Saker av värde

När jag flyttade ringde jag mitt försäkringsbolag som genast tyckte jag skulle höja mina premier med det dubbla för att jag ”inte var tillräckligt försäkrad”. Eh. Varför erbjuder man en tjänst som tydligen inte är tillräcklig? Hrm. Anywho. Jag är försäkrad för 250 000 och damen i telefon pratade med mig som att jag var ett barn och förklarade att jag bara får ut ca hälften av det om något skulle hända. 1. Jag är 33 år gammal thankyaverymuch och jag vet mycket väl hur försäkringar fungerar och 2. varför ska man lalla om belopp när det ändå inte är vad man får ut? Men. Iaf. Jag förklarade att jag inte har något av värde hemma. Alla mina smycken förutom mitt halsband är i pappas kassaskåp. Andrahandsvärdet på möbler är ju väldigt lågt. Min laptop är fyra-fem år gammal och kostade ca 6500 ny om jag inte minns fel. Jag äger ingen TV. ”Men kläder då?” Ja, jag har ju haft att göra med försäkringsbolag tidigare när det gäller kläder och man får ju praktiskt taget ingenting av det. Min Marc Jacobs väska är väl det enda som kostat over tusenlappen men den är ju också x antal år och jag har inget kvitto. Min konst är värd lite pengar, men osäker på andrahandsvärdet. De är ju alla signerade prints men tvivlar på att alltihop är värt mer än ca 10k.

Så skulle ett försäkringsbolag värdera mina saker högre än 100k? Nä, jag tror faktiskt inte det. Försökte prata om detta med mina kollegor men de tittade på mig med medlidande. Haha. Alltså. Jag ser detta som något BRA! The more stuff you own the more the stuff owns you. Jag är nöjd med vad jag har och har ingen keeping up with the Jones’ känsla öht. Jag gillar mina möbler även om de kanske inte var dyrast i stan. Jag har mer än tillräckligt med kläder. Jag har massor av böcker att läsa jag har funktionella och fina kökssaker och jag älskar min lilla högtalare. Eller jo, jag saknar en soffa. Men det jobbar jag ju på! Vill även byta ut min spegel till något finare men vill hitta en jag gillar först. Små saker liksom. Saknar inget vitalt. Finns inget jag känner att jag ”borde ha” eller att jag måste ha något nyare/dyrare.

Lekte med tanken på att jag skulle rpka ut för ett inbrott. Vilken besvikelse för tjuvarna. Det skulle gå oerhört snabbt att leta igenom lägenheten då det finns tre garderober och tre bokhyllor. Hälften av köksskåpen är tomma. I sovrummet finns inget utöver säng, sängbord, lampa och gardiner. Min iPhone 4S skulle de väl ta och det skulle vara jobbigt att bli av med all info på datorn (note to self: Gör en jävla back up någon gång) men i övrigt skulle de nog gå härifrån rätt tomhänta.

Och det ligger en frihet i det. Att faktiskt känna att det bara är saker. Det som är av värde för mig har inget värde för någon annan (foton etc). Jag vet inte. Det ligger både en trygghet och en frihet i detta. Och jag gillar det.

Menar alltså inte att jag skulle bli lagom ledsen om alla mina ägodelar försvann – men det känns fint att inte behove oroa sig over det materiella. Det mesta är utbytbart. Jag brukade vara så oerhört sentimental och lägga så högt värde i just saker så det känns befriande att jag faktiskt ändrat mitt synsätt. Släpper taget. Ser vad som egentligen är viktigt.

Det är fint. :)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s