Life. Oh life.

Jobbar sjukt mycket och känner mig oerhört oorganiserad och utspridd I privatlivet. Flyter med som en död fisk bara.

Tog mig i kragen och ringde hyresvärden och YAY det blir inte utflytt i vår. Känns skönt att ge mig själv tid att figure things out. Vill inte längre fly men undrar om jag verkligen vill stanna i Sverige. Måste mata sparkontot. Satte upp autogiro på 3k varje månad att dras två dagar efter lön. Borde satt på 5k men vågar inte. Beställde kopia på min sjukjournal från i somras men har ännu inte ringt och fått senaste testsvaren. Bleh. Vill inte mer. :( (och det oroar mig att jag beter mig som min kära sk mamma och bara ignorerar problemen och tror att jag kan skjuta dem på framtiden som att saker kommer bli BÄTTRE ju längre tid det går… Nej, det enda som händer är att jag går med ångest mycket längre än jag behövde om jag bara ringt och kollat upp det direkt. Kan jag bara lära mig det och komma ihåg det nästa gång???)

Måste fixa lånelöfte. Måste löneförhandla. Måste läsa fler böcker, göra mig av med fler saker. Avsluta projekt. Borde be Fia köra hit soffbordet. Måste kolla med Anneli om jag kan behålla klädstången, annars måste jag fixa ngn sorts garderob till mitt rum.

Måste även hitta ny roomie nu när Anneli köpt lägenhet. Buuu. Trivdes så bra med Linda och Anneli. Hoppas jag hittar ngn mer bra. La ut annonsen igår och har väl 50 vettiga svar hittills. Visningar nästa vecka. ORKAR INTE. Men ja. Bra är att jag gav Anneli sin deposition tillbaka från lönekontot så det är 5k extra på sparkontot. Bra det. La även in 10k på sparkontot nu i Februari. Det lönar sig att jobba satan och inte ha något liv. Heh.

Pappa har hjärtproblem och han skickar bild från sjukhuset och det gör så ont. Han ser så gammal ut. Det är så läskigt med alla sladdar och grejer. Åkte och träffade honom i eftermiddags trots att jag egentligen har massa jobb jag borde göra. Vi lunchade och pratade och sen var vi på Teliabutiken i typ en halvtimme för att ställa lite frågor och sen åkte han och köpte en ny kran till pannrummet och så köpte han upphängargrejer till min spegel. Vill eventuellt sätta upp den i hallen… Får se. Mysigt att spendera lite tid med honom iaf. Vi har roligt.

Måste göra upp en plan för möbler etc för när utflytt sker. Måste kolla med Anneli om hon ska ta med stolarna från vardagsrummet, isf måste jag skaffa fler. Damnit. Det är så mycket i mitt huvud och jag får ingen ordning.

Positivt är att jag ätit saker ur frysen och skafferiet eftersom jag inte tagit mig för att handla. När vi måste flytta ut kommer det vara en dryg månads notice så behöver inte ett förråd av sex månaders mat i frysen. Nu är fryslådan havlfull och det känns bättre.  Ska försöka äta lite mer därifrån så det ligger ännu mindre där. Lagar så sällan mat ur frysen så jag förstår inte varför jag kände att jag var tvungen att FYLLA den med mat. Gillar färska grönsaker och grejer mkt bättre. Ska bara frysa in färdiglagad mat framöver – det kommer jag ju iaf äta upp innan det får freezer burns. Antar att jag i stressen över att ständigt stå med ena benet i hemlöshet och osäkerhet vill typ gardera mig och i förskott se till att paniken blir enklare att hantera.

Har fotat en del sentimentala saker jag tror jag ska sälja. Har även börjat fundera över mina gamla dagböcker och om jag verkligen vill behålla dem. Maria sa för ett par år sen att hon skulle vara okej med att bli av med sina och jag var helt horrified men nu är jag också där. Hon har alltid varit ett par år före mig i sitt tänk, borde veta det by now. :P

Måste sluta köpa strumpbyxor. De får inte ens plats i lådan… Hittar oöppnde lite här och var. Måste sluta prokrastinera. Måste måste måste borde borde borde. Men gör ingenting. Sitter och kollar på dumma serier och läser bloggar och känner mig meningslös som inte gör någonting. Det är nästan skönt hur mycket jag har att göra på jobbet för då slipper jag tänka på mitt liv. Dock mindre bra när jag tar med mig job hem och sen sitter och gör annat oviktigt (som att skriva detta) och ger mig själv änu mer dåligt samvete. Oh well.

Diskade ett mindre berg den här helgen och tog med två kassar återvinning ut. Gav en påse pantflaskor till en av de Rumänska kvinnorna som sitter på Valhallavägen och lämnade en kasse grejer på Stadsmissionen. Min walk in ser ständigt ut som att det bor en baglady där. Måste påminna mig själv om att saker faktiskt rör på sig. Att det inte är ett ständigt tillstånd av kaos och för mycket. Det blir mindre. Jag är inte lika kaosig (utanpå och inuti alltså) längre. Året jag bode i Aspis går inte ens att jämför med hur mycket bättre jag är nu. Jag mår relativt bra. Jag vill inte bara gråta hela tiden. Vill inte dö.Vill inte fly. Visst är jag ibland deppig och apatisk men jag är nog inte deprimerad. Det är stort. Och det är OKEJ att vara ledsen. Jag behöver inte alltid vara gjord av stål, behöver inte låtsas att allt alltid är bra. Det är okej att berätta för folk att saker är jobbiga. Och då menar jag verkligen berätta – inte bar skriva i någon hemlig blog och sen låstas som att allt är bra när någon frågar.

Min lillasyster försöker rymma hemifrån och deras mamma är värre nere i alkisträsket än någonsin och soc försöker göra utredning men som pappa säger kommer det rinna ut i sanden IGEN. Jag oroar mig för dem. Min andra syrra kommer säkert bli preggo innan hon fyller 16 och min brorsa kommer vara 40 och fortfarande bo hemma, arbetslös och utan utbildning. Yup. Jag oroar mig. Hela tiden. Och är ledsen. So very sad.

Ja. Men typ så är livet nu. Great. Just great. :(

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s