fortfarande bo hemma, arbetslös och utan utbildning. Yup. Jag oroar mig. Hela tiden. Och är ledsen. So very sad.

Ja. Men typ så är livet nu. Great. Just great. :(