the spinning of the earth made me unsteady

Sparade tydligen denna titel för tre år sen? Minns det inte.

Jag vill börja skriva igen. Tror det skulle vara bra för mig. Men var börjar man? Jag vet inte.

Alltså skriver jag inte.

Jag rensar som vanligt. Det ger mig lite ro inuti. Kaos inuti = behöver städat utanpå.

Har bara två små garderober i nya lägenheten och har med flit inte köpt någon till. Gjorde mig av med den stora som säljaren lämnat kvar. Jag har ju fortfarande för mycket kläder. Men jag gillar alla. När saker nöts ut kommer jag inte ersätta. Då kommer det bli mindre automatiskt. Jag har en miljard strumpor. Men det går sakta framåt. Packar undan ett gäng så jag bara använder samma så de ska nötas ut snabbare. Sån är tydligen jag.

Det känns nästan ledsamt att närma sig någon form av kärna. Jag skänkte bort mina högtalare jag haft sen jag var tolv. Paret som fick dem var lyckliga och tackade flera gånger och erbjöd pengar. Känns bra att sentimentala jag vet att de fick ett gott hem. Som om det är ett husdjur?

Jag skänkte bort min vackra balklänning till en ensamstående mamma vars dotter skulle på bal. Jag sålde alla gamla game & watch spel. Slängde allt med företagets logga på. Skänkte bort ikealampor jag kanske gillar men de får helt enkelt inte plats här. Sålde alla möblerna utom sang, soffa och tre sidobord. Ersatte med endast ett klaffbord och en byrå. På 31,5 kvm kan man inte ha massa extra. Köpte en badrumshylla och fick lite spatt när jag packade upp alla toiletries. Det är så mycket. Men får skärpa mig och sluta handla fina läppglans och använda de jag har. Och ansiktsmaskerna ska jag inte ersätta heller, bara ha en eller två. Det blir bra. Och en bra pepp till att faktiskt ANVÄNDA ansiktsmaskerna och ta hand om mig själv och min fejja. Jag har blivit mycket bättre på det faktiskt. Börjar ju fan bli gammal och grå så det är dags att börja bry mig om mig själv.

Sen böckerna. Alltid böckerna. De är färre än de någonsin varit men ändå så oerhört många. Jag har svårt att slappna av och läsa. Väldigt svårt att slappna av öht. Inte bra alls. Så jag läser inte. Och böckerna står och dammar. Men är iaf duktig och handlar inte. Går bestämt därifrån när jag ser lockande rea-skyltar. Jag lägger till vissa speciellt utvalda i listorna på adlibris men även där har jag rensat. Böcker jag la till för tio år sen kanske jag inte vill läsa längre. Och det är okej. Det finns ändå så mycket jag vill läsa. Har köpt kanske fem böcker senaste tre åren. Känner mig duktig. Om jag bara kunde slappna av igen och läsa så lilla bokhyllan inte behövde vara double stacked skulle det vara fint. Har nu böcker i bokhyllan i ett köksskåp i sovrumsfönstret i en trave och i lådbordet. Fullt fullt fullt. Bläddrar sakta igenom titlarna och tänker att jo, det kan bli bra. Alla de här deckarna kan jag ju ge bort. Alla de här klassikerna kan jag ge bort när jag läst dem. Det kommer minska. Jag kommer bli lätt.

Det är så mycket sentimentalt som liksom släppt. Jag behöver dem inte längre. Så jag skänkte bort gosedjurshunden Buddy och det kändes bra. Vad ska jag med gosedjur till? Jag är vuxen. Behöver dem inte längre. Och jävlar vad han var dammig. Mycket bättre att ett barn som uppskattar det får honom istället. Kunde till och med göra mig av med en av förvaringslådorna. Trodde aldrig jag skulle komma så långt.

Försöker rensa digitalt. Så många dåliga bilder. Arton selfies för att hitta en som är bra. Är så trött på allt. Saker jag sålt för år sen har fortfarande säljbilderna i tryggt förvar helt i onödan. Delete delete delete. Vill göra mig av med en av hårddiskarna och då måste det rensas. Alla inspirationsbilder man aldrig tittar på. Behöver man verkligen 800 stycken? Varenda gång andan faller på raderar jag hundra bilder. Någon gång borde det väl kännas som att det minskar då?

Återigen den där längtan efter att känna mig lätt. LÄTT. Jag är så nedtyngd hela tiden. Allt är så tungt. Vill inte vara tung.

Det blir iaf bättre. Det känns. Och syns. Det är mkt fint.

Sen flytten från Karlaplan då liksom ingen av mina vänner ville hjälpa till har jag blivit nästintill besatt av tanken på att klara mig själv. Och böcker är tunga och kan jag verkligen bära allt detta själv? Nu hade jag ju lyxen att kunna unna mig flyttgubbar men i framtiden kanske jag inte har råd med det? Så nästa gång. Kan jag bära allt själv? Så himla trist att man inte ska kunna lita på de man kallar vänner. Att man blir förvånad när någon säger att de ska ställa upp och sen faktiskt också gör det. Så himla sorgligt. Men jag ska jobba på mina äkta vän-relationer och försöka jobba på att göra livet enklare för mig själv i stressiga situationer.

Jag skänkte bort alla mina flyttkartonger. 11 st. Packade i IKEA-kassar också. Och bokväskorna. Så nästa gång jag flyttar köper jag bara tre fem-pack och så får allt plats däri. Det känns tryggt att veta. Nu när högtalarna och balklänning och tyghyllorna och lampor och en av förvaringslådorna och en matta och en del kläder faktiskt är borta kanske jag närmar mig mitt mål av att ha tio flyttkartonger. Kanske. Snart. Det är kul.

Det kittlar mig. Lite typ how low can you go? Hur mycket kan jag skrapa av och fortfarande känna att jag lever i överflöd. För det gör jag. Har för mycket av allt. Ska bli lite kul att se när saker nöts ut utan att jag köper nytt… Hur luftigt kan man bo utan att det blir tomt? Hur lite kan man äga innan man saknar något? Hur mycket behöver man egentligen?

Något som inspirerade mig vilket är skittöntigt och jag inte berättat är filmen Closer. Anna håller på att göra slut med sin kille så hon bara tar sin jacka och pass och går. Önskar jag var så obunden och bara drog. Måste bara vinna på lotto först. Hahaha.

Just nu funderar jag på tallrikar. Har tio st stora. Som jag aldrig använder. Kanske ska skänka bort fyra? För mer plats i köksskåpet. Hmmm… Jag tror det blir så. Jag själv äter ju alltid på de små tallrikarna. Portion control (som typ inte funkar).

Nä. Jag måste nog skriva det där jättejobbiga mailet nu. Buhu. :( Vill inte.

Det löser sig

Alltså livet… Saker börjar ordna upp sig. Hela året har varit ett jävla stressmoment men nu snart är det slut på det tråkiga.

– Rättsprocessen är förlikad (dåligt men okej ändå). Har betalat slutfakturan till advokaten imorse och det känns bra att ha det officiellt avslutat. Och nej, det är ju inte jag som ska betala advokaten men det är ingen annan som har råd just nu så jag får lägga ut på obestämd framtid.

– Jobbet känns väl okej. Fick idag en löneförhöjning på tusen kronor i månden vilket är ett jävla skämt men med tanke på att jag typ inte gör någonting förutom privata saker på arbetstid så kan jag liksom inte motivera en högre höjning. Fick ju högre lön i Oktober och denna är retroaktiv sen Januari så jag är väl nöjd. Det är okej. Ny titel som precis likt den förra inte betyder någonting alls. Men oh well. Efter senaste årens stress är det skön att kunna ta det lugnt och andas ut.

– Fått låna pengar av syrran till insatsen av lägenheten. Mkt dåligt egentligen men har ju inte så mkt val liksom.

– Möte m banken på fredag. Hoppashoppashoppas de kan höja lånet lite istället för exakta summan för lägenheten. Ska försöka skylla på renoveringar och se om de går med på det… Skulle verkligen vilja kunna betala av syrran typ hälften direkt för då blir det hanterbart. Fingers crossed!! Det känns relativt positivt iaf.

– Får inte tag på målaren. Efter målaren bokar jag flyttfirma. Mina vänner är ibland underbara och ibland så oerhört jävla ohjälpsamma så jag har bestämt mig för att sluta tro att folk ska hjälpa till och istället kasta pengar på folk som har det som yrke. Det får vara värt med iom the peace of mind det ger mig. Jag är en constant worrier och måste verkligen sluta med det så då får man se till att lösa problemen själv. Känns bra och med rut blir det inte så farligt dyrt. Cirka 2000 kr har jag räknat med och det är det verkligen verkligen värt.

– Har pack-kaos hemma. Började redan innan semestern och sen kom jag hem och jag har nu jet lag och är allmänt astrött så får inget gjort. Men det var supersmart att packa fem kartonger innan semestern för nu känner jag mig absolut inte lika stressad. Överskåpen är tomma och garderoberna är glesa och köksgrejerna måste jag ju ha framme tills flytten men det är ändå bara två skåp så det känns inte jobbigt alls. Jippie för det. Tror inte jag når mitt mål av att bara ha tio flyttkartonger men det kommer ändå vara färre än femton. Har sett massor av saker jag kan sälja av men har bestämt mig för att inte stressa med allt det nu så jag packar och får sälja efter flytten. Det finns tid. Med flyttfirma är det ju inte heller stressen av att orka bära själv. Men kommer verkligen inte sluta rensa… Kommer ju bo 15 kvm mindre och jag tror det kommer kännas fint att äga mindre då. Jag vet ju helt säkert att högtalare, balklänning samt en del böcker ska bort. Det är ju 1-2 flyttkartonger bara där. Målet på att äga max 10 kartonger känns väldigt nära. Vad blir nästa mål när jag nått det? Eller jo, bara 100 böcker-målet också. Kanske dags att börja fokusera på det? Sen finns det ju massa toiletries jag kommer använda upp och inte ersätta (provar exempelvis just nu fem olika ansiktsmasker och kommer bara köpa om en eller två när de är slut). Har även börjat gräva i mina sentimentala saker och börjat släppa taget om typ… gosedjur. Bättre att de är hos någon som uppskattar dem istället för att ligga och damma i en låda längst ned i garderoben. Tror det finns ett par jag kommer vilja behålla som typ dockan som min dagisfröken sydde för att likna mig och grisen Nasse men det finns rätt många andra jag kan ge bort också. Har ju börjat skriva ned vissa dagböcker i wordpad och det finns ett par till jag kan göra det med och sen slänga originalet. Vissa från när jag var barn och så vill jag behålla men vissa är liksom inget speciellt så varför spara? Det är ju över en hel låda full. Skulle vara nice om de faktiskt fick plats i lådan. Eller kanske i en mindre låda. Vi får se. Stressar iaf inte. Är på en relativt bra nivå även om jag fortfarande känner att det är så mkt saker. Vet att jag äger mycket mindre än genomsnittspersonen men för MIG är detta fortfarande onödigt mycket prylar. Min preferens. Gillar att känna mig lätt och mobil och ostressad.

– Ska försöka få över brorsan för att plocka ner lampor jag inte når. Gärna typ denna vecka. Vardagsrum och sovrum bara. Resten av lamporna behövs än så länge. Ska även kolla om han har skruvdragare för att senare ta ned gardinerna. Men vill inte göra det förrän närmre flyttdatum.

– Är så sjukt pank. Länge sen jag var såhär fattig… Men jag tänker att min närmaste tid ska gå åt till att komma igång med lite träning, packa hemma och kanske läsa lite tidningar/böcker så det minskar i antal. Och det kostar ju ingenting. Har bara tre tidningar – de borde jag kunna läsa och göra mig av med denna vecka. Har även påbörjat en lättläst bok jag är rätt säker på att jag inte vill behålla så den ska också väck innan flytten. Ska äta upp allt ur frysen vilket är lägligt nu när jag är fattig. Heh. #positivchey Har faktiskt cirka 5000 kr mer kvar än jag räknat med så jag kanske till och med kan betala av lite på kreditkortet. Har cirka -15 000k på kredit men det tar ju MAX två månader att betala av så förstår inte varför jag känner mig så sepestressad över det. Gah. Pankelipank.

– SEMESTERN!! Ohmygosh. Vilken resa. San Francisco – Las Vegas – Grand Canyon – Los Angeles – Redwood National Park – San Francisco. Det var svinkul. Har jordens jet lag nu och känner mig som ett litet vrak… Men förhoppningsvis ger det med sig om ett par dagar. Vill tillbaka till LA typ pronto. Och till SF typ… någon gång.

– Har en ny bae. Han är 27 och vet inte vad han heter i efternamn eller vad han jobbar med men han har en jävligt snygg kuk och knullar som jag älskar så … ja. Spela roll vad han heter i efternamn? Hehe. Jag gillar honom men han har typ aldrig tid så jag går mest och är frustrerad och tänker på hans kuk. Vi sågs igår och det var så sjukt nice verkligen. Kan fan inte skriva om det för jag orkar inte bli mer frustrerad än jag redan är. Vi kanske ska ses på söndag. Hoppas!

– Är så megatrontrött. Kan gå hem från jobbet om en timme. Zzzzz. Ska sova någon timme och sen försöka packa lite. Fan. Måste hämta kartonger ur källaren. Och tejpa upp en skylt. Jobbigt värre.

Nä, nu måste jag kanske arbeta lite. Men bara lite!

Förlikning

Just nu är det förhandlingar med motpartens advokater. Är så sjukt jävla jättenervös. De har suttit i två timmar och ÄR DE INTE KLARA SNART????

Är så sur över hela situationen. I början var jag rädd och orolig och nu är jag mest arg. Gaaaaaaaaahhhh.

Dessutom har mitt syskons jobb försökt en fuling och vill sänka hens lön med 10 000 kr i månaden (!!!!) och tur att jag varit så inblandad i andra familjemedlemmars legala kriser för jag kunde rätt mycket om anställningsrätt och skadestånd och advokatkostnader och rättshjälp. Kändes bra att kunna vara ett stöd utan att känna att jag själv bryter ihop. Suger ju stenhårt för hela min familj med alla dessa problem och jag önskar innerligt att det löser sig typ IDAG iaf för ena parten…

Gah, jag är sämst på att skriva kryptiskt.

Men typ hela min familj sitter nu i rättstvister och även om jag inte är inblandad har jag gjort typ 80% av allt jobb på detta och jag har varit superstressad och har av olika anledningar varit tvungen att betala och jag är så orolig över allt att jag inte kan sova om nätterna och allt är allmänt skit och motparten ringde och hotade MIG mitt i natten (motparten är alltså inte min familj) och allt har varit så otroligt upp och ner sen i början av februari och jag vill bara att det ska vara slut nu.

Mitt syskon som har det "nya" problemet skojade att jag är juristjour för hela familjen och hur sjukt är det egentligen att de alla hamnade i trubbel samtidigt?

Inatt har jag sovit så dåligt att min kollega imorse påpekade att jag såg trött ut och hade svullna ögon. Eh, tack? Jag som faktiskt hade ansträngt mig och satt på eyeliner. Har ticks nu i högerögat vilket alltid är ett säkert tecken på att sömnbristen är allvarlig. Inte direkt första gången jag har det dock… Positivt är ju att jag whatsappade brandmannen och han kanske kommer på besök i Juni. Han boostade mitt självförtroende lite också och det är fint. Jag gick även upp och vek kläder och diskade vid halv ett inatt och det var skönt att vakna imorse till en lägenhet som inte är totalkaos. Heh.

Har ju köpt en lägenhet förresten!!! Har inte skrivit om det här. Den är verkligen jätteful (tribal tapet? Alltså vad har folk för dålig smak egentligen) och den är liiiiten (31,5 kvm) men jag kommer kunna göra den till min. Efter ett par dagars totalpanik känner jag mig iaf okej nu. Lite stress med datumen nu med banklån etc… men det löser jag… imorgon? Kanske? Ugh. So much to do, so little time.

Alltså vad fan nu har de sutttit i 2,5 timmar!!! GAH BLI KLARA NÅGON GÅNG!!

Jag hoppas verkligen detta är ett bra tecken. :(

Alltså så sjukt dålig timing på att köpa lya när jag ska till USA om cirka två veckor och varit tvungen att försörja en familjemedlem i två månader. ÄR SÅ PAAAANK.

Skulle vara så guld om förlikningen går bra för jag har ju en del dollares att casha in då.

Fan. Måste sluta skriva. Blir bara mer och mer nervös. När fan är de klara egentligen?

tröttast i stan

Alltså varför är jag STÄNDIGT trött? Det spelar ingen roll hur mycket jag sover, det är väldigt sällan jag faktiskt känner mig PIGG. Blä för det.

Har iaf börjat styra upp mitt liv för tusende gången. Deklarerade igår. Får tillbaka två hela tusenlappar. Bra det. Har ju lånat ut galet mycket pengar till familj och vänner som jag verkligen måste börja tjata om att få tillbaka. Urk. Varför kan jag inte bara vinna på lotto? Det skulle lösa ganska många problem.

Jag måste verkligen jobba på att inte må sympatidåligt pga andras problem. Speciellt min familj. Jag tar på mig allt ansvar för alla andras problem när jag fan inte behöver göra det egentligen så MÅSTE verkligen bara säga nej. Måste lära mig själv att säga nej mentalt när ångesten kryper på över saker jag inte kan göra någonting åt.

Jag är så glad över att jag har rensat bort så mycket onödigt i mitt liv. Både saker och relationer. Jag svajar inte lika mycket nu när saker händer.

Häromdagen kontaktade N mig; en tjej jag brukade hänga med i högstadiet. Hon hade väl issues och ljög en hel del och när jag fick reda på att hon försökt förstöra mellan mig och killen jag då var kär i fick jag nog och bröt kontakten med henne. Hon lämnade aldrig tillbaka saker jag hade hos henne och jag var väl ledsen då… eller jag minns faktiskt inte. Det var så länge sen. Hon har iaf sporadiskt försökt lägga till mig på FB typ varannat år och jag har sagt nej. Jag har liksom inget intresse? Det var så länge sen… Nu skrev hon till mig på insta och jag förklarade vänligt att jag inte hade något intresse av att återuppta kontakten. Hon blev sur och ville veta varför och tjatade och ja… same old N liksom. Palla? Jag behöver verkligen inga drama Queens i mitt liv. Speciellt inte någon jag redan gjort mig av med för att vi inte hade samma åsikter om vad en kompis är. Lol. Alltså det är så… jag vet inte. Ointressant? Hon gafflade om att jag minsann inte släppt tonåren… Men det är ju precis det jag har? Varför hålla fast vid någon sorts låtsasvänskap som existerade för cirka 20 år sedan? Har verkligen INGET behov av det.

Jag har svårt att få tiden att räcka till för allt jag faktiskt VILL göra – jag har inte tid till påtvingade relationer jag inte har något intresse av. Känns bra det!

Sen har jag ju börjat buda på lägenheter. Om jag måste lösa ut 2 lån på totalt en halv mille för min familj MÅSTE jag ju köpa lägenhet nu. Och det är svårt. Allt är så sablarns dyrt (vad sägs om 3.6 miljoner för 28 kvm?) och jag får lite ångest av att känna mig låst och jag vet inte. Allt är läskigt. Har inte ens tagit tag i låne-delen för jag måste ha med min far (han är en av de personer vars lån jag ska lösa ut) och det är så mycket med allt annat att jag liksom … ORKAR INTE. GAAAAAHHHHHHH! Jag har iaf inte fått brev om att jag måste flytta från min hyreslägga än så det är ju bra. Jag älskar ju min lägenhet. Men det kommer vara bra för mig i längden att ÄGA mitt boende och slippa känna mig så hemlös hela tiden.

Jag VET att jag kan köpa något billigare/större i förorten men nä. Jag vill inte sitta och bli deppig i ngn förort igen. Så var det när jag bodde i Aspudden och jag måste verkligen tänka på att skapa mig ett liv jag VILL ha. Faktiskt.

Det är iaf OERHÖRT skönt att känna att jag har koll på mina grejer. Jag känner mig inte längre så splittrad och utspridd och förvirrad och nedtyngd. Det är så himla bra och fint. Måste klappa mig själv lite på axeln pga bra jobbat. Jag är inte alls i närheten av att ha rensat ut så mycket som jag VILL rensa ut… men I’m getting there. Jag känner mig inte längre stressad över det. T ex vill jag ju inte ha "extra strumpor" i en hel frickin låda. Men strumpor används ju ut/går sönder hela tiden och när jag slänger ett par tar jag fram ett ur extralådan så det kommer lösa sig själv med tiden. Det är iaf bara EN extralåda nu. Och den är bara halfull faktiskt. Har både brandvarnare och keps och re usable shoppingbags däri också nu. Bra det.

Böckerna har ju ÖKAT i mängd förra året. Hehehehe. Oops. Men nu har jag iaf koll på hur mycket böcker det är. Jag har mina två bokhyllor samt mitt lilla bord/skåp. That’s it. Visst, jag borde läsa mer och göra mig av med fler. Men det är faktiskt inte SÅ farligt många. Under 200 tror jag det är. Tror faktiskt jag aldrig ägt så här få böcker i hela mitt liv förut. Det är bra jobbat. Bra bra bra. Klapp på axeln igen. Målet ligger kvar på den fina siffran 100 stycken men senaste tiden har jag varit alldeles för rastlös och spattig för att kunna koncentrera mig på att läsa så det händer inte mycket där. Och det är okej.

Jag har ju kollat massa filmer och frigjort massa utrymme på min stackars laptop så den kan andas nu. Även om det bara är digital rensning hjälper ju det mot den utspridda känslan jag brottas med. Hade ju bara 9GB space på laptopen så det var ju verkligen på tiden. Tror jag har 64GB fritt nu och mer ska det bli. Har så mkt skräp där med! Bort bort bort. Har beslutat mig för att jag inte behöver två externa hårddiskar längre utan så fort jag fått motivation till att föra över allt gammalt skräp till den nyaste så ska jag ge bort den äldre. Den nyaste hårddisken är 500GB men jag tror jag inte kommer ha mer än 200GB utnyttjat. Det känns bra. Massa space för nya intressen om de nu skulle dyka upp. Har ju kollat om på massa gamla favoritfilmer och gillar de knappt längre så det har varit enkelt att deleta allt… Musiken är svårare, men nu när jag faktiskt HAR free space på datorn känns det inte som en prioritet längre. När jag känner för det surfar jag runt lite bland mina musikmappar och raderar at random. Har inget fast mål där utan vill väl egentligen att jag ska ÄLSKA all musik som ligger där. Det gör jag verkligen inte nu. Hittar så sjukt mycket skräp jag absolut inte gillar så man kan ju undra varför jag ens laddat hem det från början? Oh well. Laddar sällan hem ny musik nu så det är inte längre en dålig vana. Jag måste verkligen inte äga ALLT.

Skönt nu när jag skulle deklarera också. Öppnade min dokument-mapp och hittade alla årsbesked jag behövde på typ en minut. Så himla enkelt! I love it. Älskar att vara organiserad så jag slipper tänka och slipper stressa. Det är bäst att få vara en amöba som bara amöbar runt ibland. Så himla bäst.

Har känt mig sjukt pank senaste tiden… Men glömmer att jag lagt ut pengar för andra (ca 14 000 kr i mars!!!) samt köpt två nya glasögon och gått till tandläkaren OCH köpt ny säng/madrass och lagat mina vinterskor och köpt ny konst och bokat två resor. Allt på samma månad. Inte konstigt att jag känner mig fattig! Haha. Det är iaf kostnader som bara är en gång om året/mer sällan så det blir till att försöka tänka på utgifterna nu.

Nästa månad blir ju tyvärr inte mycket bättre för advokaten ska tydligen JAG betala (???) och sen ligger jag 7k minus på kreditkortet. Betalar ju alltid av det direkt just för att inte hamna i någon skuldfälla där jag tänker "sen" så jag hoppas VERKLIGEN att min bonus kommer på mars-lönen för annars blir det VÄLDIGT tight med pengar till USA-resan. Eeek. VILLINTE. Räknade lite snabbt på mina räkningar osv nästa månad och kom upp i 24 300 kr. BAM. Alltså INTE okej. Visserligen är 7k inräknade till sparkontot och i värsta fall nallar jag väl där men vill fan inte behöva ta därifrån. Måste ju bygga upp det nu när jag måste köpa lägenhet. 15% av lånet ska ju cashas liksom HA HA HA VAD KUL!

Alltså HAHAHAHA jag är ett sånt pucko. Sitter och budar på lägenheter… Så råkar jag buda på FEL LÄGENHET. Alltså HUR BLOND FÅR MAN VARA???? Hahahahaha jag dör… Lyckligtvis blev jag överbuden och den jag VILL ha låg cirka 100 000 lägre så YAY för det. :) :) Lönar sig att vara puckad. Eller ngt. Håll tummarna, det ser ut som att jag kanske köpt en lägenhet nu??????? OMG OMG OMG. Måste typ gå och handla lunch för att lugna ner mig.

måndagsfeeling

Hela helgen försvann i någon form av ångestdimma. Har haft ont i magen och vet liksom inte om det är från operationen eller bara allmän ångest.

Träffade mina tjejer i torsdags och mådde mycket bättre efter det. Pratade med XX i telefon i över en och en halv timme när jag kom hem och hen grät i luren. Jag går sönder. Det var tur att jag hade träffat mina peppiga tjejer för jag kunde hålla mig från att också bryta ihop. Bra det.

Beställde nya glasögon också! Det var "anledningen" till att träffa tjejerna. Beställde ett par "coola" och ett par "vanliga" och nu när jag inte längre behöver specialglas behövde jag bara betala 3850 kr för TVÅ PAR! Jag är så glad. De förra kostade ju mer än det dubbla så detta känns som stort WIN. Dock har jag separationsångest från mina nuvarande bågar så när jag hämtar de nya ska jag kolla pris på att sätta i nya glas på dem. Om det inte är allt för dyrt kanske jag ska unnamaj. Vi får se. Det känns bra iaf. Och bäst är ju att jag gått ner i styrka. Yey för det.

Tog mig iaf lite i kragen och tvättade och dammsög och diskade och vattnade blommor och gjorde fint. Det känns bra. Borde fortfarande moppa. Ska se om energin finns till det ikväll. Mår ju mycket sämre när allt är stökigt och dammigt hemma och ändå tar jag mig inte för att göra det fint. Alltså WHY? Man är bra dum ibland.

Har fortsatt kolla på filmer och radera och börjat gå igenom lite musik och fasiken vad mycket skräp det är. Har nu halvkollat igenom Californication och det var ju superbra när det kom ut men näe. Delete på hela den. Har frigjort massa space både på externa och på lilla laptopen. Även börjat radera musik. Det är supermycket bra jag återupptäckt och lagt till min playlist på Spotify men även galet mycket som jag laddat hem "bara för att ha" och de är faktiskt enkla att radera. Jag raderar inte "bara för att" utan jag har verkligen inte det där behovet längre att äga allt. Det är faktiskt lätt att ta bort skit man inte ens visste att man sparat på. Jag har runt 950 album nu samt ca 800 "lösa" låtar som inte är från album. Det är så sjukt mycket när man väl tänker efter. Det skulle ta ÅR att lyssna igenom allt det. Så nej, jag behöver inte allt det. Har bara scrollat runt på måfå för att det är roligt och när jag hittat exempelvis live-album är det ju enkelt att ta bort. Raderade till och med en live-spelning med Atmosphere! Det trodde jag inte att jag skulle ta bort men jag gillar verkligen inte att lyssna på live hemma. Publikvrål är ju bara irriterande att lyssna på.

Det känns sjukt bra. Jag har insett att jag som person vill ha ordning när det är kaos inuti. Och även om allt är sjukt organiserat känns det inte som ordning när det är sånt överflöd. Det lugnar mig att skapa ordning utanpå när allt virvlar inuti.

Har även lite lätt påbörjat projekt FOTON för my gosh vilken röra det är där. Det känns apjobbigt att jag har fyra olika versioner (två på laptopen, och en var på de externa hårddiskarna). Ska försöka jämföra och göra fint så jag har samma på laptopen som på den ENA externa och resten ska fasiken raderas. Ordnüng. Vet inte ens hur jag ska börja med detta för jag är rätt säker på att jag råkat radera saker som inte skulle raderas men vet inte VAR jag gjorde det. Oh well. Det löser sig. En sak i taget bara. Det är bra att jag faktiskt har att göra men inte stressar upp mig.

Idag måste jag hämta ut mina vinterkängor från skomakaren och sen ska jag jämföra sjukhusjournaler för jag är rätt säker på att jag har dubletter jag kan slänga i vår shred-bin på jobbet. Har mailat barndomsvännen om besök i Maj. Måste prata med syrri om lån.

Ska även boka frisörtid för är trött på att ha ett barr istället för hår. Det känns typ "onödigt" att fixa håret när jag borde sparasparaspara pengar men samtidigt… Varför ska jag gå omkring och må dåligt för att jag känner mig fulast i världen? Jag är värd att spendera pengar på. Faktiskt. Sen känner jag mig dum för har ju redan spenderat massa pengar på mig själv denna månad… eh… Glasögon och läkarbesök och kosttillskott ordinerade av läkare. Som att det är en valfri kostnad? Inte ens kul att spendera pengar på det. När ska jag inse att det är OKEJ att spendera pengar på mig och mitt mående? Gah. Dock ska jag sluta köpa underkläder. Har börjat radera reklam-mailen utan att öppna (för vill fortfarande ha dem längre fram så vill inte stänga av dem) och det är bra. Har massa fina underkläder jag inte hunnit använda än så nu är det fanimig köpstopp fram till USA-resan.

Har grav beslutsångest över mitt boende. Det känns som att man tjänar på att köpa typ igår för priserna går ju bara upp och upp och jätteupp i Stockholm. Och det skulle definitivt kännas stabilare för mig att ha ett boende ingen kan ta ifrån mig. Trygg plats liksom. Slippa den mentala kalkyleringen som konstant pågår om hur jag ska kunna flytta själv och hur tungt allt jag äger är och om jag har tillräckligt med flyttkartonger och allt sånt som snurrar som ett konstant jävla brus i mitt bakhuvud. Samt att min boendekostnad förmodligen inte skulle förändras nämnvärt men skillnaden är att det jag betalar per månad faktiskt är en investering i mig själv. Man kommer ju aldrig gå minus på att köpa en bostad i Stockholm.

Samtidigt som… Jag gillar ju min lägenhet. Älskar läget. Det känns som hemma. Faktiskt. Dock är den underligt planerad och joooo den är ju nog lite för stor för mig om jag skulle vara helt ärlig. Jag betalar en del för space jag inte ens behöver eller använder. Jag måste även påminna mig själv om att jag inte ville lämna lägenheten på Karlaplan heller men det blev ju superbra (även om det blev mkt dyrare) för mig att flytta. Måste påminna mig själv om att bara för att jag har det bra nu betyder det inte att det inte kan bli bra sen heller. Det jag kommer sakna mest är "mina" baristor på fiket mitt över gatan. Älskar dem verkligen. Blir alltid på bra humör av dem. Buhuuu, vill ta med mig det fiket om jag flyttar.

Anyhow. Har börjat kolla lite på lägenheter. Börjar se vad jag vill ha och inte vill ha. Jag vill ju helst ha separat sovrum men även sovalkov går bra. Vill ej ha bara ETT rum med allt i samma. Köket får gärna vara litet, lagar ändå inte så mycket mat. Vill inte ha köket i hallen. Vill bo i innerstan. Vet att jag betalar dubbla endast pga läge men jag vet att jag kommer må dåligt av att flytta ut i förorten. Jag behöver bo i city. Gärna i det område jag bor nu. Kan även tänka mig Karlaplan eller Kungsholmen. Ej Fredhäll eller Kristineberg. Ej Gärdet. Eventuellt Stadshagen. Men helst typ mina hoods i Vasastan. Vägrar bo på bottenvåningen eller bara en trappa upp. Jag känner mig inte trygg så efter tiden i Aspudden. Så nej till det. Vill ju även kunna gå omkring halvnäck utan att folk på gatan ser. Hehe. Så gärna långt uppe i huset. Balkong skulle vara bonus. Efter allt drama vill jag inte längre bo åt Hornstull-hållet. Det känns faktiskt okej. Och det känns fint att ha lite koll på vad jag faktiskt letar efter. Måste fan se om jag kan prata med syrran ikväll om lån. Måste ta första steget för att sen fixa lånelöfte. Syrran vill säkert följa med på massa visningar också och det kan vara bra med second opinion.

Jag vet rent logiskt att jag borde köpa nu. Det är dags. Samt underlätta att lösa ut mina två familjemedlemmar med lånetrubbel. Det skulle vara bra. Ändå är det något som tar emot. Framtiden känns läskig och jag gillar inte att fatta viktiga beslut. Vill bara att saker ska hända. Om jag var tvungen hade det varit lättare för då är det inte mitt beslut och inte mitt fel liksom. Jag vet inte. Jag är inte helt logisk alla gånger.

Min annual review gick väl "bra". Jag kände mig oerhört skör förra veckan så jag är stolt över att jag inte bröt ihop typ. Haha. Men det är lite fint att jag sänker kraven på mig själv till att ge mig guldstjärna för att inte gråtit. haha. Min chef pratade mycket om att jag sätter för höga krav på mig själv och att jag har höga krav på andra. Vilket jag inte har. Jag skiter i vad andra gör. Men jo, jag har högra krav på mig själv. Inuti känner jag mig som en fraud som måste bevisa att jag hör hemma här. Jag måste bevisa att jag duger. Jag har ingen utbildning. Vi hade aldrig pengar när jag växte upp. Det sitter på något sätt fortfarande kvar i mig. Jag måste bevisa att jag ens är en människa typ. Känner mig som smuts under någons sko. Ser inte mitt eget värde. Måste verkligen sluta med det men det är svårt att ändra vanor man haft hela sitt liv.

Psykbrytshelg där jag mest gråtit och varit apatisk. Det behövdes tydligen för jag mår mycket bättre idag. Inte lika skör. Det är skönt.

Det störde mig att min chef på något sätt lägger över ansvaret över den skitsituation som hände -och som resulterade i att jag sa upp mig- på mig. Men jag vinner ingenting på att argumentera så jag bara släppte det. Sa att jag kände att vi diskuterat klart det. De har ju anställt FEM personer som gör mitt gamla jobb. Teamet var tre personer och nu är de åtta + en extra som jobbar en dag i veckan. Det är mitt bevis på att situationen absolut inte var mitt ansvar eller fel. Det är på något sätt skönt att min chef beter sig såhär för min lojalitet (som hon lovordade under intervjun) är liksom bortblåst. Det är rätt befriande att inte bry sig längre. :) Jag frågade för femte gången vad min nya roll innebär och hon svarade att den kan vara precis det jag vill… Så ja… Just nu vill jag ingenting. Så jag gör ingenting. Ingen aning om vad hon tror att jag arbetar med men jag bryr mig inte heller. Det är skönt att kunna kolla upp legal stuff och prata med min familj om vår shituation och jag har inte en uns dåligt samvete över det med tanke på hur många jävla övertidstimmar jag gett denna arbetsplats. Min lojalitet står numera i förhållande till hur de behandlar mig. Tror det är bra faktiskt. Jag har tidigare alltid känt mig uppskattad men jag tror det var mest från mig själv. Jag kände att jag gjorde ett bra jobb. Så ja… Nu när jag inte känner att de bryr sig ser jag ingen anledning till att jag ska bry mig. Och det känns faktiskt bra.

Det har tagit flera månader att komma över stressen jag brukade känna och nu med privata shituation som min familj är i som jag hjälper till med behöver jag lite extra lugn och ro känner jag. Det är skönt att inte ha några arbetsuppgifter. Det är skönt att skriva lite i bloggy för att rensa tankarna. Det är skönt att tillåta sig själv en paus från allt.

Nu måste jag skriva rent vårat samtal samt påbörja nästa samtal där jag tydligen ska hitta på mina egna mål för 2017. Efter det mötet så blir det ännu ett möte för löneförhandling. Jag har noll förväntningar med tanke på att det känns som att jag inte ens har några arbetsuppgifter… Men tror ändå att jag kommer att bli besviken. Försöker att inte tänka på det. Just nu är det så mycket annat som pågår. Och alla ökningar är ju positiva även om det med all säkerhet inte kommer vara de stora höjningar jag fått senaste åren. Ska även få ut 18 000 i bonus (istället för de 30k vi kommit överens om som hon tydligen "glömt bort") men det är ju ändå en bonus och jag är glad att de iaf ger mig något alls. 18k (före skatt) är ju inte alls tråkiga extrapengar. Det är ju min reskassa till USA!

Måste ändå uppdatera mitt CV. Det jag har är så fult och jag vill känna att min plan B är mer aktiv. Ser ingen framtid här längre. Och är inte ens ledsen över det.

Men nu är det lunchdags!

Toodles.

tröttast

Jag är konstant trött. Försöker varva ned, slappna av, sluta stressa. Har inget att stressa över. Inga högar på jobbet, inget som skaver privat, inget drama i mitt liv utöver min familjs drama. Kan inte slappna av.

Har tagit bort min Facebook-app. Tänker att jag ska sluta stress/slö-surfa och slösa tid på det som inte ger mig något. Borde se klart alla filmer jag har på datorn istället. Borde läsa tidningarna som nu är en liten hög. Borde läsa böcker. Borde göra vad som helst annat än att scrolla i timmar på instagram bara för att distrahera mitt stressade psyke med något som inte kräver tankeverksamhet alls.

Har försökt vara mindre deppig denna vinter. Det har gått relativt bra. Har varit dålig på att använda min ljusterapilampa pga att jag får ont i ögonen och det är dåligt – men jag har embraceat mörkret och knarkat ljus like there’s no tomorrow. Fick en hel kasse blockljus av en tjej från bytesgruppen och allt som är tungt stressar mig för jag mäter ju mentalt vikt på allt jag äger och saker jag kan bära själv. Men jag myser med ljus utan stress och det är fint. Köpte mig ju en superfin ljusstake i höstas så nu gillar jag blockljus mer än värmeljus. Fint det.

Har ju fått tvärnej på att lasra ögonen men fick tips på kosttillskott (!!) till ögonen (!!!) som jag nu pliktskyldigast trycker i mig efter varje lunch och jag vet inte om det är placebo men det känns som att det hjälper lite mot torrheten. Jag gick hem och grät efter laser-nej-besöket men nu känns det lite mer okej. Beställde kosttillskott för fem månader så jag slipper ens tänka på det närmsta tiden. De är bruna och stora och vidriga men om de hjälper älskar jag dem. Värt att spendera 200kr i månaden på.

Jag fick goda besked hos min optiker att min syn blivit marginellt bättre så nu behöver jag inte specialarglas längre utan kan köpa VANLIGA glasögon med VANLIGA glas och det gör mig superglad. Kan även gå ner från -6,25 till -5,50 så det är WOHOOOOO att mina ögon faktiskt trots allt återgår till mitt "normala dåligt" och inte superduperspecialdåligt. Man får vara glad för det lilla. :) Så idag ska jag träffa mina tjejer efter jobbet och titta på bågar för nya brillz. Egentligen avskyr jag att köpa glasögon men det kanske inte blir galet dyrt nu med normalglas och mina brillor är ju repiga och jättegamla samt fel styrka så jag kan inte ens tänka mig bättre anledningar till att beställa nya. Och eftersom det inte är specialarglas kommer det bara ta en vecka tills de kommer. Ska genast donera båda mina gamla par! Tror dock jag ska köpa två par nu med… Det är bra att ha ett extrapar utifallatt. Och när jag slarvar bort mina hemma. Hänt x antal ggr och jag ser ju så pass dåligt att jag inte hittar dem när jag förlagt den. Kanske borde investera i en vit käpp också? Lol.

Har tagit tag i mitt magproblem (som egentligen var ett tarmproblem men min kropp fattar tydligen inte att det ska göra ont där problemet sitter och inte någon annanstans) och opererade bort dumma cellklumpar förra måndagen. Är nästan läkt nu! Nästan nästan. Har fortfarande lite ont i magen men förhoppningsvis ger det också med sig snart. Sluta stressa är även en stor hjälp på vägen med detta problem. Skärpning dampig!

Ögonproblemet försöker jag ju lite halvdant hjälpa. Måste bli arg på St Eriksögonsjukhus som aldrig ringer tillbaka också. Snart så. Orkar inte vara arg just nu bara.

Var "tvungen" att låna ut 9,5k till en vän. Min ekonomi känns katastrof fastän jag har det bättre ställt än någonsin tidigare. Men jag betalar USA-resan i April (yey!) och måste köpa nya brillor och borde verkligen verkligen verkligen klippa den risbuske jag kallar hår. Försöker sluta okynnesshoppa. Försöker sluta handla läsk och godis. Borde verkligen spara mer pengar. Imorgon dras hotell nr två från mitt konto så då ska jag skicka sammanställning till mina två vänner jag reser med och kunna lägga tillbaka lite av de 19k (!!!!) jag stulit från mitt sparkonto denna månad. Det är målet. Betala tillbaka pengar jag stulit av framtida jag. Nu när jag räknar på det är ju 19k typ den summa jag lånat ut ganska exakt så det är inte omöjligt. Jippie för det.

Har börjat anstränga mig och laga mat hemma. Det är bra.

Har köpt massa ansiktsmasker i ett lamt försök att praktisera lite self-love. Och ja, jag använder de faktiskt. Men kanske inte hade behövt köpa sex stycken. Hehehe. Men de ser lyxiga och fina ut uppradade i mitt badrum. Vet redan två stycken jag inte kommer köpa om när de är slut och en jag definitivt gillade och vill använda framöver också.

Tänker lite på USA-resan. Jag blir liksom två år trotsåldern och känner att det är så ORÄTTVIST att jag måste ha med mig mediciner ögondroppar andra ögondroppar kosttillskott och ärr-kräm. Typ en hel necessär med saker jag måste ha med mig som inte ens är "roliga". Det som är lite positivt är ju att mycket används upp så det ger ju extra utrymme till att ha med sig annat hem. Men ska inte köpa fler smink-grejer iaf. Har så mycket att använda upp. Har börjat använda läppglans på morgonen. Återigen lite self-love. Är så trött på att vara ful! Funderar faktiskt på att sola solarium. Är likblek. Känner mig fläbbig (är det ens ett ord?). Det finns ett på gatan bakom min lägenhet så ska nog gå dit en gång och se hur det känns. Bara tejpa ärret innan.

Just det ja. Har ju plockat bort mitt födelsemärke på läppen. Det känns ovant att inte ha det längre och jag känner inte riktigt igen mig själv i spegeln. Jag ser liksom för symmetrisk ut? Jättekonstigt. Jag pendlar mellan att tycka att ärret inte syns så mycket och att det ser ut som ngn äcklig herpes-läpp. Inte okej. :/ Men jag har gett mig själv tillåtelse att tatuera tillbaka det om ett år om jag känner att jag fortfarande saknar det. Kanske töntigt, jag vet inte. Men har ju haft det hela livet så det känns konstigt att inte ha det. Vi får se. Ingen stress med det iaf eftersom jag inte ens KAN tatuera det förrän ärret är läkt och bleknat.

Har köpt en ny sport-BH. En "ultimate shock absorber". Nu när jag inte längre konstant har ont i magen så tänkte jag få lite ordning på mina vanor igen. Börja promenera mer. Använda mina nya fräsiga sneakers. Börja lyssna på kroppen så att den mår BRA och inte bara "inte dåligt". Låga mål, jag vet. Men vill inte ha mer stress. När jag läkt ska jag väl försöka börja använda motionscykeln som stått oanvänd hela vintern. Har ju överflöd på filmer och serier att titta på under tiden! Måste se klart Californication, vill se Skam och Narcos och alla random filmer på datorn och nyaste säsongen Gilmore Girls och sen ska jag kolla på mina 2 DVD-filmer och se om jag kanske kan släppa dem och ja… Det är ju perfekt att göra framför motionscykeln!

Har varit duktig och kollat igenom HELA The Office under min sjukskrivning och ja det var kul och nostalgiskt (mitt ex i Australien älskade ju den serien) men nä, kommer nog inte titta om på det igen så har raderat hela högen. Vill ju faktiskt rensa mitt digitala liv OCKSÅ. Har varit väldigt duktig där ändå. Har väl tio favoriter på datorn. Gett upp RSS-läsare då nästan ingen av mina favvobloggare bloggar längre. Det finns EN jag gillar (The Bloggess) och de får jag i mailen nu. Sen har ju wordpress också rss för de två-tre som inte uppdaterar så ofta. Mkt smart. Har som sagt tagit bort Facebook-appen. Har rensat ut hundratals skräpfiler som jag inte längre behöver. Ska rensa mer där. Har en mapp med pyssel-inspiration som är typ orörd… Behöver inte femhundra såna bilder när jag har google. Har en mapp med "övriga kul bilder" som jag faktiskt också kan hitta på google. Det tar ju lite tid att gå igenom allt men rent och fint ska det bli.

Har inte ens fört över all min musik från min externa hårddisk till datorn när jag köpte den… för hur många år sen? När jag bodde i Aspudden liksom! Tre bostäder sen. X antal år. Så ja, där ska också rensas. Det går ju långsamt men jag känner mig inte stressad. Dock ska jag ge bort min äldsta externa hårddisk. Behöver verkligen inte två har jag insett. Ska bara föra över musik jag verkligen verkligen vill behålla till den nyaste hårddisken och sen ryker den gamla. Tror det är 80 gig musik och vet inte ens varför jag känner att jag måste spara på något av det med tanke på att jag har spotify… Men tänker inte rensa "bara för att" utan bara ta bort sånt som jag inte lyssnar på. Häromdagen raderade jag Coldplay. Har aldrig lyssnat på Coldplay. Varför fanns det ens på min dator to begin with? Oförklarligt. Det bor en liten samlare i mig men jag orkar verkligen inte med henne längre. Away you go. Har t ex hela 50 Cents diskografi. Why? För när jag började ladda hem musik fanns det så mycket MÖJLIGHETER och jag ville ha ALLT. Nu vill jag bara ha musik jag faktiskt lyssnar på och gillar. Orkar inte scrolla i en halvtimme för att hitta något att lyssna på de få gånger Spotify inte funkar för mig. Faktiskt. Så ja, Fiddy är nog nästa som ryker. Samt en hel del musikvideos jag sparat på av oklar anledning. Bye bye till de redan ikväll tror jag.

Jag har konstigt nog inte så mycket fysiska SAKER att rensa ut längre. Mitt kök känns optimalt och inte minimalistiskt men ändå inte överflödigt. Det är fint. Köpte en smörgåsgrill till mig själv i julklapp som jag ÄLSKAR. Mkt bra inköp. Min garderob skulle kunna rensas liiiite till, men det är inga stora mängder. Jag är ganska nöjd. Har en del sentimentala kläder kvar, men det är inte mycket. Jag har numera "extrastrumpor" på bara ETT ställe. Väldigt många har gått sönder i år så har äntligen kunnat tömma extraställe numero dos. Kommer fortfarande inte behöva köpa strumpor på bra många år. Men det är iaf inte tresiffrigt längre skulle jag gissa. Är verkligen trött på överflöd. Jag köpte flera vårjackor innan sommaren och ser fram emot att kunna ta fram dem igen. Har gjort mig av med nästan alla obekväma skor och det känns också fint. Inga dåliga samveten som väntar en när man öppnar garderoben.

Jag har en låda med gosedjur från min barndom. Jag skulle kunna rensa lite i den, men jag orkar inte med emotionella beslut just nu. Samma med mina dagböcker. Skulle säkert kunna rensa bort en del men jag vill inte göra det när jag känner mig såhär skör… Samma med mina foton. Vill scanna dem men de ligger ju organiserade i två fina lådor så känner absolut ingen stress med det. Det är skönt. Inte känna sig så nedtyngd av saker jag borde/vill göra. Det är lagom ostressande att rensa det digitala just nu. Det är bra.

Jahapp… Nu är det lunchdags för mig.

I eftermiddag har jag min annual review och av oklar anledning har jag megatronångest över det. Vet på riktigt inte varför. Därav mitt maratonskrivande om ingenting alls. Lugna nerverna. Klockan två är det. Håll tummarna för mig (som att någon ens läser detta efter två års frånvaro från blöggy hahaha).

Puss!

Varför är det alltid kaos?

Alltså livet… En halvtimme efter att jag en söndag ligger på soffan och tänker att allt börjar ordna sig får jag ett jättelångt sms av en familjemedlem och VIPS så är allt upp och ner igen.

Jag hade ångest och jag drömmer mardrömmar och jag vet fan aldrig vad i helvete man gör.

Gå sönder. Plocka ihop. Gå sönder. Plocka ihop. Gå sönder laga limma tejpa. Sprickorna lyser igenom.

På måndag ska jag göra en liten operation och jag är mest nervös över att de ska ställa in.

Sen måste jag jaga rätt på min sabla ögonläkare och ta tag i det. Idag beställde jag kosttillskott för fyra månader framåt. Är duktig och tar dem varje dag faktiskt. Måste börja ta ögondropparna oftare också.

Sen måste jag stänga mitt AU bankkonto för nu har det gått så många år och jag måste skärpa mig. Och så måste jag läsa fler böcker och göra mig av med dem. Bli lätt. Inga tankar som gnager. Inget som tynger ner.

Skulle gärna vinna på lotto så jag kunde trolla bort en hel del problem. Hitta en ande i en flaska.

Liksom… Vad vill jag med mitt liv? Ingenting alls.

Jag står och väger. Bo kvar i min tillfälliga lägenhet eller köpa en lägenhet? Har jag ens råd just nu? Jobba kvar där jag åker berg och dalbana med hur jag trivs från dag till dag eller kasta mig ut i det okända? Känner mig inte uppskattad här. Är rädd för utvecklingssamtalet jag ska ha nästa vecka. Stanna i Stockholm eller kanske dra till Barcelona? Skita i allt eller fortsätta gå sönder?

Äger färre böcker än jag någonsin ägt i hela mitt liv. Cirka 200 st. Och så fort jag blir stressad över annat blir jag stressad över böckerna. Jag måste läsa och göra mig av med. Måste bli av med allt det fysiska som tynger. Som att det på något sätt skulle hjälpa det mentala tunga?

Mycket bottnar i det tillfälliga boendet. Att när jag skulle flytta från Karlaplan inte fick någon hjälp. Sa till mina vänner gång på gång att jag sjunker men ingen gjorde någonting. Ingen brydde sig. Ingen hjälpte trots att jag bad om det.

Vill aldrig stå i den situationen igen.

Mäter och beräknar. Hur mycket av allt jag har orkar jag flytta ensam? Orkar jag bära tre kartonger böcker? Upp och ner. Fem trappor. Orkar jag bära alla kökssaker? Om jag måste flytta om en månad – hinner jag då äta upp all mat i skåpen så jag slipper bära det?

Jag är i en mycket bättre sits än förrförra sommaren när jag flyttade. Jag mådde uselt. Grät medan jag skruvade ned gardinstänger. Var liksom så patetiskt trasig och orkade ingenting.

Min energi är mycket bättre nu. Jag är mycket stabilare. Jag har råd med flyttfirma om det krisar. Jag har inte möbler för 119 kvadratmeter, jag har bara mina möbler. Inga extra sängar inga extra bord. Bara mina saker. Skulle jag flytta kan jag ge bort ena soffan utan att känna mig stressad över förlorade pengar. Jag mäter hela tiden mentalt och det är fan inte hälsosamt.

Tänker hela tiden att om jag bara gör mig av med 100 böcker? Om jag bara struntar i det mänskliga behovet att äga? Om jag bara stänger av alla mina känslor och blir en robot? DÅ. Då blir allt bra.

Men mycket är bra. Det är skönt att slippa stressen av alla extra saker. Alla extra möbler är redan sålda och jag har bättre ordning både fysiskt och i mitt huvud. Men ändå?

Hela framtiden är så svajig.

Jag är så trött.

Och min armbåge har börjat värka och jag är orolig över att den där mystiska sjukdomen kommer tillbaka av all oro. Den där de inte vet vad det är.

Ser fram emot operationen på måndag. Ska vara sjukskriven och inte ha någon jobbdator och läsa ett par böcker och jag ska se alla filmer och radera dem och jag ska ladda mina mentala batterier så jag orkar leva.

Familjen krisar och jag orkar inte ens förklara för det är så dumt och så svårt och jag blir så ledsen. Känner hela tiden att allt är mitt ansvar fast det inte alls är det.

Varför ska jag alltid vara duktig? Den som kan? Den som gör?